Tillsammans

Gårdagens terrorattacker i Paris. Försöker förstå. Men det är omöjligt att ta till sig brutaliteten i händelseförloppet. Omöjligt att förstå styrkan i de känslor som kan motivera – och faktiskt effektuera – handlingar som dessa. Vad kan en egentligen göra. Jag tänker att det bästa är att inte ändra på några som helst planer. För det måste ändå vara oro, missto och slutenhet som är målet med attackerna.

Om än med en förtvivlad, medkännande och även ilsken känsla tog vi tag i dagens göromål med beslutsamhet. Ny telefon, lätt träning, bokning av skidsemester och fix i hemmet har hunnits med denna lördag. Men det är med en tung känsla och en obehaglig olustighet jag noterar att mörkret utanför känns mörkare, tyngre och långt ifrån flyende.

Imorgon fortsätter jag dock som planerat med jobb hela dagen. Först ut är några löpande klienter som ska coachas igenom utmanande långpass. Eftermiddagen fortsätter sedan med pthemmahos. Kvällen tänker jag däremot spendera med Henric som sedan försvinner iväg på jobb mest hela veckan.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>