Ultraintervaller del 3

 Intervall 5  

Dyblöt kastade jag av mig kläderna. Frusen och hungrig. Yogade. Försökte tänka klart. Min kropp skrek efter mat. Och helst av allt ville den förses med en rejäl burgare. Och en massa andra goa grejer som dök upp i mina tankar. Nu gäller det att ha is i magen. Att kasta sig över en rejäl köttbit kommer antagligen innebära rejäl magkramp på nästa intervall. Förhandlade med med mig själv och landade i att en soppa/gryta på rotfrukter samt en ostbricka (modell mindre) fick räcka. Bra med energi. Utan att ta upp för stora volymer eller att vara svårprocessat. Varmt. Och jag blev faktiskt rätt nöjd. Fokus även på varm dusch och lite fotmassage. Efter väldigt kort stund i ryggläge var det sedan helt plötsligt dags att snöra på sig skorna igen.

Helt plötsligt får jag ett meddelande på FB att Andreas är på väg. Med på intervallen ska alltså en löparkompis som jag sprang tillsammans med på en av löparresorna till Mallorca. Hur härligt att vänner från när&fjärran engagerar sig och ansluter på de olika etapperna! Nu har jag alltså sällskap av två pratglada killar och den här milen minns jag som en enda lång diskussion om fotboll, träning, livet, löpning, resor. Och vi hade så himla trevligt. Precis som en fika. Fast i löparskor. Stort tack Andreas för att du tog dig tid att springa med mig och Henric på den här milen!

Intervall 6

In igen. Nu kan jag det här. Snabbt som ögat kör jag min rutin. Käkar kyckling, fetaost, matvete, edamebönor och aioli. Får återigen  ”behärska” mig. Känner att ögonen går i kors. Börjar se suddigt. Är nog lite trött ändå. Klockan är 14.00 och jag har ju faktiskt inte sovit inatt. Lägger mig och blundar. ”Blundar” ända fram tills 14.40 och det är dags att sätta på sig dojorna igen. Ett av de par jag alternerade med under det här dygnet.

Jag är inte riktigt med i matchen. Den där korta stunden av sömn gjorde mig riktigt seg. Jag kan inte tänka klart. Och kroppen skriken efter mer tid i sängen. Regnet öser ner. Och det blåser från sidan. Men, men. På med skorna. Har med mig Henric. Jag säger till honom att jag inte vill prata. Surar lite. Har håll (för mycket kyckling och saft). I typ tre kilometer. För då möter vi Marie, min vän och klient, som har bestämt sig för att springa med under resterande delen av intervallen. Humöret är plötsligt i topp. Så välbehövligt med den där externa energin Marie bidrar med. För jag började helt klart känna av utebliven sömn och energiunderskott. Benen däremot känns helt opåverkade. Hade, humörhöjaren till trots, svårt att konversera. Att koncentrera mig på vad Henric och Marie talade om. Men vi betar av distansen och nu är det plötsligt ”bara” två milintervaller kvar.

Hur det kändes att gå i mål får ni reda på imorgon.

2 Comments

  1. Andreas

    Nöjet att springa med dig och Henric var helt på min sida. Riktigt trevligt som en fika med goa kollegor :) ni var lätta i steget och att du hade många mil i benen märkte jag lika lite som duggregnet. Väldigt imponerad av din insats!

    • traningsguiden

      Ja, det var verkligen trevligt Andreas! Det måste vi göra om! :-) Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>