Långpass i mörker och ljus

Ute på stan igår. Men tidigt i säng. För vill en hinna med att träna – och framförallt springa långpass  – i en fullspäckad agenda gäller det att nyttja tider före och efter att dagens aktiviteter drar igång. För mig handlar det om att få in träningen innan allt börjar. När säcken ska knytas ihop efter en hel dag med familjen och en massa göromål brukar jag känna för allt annat än att ladda om för träning.

Idag klev jag upp 6.00. Svepte en kaffe och en bit energibar samtidigt som jag drog på mig löparkläderna. Inte fullt lika smidigt nu när det behövs flera lager. För mig som är rätt frusen krävs underställ när temperaturen kryper ner mot 5°. Imorse var det till och med kallare än så. Förutom underställ kör jag just nu på en tunn mellanlagertröja och löparjacka. Och såklart vantar och bandana/tunn mössa.

När jag sprang iväg hade klockan hunnit bli halvsju. Men det kunde lika gärna ha varit mitt inatten. Det var mörkt. Lugnt. Och tyst. Stjärnorna glittrade och såg ut som att de tänkte göra så länge än. Tittade på klockan en extra gång för att försäkra mig om att det inte var mitt i natten. Men efter någon timmes löpning började morgonljuset tillslut att ta över. Den där successiva övergången från becksvart mörker till dagsljus upplevs allra bäst i ett par löparskor. Att se morgonljuset skymta fram i horisonten. Låta det möta ögat. Och ge landskapet liv. Konturer och siluetter blir grönt. Och rött. Orange. Gult. Och alla nyanser däremellan. Samtidigt som lungorna fylls av syre. Och ljudet av rytmiska andetag får ta plats i tystnaden. DET är magiskt.

Tillbaka hemmavid. 20 kilometer i benen. Alldeles lugn. Och så redo för en kopp kaffe.

image

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>