Den där känslan…

…när en liksom nästan är avundsjuk på sig själv. Precis så känner jag den  här helgen.

img_0981.jpgimg_0977.jpg


Mingel och middag på Kungliga Operan. Det var en nästintill religös upplevelse att sitta i Guldfoajen och inta en alldeles förträffligt god middag. Och samtidigt lyssna till några av Sveriges bästa tenorer. Jag är ingen operafantast men igår blev jag så oerhört berörd av musiken som framfördes där i ”foajén”. Jag får gåshud bara av att tänka på det!  
När vi vaknade upp i morse gick vi tvärs över gatan och njöt av långfrukost på Kung Karl. Fulltankade med yoghurt, mysli, mackor, äggröra, fruktsallad och kaffe (en masse) drog vi iväg på långpass. Kändes som att vi sprang runt hela stan. Och det blev en rejäl runda. Hela 32 km. Vilket jag inte har sprungit sedan Tomtetåget i december. Känslan var bra under 25 km. Därefter var det en del misär. Sega ben och jag var hungrig, törstig, hade håll och ont i tårna.

Lyckan visste inga gränser när Henric (som nöjde sig med 20 km) såg till att min favvoshake från Joe&Juice väntade vid målet. Allt gott blir ju liksom upphöjt till hundra när en gjort något fysiskt utmattande. Älskar känslan när en riktigt känner hur allt det goda går rätt ut i musklerna. Och livsandarna återvänder.

Nu ligger vi i sängen med cola och lite snacks i väntan på att möta upp Marcus för burgare och häng på stan.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>