Känslosamt långpass

IMG_6458.JPGIMG_6390.JPGIMG_6388.JPG

Som alltid när tankar måste tänkas, känslor få kännas och oreda redas åker löparskorna på. Och då spelar det mindre roll att det är lördageftermiddag, resten av familjen är på Liseberg, solen gassar och det är helt vindstilla. Jag behövde komma ut. Börjar mata steg. Och gråter en stund. Gråter med min vän som drabbats av sorg. Gläds med en vän som tvärtom upplevt en av livets bästa dagar. Så mycket känslor. På olika sätt. Känner mig alldeles uppriven. Uppsliten. Och förvirrad. Fortsätter att mata steg. Jo, men såhär är det att vara människa. Att känna känslor. Att känna med andra. Att tillåta sig att skratta och gråta. Matar på. Solen steker, läpparna är kruttorra och skinnet svett. Funderar på om saltet i ansiktet mestadels kommer från tårar eller svett. Kastar mig slutligen på gräset i vår trädgård efter 25 rätt tunga kilometer. Oreda har blivit reda. Och jag ser klarare på situationen. Om än med bibehållen intensitet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>