Slirig löpning och skönt yogaflow

Helgen bjöd på en härlig mix av träning. Jobbigast och enda passet med pannbensinslag var lördagens långpass.

Det började med en tidig och mörk morgon. Hade inte räknat med att lägga ett snöfall på snedden på det. Hursom var det den synen som mötte mig när jag sömndrucken och frusen blickade ut genom köksfönstret. I det läget får en absolut inte börja tänka. Bara göra. Steg för steg. På med kaffebryggaren. På med alla klädlager (tar en mindre evighet). In med kaffet. Ner med en macka och lite yoghurt/mysli. Sätt på favvopodden. Och ut. Väl ute är det ändå rätt jobbigt innan värmen kommer igång. Jag är ju en frusen själ och det tar mycket energi att frysa. Njuter desto mer när andetagen börjar värma insidan och det frusna och kalla ersätts av flow och ”förhöjd” kroppstemperatur. Snöfallet gjorde dock att det blev tyngre och tyngre därute på cykelvägen mot Särö. Men jag jobbade på. Och det gick – eller snarare kändes –  trots allt ganska ok att samla ihop 23 kilometer. Sista tre kilometrarna var dock inte roliga någonstans. Tungt. Och slirigt. Och halt. Och kallt igen (efter ett toastopp i skogen blev jag aldrig varm). Rykande het soppa och nybakt bröd har aldrig smakat bättre.

Bästa och härligaste träningen på hela veckan var yogapasset på söndagen. När en har flow. Och kroppen känns mjuk, följsam och medgörlig. Då är yoga magiskt. När en bara flyter in i hunden och det känns som att ingen kroppsakrobatik är omöjlig. Tyvärr  händer detta inte alltför ofta. Men i söndags kändes det faktisk så. Och istället för att börja tänka att det bara var tillfälligt. Och att min vanliga stelhet snart skulle återinträda så njöt jag tillfullo av känslan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>