Fortsatt nedvarvat

Jag går på lågvarv dessa dagar. Har en snuvig näsa (vilket inte har hänt på ett par år). Tar det allmänt sett manana. Väldigt skönt faktiskt. Henric och jag hänger runt med barnen som jag väcker när ”arbetsdagen” är slut. Arbetsdagen som under innevarande helger är mellan ca 7-10. Därefter är det second breakfast för mig och lite ryggläge innan vi åker till något mysigt cafe för långlunch, bokläsning, snack och ipad. Och där på cafet hänger vi länge innan vi tar en prommis, eller tränar och fixar kvällens middag. Härligt liv alltså.

Eftersom jag är lite snuvig tar jag det lugnt med löpningen just nu. Fokuserar istället på rörlighetsträning och lätt styrka. Alltihopa harmonierar väl med min sinnesstämning just nu. Fokus också på gemenskap med nära&kära; har haft vänner på middag. Mamma på besök. Firat barmens bästa vänner som fyllt år etc. Och mer sådant är planen för kommande dagar. På nyår blir det att växla upp dock. Då väntar stor fest med tema Casino Royal. Vad sjutton ska en ha på sig?

1J3B6366 fix

Kopplar av


  
Vi har det så bra. Så fantastiskt bra! Min yngsta syster har precis tagit över vårt barndomshem. Renoverat. Och gjort så fint. Så härligt att gården stannar i familjen. Där på gården; på Berget som vi också kallar det, har vi spenderat några fantastiska dagar med familjen. Långa frukostar, skogspromenader, häng framför brasan, långpass löpning, underbara middagar och massor av skratt.

I vanlig ordning sprang jag långpass på julafton. 25 lugna kilometer fick inleda julafton. Gav mig iväg i tidig morgonstund. Sprang först genom becksvart skogsmörker. Skrämmande och härligt på en och samma gång. Sedan ner till stan och genom bostadsområden där det glimmade adventsljus i varenda fönster och trädgård. Sprang och tänkte på alla familjer som firade julaftonsmorgon därinne i husen. Njöt av känslan av att ha hela dagen framför mig. Lyssnade samtidigt på Morgonpasset i P3 där det diskuterades jul ur ett historiskt perspektiv. Just denna morgon passade det min sinnesstämning alldeles utmärkt.

Dagen förflöt sedan i ett skönt flow. Såsom brukligt efter en sådan dagsstart. Njöt av favoriterna på julbordet. Löjrom. Lax med hjortronsås. Hembakt julbröd. Skinka med stark senap. Knäckebröd. Grönkål. Omelett. Brysselkål. Knäck med mandel. Och fudge.

Idag har vi ägnat oss åt långpromenad på mjuka skogsstigar. Fika. Och lätt träning hemmavis: styrka med kroppsvikt och lite rörlighet på det. Räckte gott för att känna mig redo för att vira in mig i filten och njuta av filmkväll.

Imorgon satsar jag på att hinna med en kortare jogg innan vi åker hem till Göteborg igen.

 

 

Hårdträning

img_0410.jpeg

Körde hårdträning på löpbandet idag. 30 minuter var allt som behövdes. Diskuterade ett upplägg med Kenth för en tid sedan. Och har återkommit till flera gånger senaste veckorna. Det är plågsamt nästan hela halvtimmen. Men hanterbart plågsamt. Känslan av att det är jobbigt, att tempot är högt och att en känner för att hoppa av är påtaglig och närvarande. Men – om en hittat rätt i sina höjningar – mäktar en precis med det hela. Såhär går det till. Värm upp i ca 10 min (jag var redan uppvärmd efter ett utefyspass med en klient). Skruva sedan upp bandet till ett tempo som är obekvämt, högt. Men hanterbart. Sedan springer du fem minuter i det tempot innan du höjer några snäpp. Upprepa detta varje femte minut tills halvtimmen är slut. Avsluta med nedvarvning i ca 10 minuter.

Jättejobbigt under tiden. Jätteskönt efteråt.

 

 

 

Jul i vårt hus

Stor familj. Stor släkt. Vi behöver många dagar för att fira jul. Igår firade vi med delar av släkten. Och vi hade synnerligen välsignad jul.

Vi börjar alltid med morgonpaket och glögg vid granen. Sedan tomtegröt som kokats enligt farmors hundraåriga recept. Den innehåller såväl smör som socker. Så god och ett måste varje jul. Förmiddagen går åt till förberedelser inför eftermiddagen och kvällens festligheter. Henric och jag får god hjälp av mamma, syster och svåger som teamar upp med oss ett par timmar innan övriga gäster ansluter.

Sedan äter vi mat i flera timmar. Dricker snaps. Och sjunger visor. Massor av visor. Helst ska alla ta upp en visa. Jag väljer alltid mellan ”Hej Bonnapöjka”, ”Måsen” och ”Långt ner i Småland”.

Efteråt förser vi oss med kaffe och godis, vandrar ut i vardagsrummet och väntar på att tomten ska knacka på dörren.

Tomten kommer och klappar delas ut. Älskar julklappar. Särskilt att ge klappar. Jag köper alltid för många. Kan liksom inte behärska mig.

Efter tomten och alla klappar äter vi av resterna från julbordet. Plockar lite av det allra godaste. För min del: lax med hjortronsås, rökt lamm, senap, skinka, knäckebröd och ägghalvor med färska räkor.

Sockerstinna och övertrötta barn måste nu tas om hand och ledas till respektive sängar. Disken och upprivet julklappspapper ska tas om hand. Trött, lycklig och tacksam röjer jag runt i kaoset. Hinner inte mer än att landa på kudden och greppa Henrics hand innan jag somnar. 
  
  

Julruset

Just nu är det lite glest i loppkalendern. Lite trist kan tyckas. Nu under helgerna har en ju mer tid att ladda upp, springa och hinna återhämta sig. Mina löpande kollegor här i Billdal har dock tagit saken i egna händer och anordnat Julruset som går av stapeln den 27 december. Banan är förlagd i och runt de fina trailstigarna i Sandsjöbacka. Nytt för i år är det går att välja på en 7 kilometer lång (och mer lättsprungen) bana och en längre variant (med mer tekniska partier) om 17 km.

Jag kommer att vara på plats för att springa den kortare banan med några klienter. Vill du också springa? Jag har fått möjligheten att ge bort några startplatser till läsarna av den här bloggen. Maila mig på marie@traningsguiden.net om du är sugen.

Julruset

Lever och överlever

Just nu handlar min tillvaro om att ha energi till allt som det innebär att vara storfamiljsmamma med eget företag och hårt arbetande make på distans. I denna tillvaro vill jag ju också träna (gärna mycket) och träffa vänner, gå på julfester och självklart närvara på alla julavslutningar i skola och andra aktiviteter. Jag klagar inte. Bara konstaterar att vissa saker, den här bloggen exempelvis, blir underordnade under vissa perioder. Jag vill dock understryka att bloggen är mig kär och det finns inga planer på att sluta med den. Jag lovar att att lägga mer tid och energi på allt som har med den att göra under inledningen av nästa år.

Min yogahörna pryds numer utav årets gran, som både luktar gott och barrar.

Ingen jul utan barnens pepparkakshjärtan.

Julfest med tjejgänget och deras familjer.

Jag stretchar och lyssnar på Isaks läsläxa. 
  

Avrundat en bra träningsvecka

Veckans kvalitativa löppass klarade jag som ni vet av i onsdags. I övrigt har det blivit två styrkepass och två rörlighetspass. Dessutom lite spring med klienter och lite mysjoggar på egen hand. Det har varit en bra träningsvecka. Tur det. För närmsta veckan är allt annat än anpassad för träning. Det kommer att bli en kamp att hitta tid för allt som ska hinnas med. Julfiranden, glöggmingel och julavslutningar avlöser varandra i en aldrig sinande ström. Därutöver har jag massor av uppdrag att hantera. Men det ordnar sig. Och kommer det en träningsslucka. Vilket det ju nästan alltid gör – ja då tar jag den.

Knäckt före och efter progressiva intervaller


  

Igåreftermiddag och kväll kan ha varit en av de mest effektiva på mycket länge. Efter att ha jobbat nonstop från lämning till hämtning av barnen påbörjades och avslutades följande.

  • tvätt av en gigantiskt hög med bl.a svettiga träningskläder (nedsidan av att vara sex tränande i en familj)
  • storhandling
  • middagsfix (ungsbakad lax, stuvad spenat, kokt potatis)
  • bak av tre sorters julgodis (knäck, rocky road och cornflakeskrisp)
  • läxläsning, förhör inför prov, dusch/bad och nattning av ungarna
  • förberedelse av morgondagens jobb

Tanken om att ha en mysig stund med julmusik, godisbak och julefrid uteblev av förklarliga skäl. Jag var inte mysmamma någonstans. Bara ett fokuserat effektivitetsmonster. Fick mycket gjort, Men är det verkligen värt att slå knut på sig själv för att hinna med allt på en och samma kväll. Varför lät jag inte tvätten vänta. Kanske kunde jag ha storhandlat en annan dag. Nästa år, då…Knäcken blev iallafall gudomlig,

Knäckuppladdad ställde jag mig idag på löpbandet med föresatsen att springa 3 x 10 min progressiva intervaller. Upp- och nedvarvning i 10 min vardera. Första intervallen gick i halvmaratempo. Sista i miltempo. Den i mitten blev ett medeltempo av de två förstnämnda. Hade bra ben men brottades hela tiden med tankar om ”varför gör jag detta”, ”det är inte skönt”, ”det här är jobbigt”, ”kan jag inte sluta nu, du har redan gjort ett godkänt pass” osv.  Men jag genomförde enligt plan. Självfallet ångrade jag mig inte efteråt. En gör sällan det.

 

Tomtetåget 2015

IMG_0320.JPGJamen alltså. Vart ska en börja! Så mycket intryck, upplevelser, gemenskap, färger och skratt!

Den här löpningen handlar inte primärt om storslagna utsikter eller häpnadsväckande löparstråk. Den handlar inte om att springa så snabbt som möjligt. Och den handlar inte om att framhålla eller hylla löparen som individ. NEJ. Inte alls…

Den handlar nämligen om människor som gemensamt tar träningen och glädjen i den till sin renaste och allra vackraste form. I de här tågen har alla deltagande – oavsett pers på milen, civil status, tidigare distansrekord – en precis lika stor och viktig plats i helheten. Alla deltagare har sina mål med löpningen. Och för dem som vill utmana tidigare distansrekord är peppen total. Det går liksom nästan inte att stanna. Rörelseenergin och dynamiken i tåget är så stark och medryckande. Vill en enbart se det som ett trevligt träningspass är det bara att hoppa på och av efter egen nivå och dagsform.

Det händer varje gång vi trampar iväg från Jönköping Central. Det är leenden, galna outfits och fottramp, som tillsammans skapar ett meditativt flow där kilometrar och distans suddas ut i skratt och samtal om livet och allt möjligt en kan komma på utklädd till julegris, julgran, tomtemor eller paket.

För dagen nöjer jag mig med ovan sammanfattning. Även om jag också övervägde att berätta om förrymda julskinkor på Visingsö; om barnens härliga insats på tåget; om italienska vinsånger på julbordet; om festen som varade natten lång; om hur min mamma och Susannes pappa plöjer ner tid och energi i tåget; om Majas välgörande yoga på söndagsmorgonen; etc. etc.

Tomtetåget – för alltid i mitt hjärta.
  
  
Fotograf: Henrik Pehrson

IMG_0309-0.jpg