Vin, vänner och vikter

Den här helgen har hitintills inneburit en hel del av livets goda. Bortbjudna till vänner såväl igår som idag. Vad sägs om Marockansk lammgryta med couscous och kokos med mynta och koriander. Eller räkor, kräftor och goda ostar. Lägg därtill fantastiska samtal om livet med goda vänner. Massa skratt. Kramar. Och lite allvar här och var.

Förutom allt detta har jag jobbat. Mycket i löparskor senaste dagarna. Därav ganska lite träning för egen del. Men idag hann jag iallafall med stretch och styrka för rygg och axlar medan barnen dansade, Imorgon tänker jag mig en kort morgonjogg innan det vankas farsdagsfirande, brunch, häng med småkusinerna och fotbollsturnering för två av barnen.

1J3B6268 fix1

1J3B6268 fix1

Hot

Veckan har hitintills bjudit på lugn och skön träning. Eller snarare motion; jag har joggat, stretchat och promenerat. Alltså väldigt lugnt. Joggat och flanerat i myspystempo under tiden jag lyssnat och luktat på hösten och livet. Känns så rätt. Och jag känner ingen som helst stress över träningen som inte blev eller blir av. Jag tränar ju för livet. Och det här är vad jag som människa behövde och behöver just nu.

Idag har jag genomfört veckans egentligen enda ”riktiga” träningspass. Ett helt fantastiskt välgörande styrke- och rörlighetspass med Stina. Tunga svingar, enbensgoodmornings, ”köttbullar” & ”peakar” i romerska ringar. Och en hel del annat smått och gott.

Efter träningen lunchade vi på Condeco. Jag är lite kär i deras linssoppa som jag faktiskt också gör hemma emellanåt. Receptet hittar ni här. Om jag även bakar branmuffinsen (som finns på samma länk) mottas måltiden även positivt av övriga i familjen. Lunchsoppan bjöd även på dagens skratt. Såväl Stina som jag gillar ju lite sting i maten. Eller sting och sting. Jag gillar när det hettar och bränner helt enkelt. Och brukar därför be om extra peppar vid sidan om. Idag fick jag så jag teg. Undrar om personalen är trötta på våra cayennebeställningar. (Nej, hela skålen gick inte åt.)

image

Alla pass kan inte vara de bästa

Jag har ju haft ett helt fantastiskt flow i min träning senaste tiden; haft outtömliga energidepåer och sprungit intervaller som aldrig tidigare. Samtidigt som jag har utvecklats i såväl styrka som rörlighet. Men i söndags kände jag mig trött när det var dags att springa kvalitet. Nu ska väl i och för sig nämnas att intervallerna föregicks av tidig uppstigning i London, hemresa med alla barn, lite småont i högerfoten, flygplans- och flygplatskäk men iaf. Sådant brukar inte påverka mig nämnvärt när det väl gäller. Men i söndags skulle jag hursomhelst springa 3 x 3 km (tot 15 km) i 4.30 min/km. Kändes som en lätt match på förhand. Men redan på första intervallen kände jag mig trött. Och jag hade inte huvudet med mig. Alls. Orkade inte kämpa. Men att ge upp passet fanns aldrig med som ett alternativ. Istället reviderade jag planen. Och det blev faktiskt nio km i 4.30 min/km. Men jag gjorde istället följande serie: 3 km, 2 km, 1,5 km, 1,5 km och avslutningsvis 1 km. Efter det passet bestämde jag mig för att ta en lugnare träningsvecka i denna just nu pågående veckan. Kommer således inte att köra några kvalitativa löppass eller maxa några träningar överhuvudtaget. Träningsveckan kommer istället ägnas åt lugn och fokuserad rörelse iform av stretch, styrka och lugna joggingpass.

image

Tomtetågsplanering

Allting kring löpartågen är så mysigt. Till och med våra planeringsmöten är så himla härliga. Tre glada, entusiastiska och löpartågsälskande vänner möts på något mysigt cafe där vi lunchar länge. Dricker kaffe. Och hinner bli sugna på mer att äta. Vi pratar om ”gamla” tåg. Vi pratar om kommande tåg. Minns och längtar i en enda salig blandning; träningsglädje kanaliserad i eventmaking. Typ.

Som vanligt flög tiden iväg när Susanne, Alex och jag planerade annalkande Tomtetåget.  Vi hann iallafall besluta om att behålla vissa gamla favoriter. Och fatta beslut om några nyheter. Spännande så det förslår.

Som alltid har vi många löpare som vill joina. Men det finns utrymme för fler. HÄNG MED. En kilometer, två kilometer, tre kilometer. Eller hela vägen. Eller kanske springa de fem första kilometrarna. Åka ett par mil i vår följebil. För att springa sista fem. Alla alternativ är öppna och du bestämmer hur ditt tåg ska se ut. Hur du än gör i den delen kan vi garantera träningsglädje, gemenskap, skratt och – för den som önskar – en grym fest på Visingsö.

image

 

Du anmäler dig här