Sista dagen i London – för den här gången

Vilken resa vi har haft. London har charmat såväl stora som små och jag är säker på att vi kommer tillbaka snart igen. Det är för övrigt tredje gången som vi åker till hit med barnen och det är en rätt häftig känsla att de kan börja orientera sig i staden, har favoritrestauranger och saker de nu själva kommit på att de vill utforska i mer detalj.

Gårdagen avslutades med Thriller – the musical. Kan varmt rekommenderas för alla som gillar Michael Jacksons musik (vem gör inte det?). Proffsiga underhållare och lagom lång show. Scenen där den spelas är dessutom belägen mitt på Piccadilly Circus och omgiven av flera välrenommerade restauranger.

Idag började jag dagen i hotellgymet. Ett cirkelpass bestående av fyra varv av: fem min rodd (minimikrav 1000 m). Utfall med hantlar (10 på varje ben), 20 dips mot bänk, enbenshöftlyft (10 på varje ben), 10 bensänkningar med efterföljande ”rumplyft” och en serie stretchövningar för rygg och fötter.

Efter pannkakor, äggröra. stekta champinjoner, yoghurt, fruktsallad och alldeles för mycket kaffe begav vi oss till Little Venice för kanaltur till Camden Market. Vilket place alltså. Bästa marknaden som finns. Barnen fullkomligt älskar att kika runt bland saker och människor från jordens alla hörn. Här kan en hitta precis allt.

Vi åt en alldeles förträffligt god lunch på ett kubanskt ställe inne på marknaden innan vi tog taxi till Madame Tassuads. Tredje gången gillt för oss där. Det var ok. Men inte fler gånger nu.

Dagen avslutades på ett supercoolt mexikanskt ställe: Wahaka. Jag åt quesilladas med chili, bönröra, broccoli med gucaemole mm. Så gott.
imageimageimageimage

When in London

Här i London ligger vi inte på latsidan. Det händer grejer mest hela tiden. Höjdpunkten var nog middagen på Imperial China (restaurang i Chinatown  som är rekommenderad i Guide Michelin)  igårkväll. En helt fantastisk upplevelse ur ett föräldrapersperspektiv att dels se barnen beställa, äta och NJUTA av mat som inte smakar precis så som de är vana vid, dels se dem kämpa – och bemästra – att äta med pinnar. Tror nog att den middagen är en av de mysigaste och härligaste kvällar vi upplevt som familj. Det här med att barnen är lite större har helt klart sina fördelar.

Idag började Henric och jag dagen med en en sightseeing i löparskor. Sprang från hotellet. Över London Bridge och längs med Themsen. Vidare över Millenium Bridge och tillbaka till Southbank. Vi höll oss längs med  floden och gjorde bl.a. ett turiststopp vid vid Shakespeare Globe. Grym start på den här dagen som jag spenderat med grabbarna på Science Museum. Henric, som bott i London och känner till geografin på ett bra sätt, hängde med tjejerna på shoppingstråken.

Nu blir det strax gemensam middag på en av Jaime Olivers restauranger varefter vi ska vidare till teaterkvarteren för att uppleva Thriller – the musical.

image

image image image image

Mot London

I skrivande stund sitter jag på planet mot London. Två barn till höger. En make och två barn till vänster. Fullt kaos på vägen hit naturligtvis. Men oj så kul vi har när det vankas äventyr. Vi har en genialisk plan för dagarna i London. Återstår att se om vi lyckas omsätta den i praktiken.

Imorgon väntar besök på Towern och Covent Garden efterföljt av middag i Chinatown. På fredag planerar jag att gå med killarna till National History Museum medan Henric vallar tjejerna på Top Shop, Hollister, Victorias Secret mm. Därefter blir det gemensam middag på Jaime Olivers restaurang. Fredagen toppas slutligen med Thriller – The Musical. Lördagen börjar med kanalfärd från Little Venice och upp till Camden Market. Den avslutas på Madame Tassuads och en trevånings mexican/tacoplace. Ja, planen ser bra ut iaf :-)

Kan säga att det är rätt skönt att vila benen här på flighten. Morgonen började nämligen med löpcoachning och följdes omedelbart upp med egna intervaller. Och inte vilka intervaller som helst. Utan 4 x 1,5 km. med två minuters vila. Idag fick jag jobba hårt. Det var sannerligen ingen lätt match att möta uppsatt målfart. Jag har ju varit lite bortskämd med den där lätta och snabba känslan under de senaste veckorna. Idag var det allt annat än lätt och snabbt. Landade iaf alla intervallerna mellan 4.10-4.15 min/km. Jag var helt slut efter intervall nummer tre. Ville lägga av. Förhandlade då med mig själv att jag iaf skulle springa 3 x 500 m. När jag sprungit första femhundringen tog jag ett beslut att springa femhundra till. Och när den femhundringen var gjort, ja då var det ju bara att kötta hela vägen till mållinjen. Nöjd. Och trött.

 

 

Frågor och svar

Hittade den här listan hos Sara. Eftersom jag tyckte att det var kul att läsa hennes svar, tänker jag att ni vill läsa mina (skrev hon och log).

Den här träningen längtar jag efter just nu:

Faktiskt så gör jag den träning jag gillar bäst precis hela tiden. Jag styrketränar. Tungt ibland. Explosivt ibland. Styrketräningen är just nu inriktad på att stärka upp svagheter. Och för att göra detta består passen av sådant som jag dels är väldigt bra på. Så att jag får känna mig stark och bra. Dels av övningar där jag är allt annat än stark och bra. På så vis kan jag träna på svagheter utan att passet känns läskigt eller alldeles för mycket utanför comfortzone.

Jag springer. Njuter av alla pass. Tror att jag blivit bättre på att njuta av här och nu. Att känna känslan av att just nu är bra. Just nu är allt bra. Jag behöver inte längta efter grönare gräs eller bättre tider. Roligast är dock onsdagspassen. Onsdagar betyder snabba pass på löpband. De här passen kan se ut hursomhelst. Enda kravet är att valda intervaller ALDRIG. Och jag upprepar ALDRIG. Får springas långsammare än 4.15 min/km (vilket begränsar längden på valda intervaller såklart).

Jag tränar rörlighet som aldrig förr. Dynamisk stretch med pinne på gymet. Random stretch i duschen. I sängen. I soffan. Yogaklasser. Bästa yogan är Stinas koncept AtletYoga. Det går ett pass varje lördag 11.45 på Vagnhallen Crossfit. Rekommenderas varmt.
…men det här står mig upp i halsen:

Klämkäck gruppträning. Typ Zumba å ena sidan. Stoneface och jag är så rippad, cool och svalträningstrenden å andra sidan. Träning och människor som framställer träningen alltför seriöst går fetbort för mig.
Det här träningsplagget är min favorit just nu:
Fungerar inte utan mina 2xutights. Känner mig lite snabbare, starkare och snyggare i dem. Och min svarta Stella Mcartneyjacka; perfekt passform och är sådär lagom varm före och efter träning. Och dessutom passar den utmärkt som ptjacka.
Det här skulle jag verkligen behöva träna mer:
Hopp och hinderbana. Jag är totalt urusel på nämnda grejer. Jag är rädd för att hoppa. Jag är klumpig och löjligt osmidig när det kommer till att ta sig upp och ner för olika typer av hinder. Naturliga. Som riggade. Jag vägrade redan som liten tjej all form av redskapsjympa. Drömmer fortfarande mardrömmar om plintar som ska hoppas över. Lianer (rep) som ska klättras eller svingas i. Hemskt. För att inte tala om friidrottsdagar med tillhörande skolmästerskap. Hujedamig. Då var jag alltid sjuk. Och just hopp och hinder tänker jag faktiskt utelämna i mitt post30-träningsliv. Vissa saker är bättre som vuxen. Och nu tänker jag inte på att träna hopp eller hinderbana. Utan att jag numer har friheten kan välja bort just detta! Utan ångest eller sjukanmälningar.
Den här känner jag mig stark i/på:
Jag är uthållig. Om träningen är lågintensiv. Min  kropp är väl tränad att använda fett som bränsle.

Tung styrka. Med beaktande av min kroppsvikt och det faktum att jag springer mycket är jag rätt stark. Och det är nog  det viktigaste i mitt eget träningsliv; ja alltså kombinationen av att springa långt och länge utan att tumma på styrka och ”krallighet”.
Just nu stör jag mig på de här i träningsväg:
Personliga tränare. Eller tränare i allmänhet som är experter på allt inom området träning&hälsa. Oproffsigt. Det är ungefär som att en jurist skulle vara expert på alla lagar och regler. Såklart helt orealistiskt. I juristvärlden hade en sådan person avfärdats som oseriös. Men inom träning&hälsa verkar en kunna utnämna sig expert på klabbet.
Det här har jag en tendens att prioritera bort:
Hoppträning. Höftlyft (träliga, jobbiga…men tyvärr också viktiga). Och alla övningar som kräver avancerade knäindrag (typ fällkniven). Kan inte. KAN INTE. Blir galen!
Jag står inte ut med:
Jag är ”tocoolformyself”looken. Besserwisserattityder, Och snåljåpar.
Det allra tråkigaste med att träna är att:
Planera träningskläder (jobb, löpning och gym), packa träningsläger, byta träningskläder, packa upp träningskläder, tvätta träningskläder. Planera mellis, packa mellis, packa upp gamla rester och disk från mellis.
Kommande vecka lovar jag mig själv att:
Att hoppa upp på något (behöver inte vara högt), göra höftlyft i olika utföranden, åtminstone två gånger. Och att göra två knäindragsövningar.

1J3B6021 fix

Lördagstankar

Löpning. Mycket sådant sista dagarna. Med klienter. Älskar att hänga med endorfinstinna nysprungna människor. Det är omöjligt att inte bli på gott humör i sådant sällskap. Löpning för egen del har jag inte hunnit med i särskilt stor utsträckning denna vecka. Men jobbet gör ju att det blir kilometer tillryggalagda i de mest varierade tempon ändå.

London. Älskar staden. Och nästa vecka åker vi med hela familjen för att njuta av allt som staden har att erbjuda. Covent garden. Thriller – the musical. National History Museum. Camden Market. Towern. Och mycket mer väntar runt hörnet.

Rykande het soppa. Just nu har jag dille på rykande heta och höstmustiga soppor. Vill helst äta det till såväl lunch som middag. Linsssoppa, morotssoppa, pumpasoppa, tomatsoppa. Och gärna med kryddig hetta. Och mycket ingefära.

Stickade tröjor. I alla färger, former och utföranden. Älskar myskänslan som uppstår när stickad tröja värmer en höstfrusen kropp. Gärna i kombination med boyfriendjeans, mössa och boots. Eller uggs. Om jag känner mig i väldigt mysmood.

Nu ska jag lyssna till tolkningar av Taubeättens alster. Så Mycket Bättre är sannerligen ett program i min smak.

IMG_1780

Tre pass enligt modellen

Alla som tränar med mig vet att jag förespråkar och programmerar enligt ”den gyllene treenigheten”. Varje träningsperiod – (vanligtvis en vecka) – ska innehålla styrka, kondition och rörlighet. I någon form. Ägnar sig den tränande huvudsakligen åt löpning är det självfallet så att konditionsdelen utgörs av just det. Styrkan och rörligheten anpassas också självfallet utifrån denna huvudsakliga träningsform. Men det är sällan (eller aldrig!) en god idé att uteslutande ägna sig enkom åt konditionsträning. Samma sak gäller för den som ägnar sig främst åt att lyfta vikter. Hen behöver ändå arbeta med kondition och rörlighet i olika former.

Det gäller ju att leva som en lär. Och därför har jag sedan senaste uppdateringen:

(i) sprungit 20 x 200 m;

(ii) deltagit i en yogaklass; och

(iii) styrketränat (seriösa marklyft och lekt loss med rep)

imageimageimage

 

Färgglatt var temat för dagen

Startade dagen med att mixa alla färgglada bär jag hittade i gömmorna. Adderade avokado, banan, hallonkvarg, mandelmjölk, babyspenat och lite pressad citronsaft. Mixade lite till. Hällde upp i glas. Toppade med ett berg granatäpplekärnor och serverade mig själv och barnen varsin ”Morgondröm”. SÅ gott. Och som vi  gillar den här drinken. Särskilt när den serveras med solgult sugrör och gnistrande röda grantatäpplen. Till detta åt vi fröknäcke med skivat ägg&kaviar. Där och då känner jag att standarden är satt för dagen. Kidsen verkar känna likadant; Isaks kommentar när vi skålade: ”det här är en riktig powerfrukost. Jag kommer att orka jättemycket fotboll på rasten idag”.

image

Efter lätt löpning och stretch för egen del har allt handlat om andras fysik. Jag är en mycket inspirerad personlig tränare just nu. Och jag får så mycket energi av mina klienter. Visst, det går upp. Och det går ner i deras resor. Men jag känner mig så priviligerad att få vara en del i densamma. En del i processen på riktigt nära håll. På insidan. Att bli insläppt. Och göra skillnad. Vilket är drivkraften och det som motiverar mig i arbetet. (Hade jag haft drivkrafter av mer ekonomisk karaktär hade jag nog stannat i advokatbranchen :-))

image

Efter avslutat jobb blev det ärenden på stan. Och ett stopp vid den här ljuvliga ”skyltfönstret”. Ögongodis på riktigt.  Jag vill ta med mig allt hem. Samtidigt som att jag inte vill röra något. Det står ju där så perfekt och genomtänkt. Idag nöjde jag mig med att betrakta hela konstverket en lång, lång stund.

Långpass i mörker och ljus

Ute på stan igår. Men tidigt i säng. För vill en hinna med att träna – och framförallt springa långpass  – i en fullspäckad agenda gäller det att nyttja tider före och efter att dagens aktiviteter drar igång. För mig handlar det om att få in träningen innan allt börjar. När säcken ska knytas ihop efter en hel dag med familjen och en massa göromål brukar jag känna för allt annat än att ladda om för träning.

Idag klev jag upp 6.00. Svepte en kaffe och en bit energibar samtidigt som jag drog på mig löparkläderna. Inte fullt lika smidigt nu när det behövs flera lager. För mig som är rätt frusen krävs underställ när temperaturen kryper ner mot 5°. Imorse var det till och med kallare än så. Förutom underställ kör jag just nu på en tunn mellanlagertröja och löparjacka. Och såklart vantar och bandana/tunn mössa.

När jag sprang iväg hade klockan hunnit bli halvsju. Men det kunde lika gärna ha varit mitt inatten. Det var mörkt. Lugnt. Och tyst. Stjärnorna glittrade och såg ut som att de tänkte göra så länge än. Tittade på klockan en extra gång för att försäkra mig om att det inte var mitt i natten. Men efter någon timmes löpning började morgonljuset tillslut att ta över. Den där successiva övergången från becksvart mörker till dagsljus upplevs allra bäst i ett par löparskor. Att se morgonljuset skymta fram i horisonten. Låta det möta ögat. Och ge landskapet liv. Konturer och siluetter blir grönt. Och rött. Orange. Gult. Och alla nyanser däremellan. Samtidigt som lungorna fylls av syre. Och ljudet av rytmiska andetag får ta plats i tystnaden. DET är magiskt.

Tillbaka hemmavid. 20 kilometer i benen. Alldeles lugn. Och så redo för en kopp kaffe.

image

 

Lyx på alla fronter

Morgonjoggen från heaven. Lätta ben, morgonljus och krispig luft mötte mig i springet denna morgon. Åtta kilometer i en helt vinstilla och nyvaken värld gav mig precis den starten på den här dagen. Och resten av livet. Som jag önskar varje gång springet vinner över morgonsnooze i mjuka&varma duntäcken.

Frukostmys med tidning och oskäliga mängder kaffe. Idag med nykokt hjortronsylt som topping på såväl yoghurten som mackan. Gott.

Träning med maken. Discomusklerna fick sig en omgång. Därefter en burgare i farten på väg mot Rondo för att möta upp vänner och kolla in Orups hyllade krogshow. Konstaterar såhär i efterhand att jag instämmer i hyllningskören. Orup levererade hits efter hits. Och jag förvånade mig själv med att kunna texterna på de flesta låtar.

Dagen toppades sedan med middag på Toso. Asiatisk crosskitchen som jag varit sugen på att testa länge. Först drink på koriander, chilli och melon med edamamebönor och wasabinötter som tilltugg. Därefter grönsakstempura. Följt av torskrygg Tosostyle. Mmm. Ta mig tillbaka!

Lite efterrätt i soffan hemmavid får avrunda den här lyxlördagen och utgöra uppladdning inför morgondagen tidiga långppass.

Gonatt.

image image image image image

Tomtetåget – dags att anmäla sig

10339438_10152896078335460_7752525854305349113_o

Foto: Henrik Pehrson

En måltid om året smakar i särklass mer och bättre än alla andra. Jag talar förstås om julbordet på Wisingsö Hotell- och Konferens. Tänk dig att du sprungit jättelångt. Alltså JÄTTELÅNGT. Kroppen är mör och trött. Tom på energi. Den behöver också mycket energi. Den skriker efter energi. Du har duschat länge. Svidat om till smashing festoutfit. Och så tar du en promenad på ca 50 m från ditt rum. Till Wärdshuset som dukat upp med det godaste och mest dignande julbordet du kan föreställa dig. Och som du är i behov av detta julbord. Det går liksom inte att beskiva hur gott. Och hur välbehövligt den där maten smakar.

 

En fest om året är lite roligare än andra. Jag talar förstås om Tomtetågsfesten. Tänk dig en hel hög med enorfinstinna löpare. Som sprungit långt. Alltså JÄTTELÅNGT. Och som är supernöjda. Och superglada. Som precis fått ny energi i form av ovan nämnda julbord. Och kanske skålat i ett glas vin eller två.  Ja, då förstår ju vem som helst att det vankas rejäl fest. Det går liksom inte att beskriva hur rolig den här festen är. Eller vilket drag som infinner sig på dansgolvet. Ingen behöver vara orolig för att gå hem sist. Vissa dansar direkt från dansgolvet till frukosten. Ingen nämnd. Ingen glömd :-)

En löptur varje år genererar mer träningsglädje än andra. En löptur varje år skapar större sammanhållning än andra. En löptur varje år ger upphov till mer skratt, mer pepp och mer glädje än andra.

Jag talar förstås om TOMTETÅGET.  Som i år går av stapeln den 5 december. Mer detaljer och anmälan hittar du HÄR.

1507142_753767174697649_1292626861052783270_n