Progressiva intervaller – igen

Idag var det återigen dags att springa ett kvalitetspass. Jag försöker att göra det på onsdagar. Nu är det ju sällan så att jag vaknar upp helt utvilad, tar mig igenom onsdagen utan stress eller känner mig allmänt pepp just på onsdagar. MEN. Nu är det så att onsdagar bjuder på den enda möjliga luckan för intervaller. Och då gäller det att ta den. Principen för onsdagspassen är: gör vad du kan med det som finns i kropp&knopp just den onsdagen.

Jag har alltid en plan för passet. Och håller mig (nästan) alltid till den (men kan emellanåt revidera intensitet, fart eller tid beroende på omständigheterna). Idag var planen 30 min progressiv löpning på bandet. Och så blev det. Lite upp- och nedvarvning på det och jag var så färdigsprungen för dagen.

Jag har sagt det innan. Och kan konstatera det igen. 30 minuter löpning i stegrande fart är jobbigt. Lägg därtill att farten är obekväm från start. Och att den obekväma farten ska höjas var femte minut under hela halvtimmen. Pannbensträning deluxe. Idag kom belöningen för alla hårda pass den senaste tiden. Jag tog mig igenom halvtimmen relativt lätt. Aldrig tidigare har jag ägt det här passet. Men det gjorde jag idag. Känslan när jag ökade tempot sista gången och insåg att den stora tröttheten ännu inte inträtt. Och att jag kommer att ta mig igenom alla minutrar….är helt underbar!

Hard work pays off!

Jag var för glad och ”in the moment” för att ha sinnesnärvaro att ta ett kort.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>