Långbacke

 

Bilden är från ett stretchpass som jag gjorde i fredags.

Långbacken har återinträtt på mitt träningsprogram. Så sent som i söndags jobbade jag mig uppför en 1,5 km lång backe med varierad lutning. Alltifrån brant till lätt motlut möter en under de här 1500 metrarna. Pulsen går upponer i takt med lutningen. Hög är den dock hela tiden. Vilan utgörs sedan av rull nedför samt en liten omväg för att komma in i rytmen. För till skillnad från kortbacke – där fokus ligger på korta steg och hög frekvens – går det inte att upprätthålla ett sådant steg under så lång tid. (Varje intervall tar drygt åtta minuter.) Fokuserar på min teknik försöker jag ändå göra. Som en del i att få tiden att gå. Därtill låser jag blicken på delmål längs med vägen (typ nästa krön) och jobbar med positiva tankar när det bränner i låren och pulserar i varenda cell. När de jobbiga tankarna ändå knackar på så låter jag dem komma. Passera. Och försvinna. Jag låter dem för allt i världen inte få ta plats eller snurra runt. Utan jag noterar och ignorerar. Byter exempelvis tanken ”jag är trött” till ”nu är jag snart uppe”, ”stanna nu” till ”dra inte ut på backen, ju snabbare du tar dig upp, desto kortare tid innan du är klar med skiten”, ”du behöver inte göra det en gång till, du har kämpat bra som det är” till ”du har väl inte tagit dig ända hit för att inte få utvecklingseffekten som sista intervallen ger”. Jag är faktiskt rätt bra på positivt tänkande. Till och med provocerande bra enligt min omgivning.

Skönt efteråt. Jobbigt, fostrande och kul under tiden. Pröva! Ungefär såhär Två kilometer uppvärmning. Sedan 3 x 1 km backe. Vilan utgörs av lätt löpning nerför. Två kilometer nerjogg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>