Knäckt före och efter progressiva intervaller


  

Igåreftermiddag och kväll kan ha varit en av de mest effektiva på mycket länge. Efter att ha jobbat nonstop från lämning till hämtning av barnen påbörjades och avslutades följande.

  • tvätt av en gigantiskt hög med bl.a svettiga träningskläder (nedsidan av att vara sex tränande i en familj)
  • storhandling
  • middagsfix (ungsbakad lax, stuvad spenat, kokt potatis)
  • bak av tre sorters julgodis (knäck, rocky road och cornflakeskrisp)
  • läxläsning, förhör inför prov, dusch/bad och nattning av ungarna
  • förberedelse av morgondagens jobb

Tanken om att ha en mysig stund med julmusik, godisbak och julefrid uteblev av förklarliga skäl. Jag var inte mysmamma någonstans. Bara ett fokuserat effektivitetsmonster. Fick mycket gjort, Men är det verkligen värt att slå knut på sig själv för att hinna med allt på en och samma kväll. Varför lät jag inte tvätten vänta. Kanske kunde jag ha storhandlat en annan dag. Nästa år, då…Knäcken blev iallafall gudomlig,

Knäckuppladdad ställde jag mig idag på löpbandet med föresatsen att springa 3 x 10 min progressiva intervaller. Upp- och nedvarvning i 10 min vardera. Första intervallen gick i halvmaratempo. Sista i miltempo. Den i mitten blev ett medeltempo av de två förstnämnda. Hade bra ben men brottades hela tiden med tankar om ”varför gör jag detta”, ”det är inte skönt”, ”det här är jobbigt”, ”kan jag inte sluta nu, du har redan gjort ett godkänt pass” osv.  Men jag genomförde enligt plan. Självfallet ångrade jag mig inte efteråt. En gör sällan det.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>