Mysiga dagar

        

Vårt kollektiva leverne här på Berget fortsätter. Idag delade vi dock upp oss i olika grupper för att göra lite utflykter som passar barnen i respektive åldrar. De större kidsen fick med sig några äventyrliga vuxna och drog iväg till äventyrspark. Själv hade jag hand om de mindre grabbarna och valde linbana och gungbräda på lekplats istället. Ungefär hur mysigt som helst. Efter en intensiv förmiddag utomhus valde vi att pyssla på eftermiddagen. Vi pärlande monstergrodor, älgar och ekorrar. Jag tyckte att det var precis lika roligt som barnen. Älskar pärlplattor!

De större barnen var nöjda med sitt äventyr ovan trädkronorna, hängandes i sele under antagande av diverse utmaningar. Själv nöjde jag mig med en marklyftsutmaning i gymet. Alldeles perfekt och lagom för min smak. Även om jag kör den mesta styrkan i trx, utegym etc. på semestern, tycker jag om att köra ett kvalitetspass tunga basövningar med skivstång i gymet emellanåt.

Gott&Blandat på Slätta

  

    

    

Vi har inte bara sprungit och käkat jordgubbar. Jag lovar. Men vi har det helt underbart i vårt stora kollektiv hemma hos pappa. Hos pappa i mitt barndomshem som vi kallar Berget. Namnet kommer av att huset är beläget just på ett berg. Mitt i en skog. Utanför stan. En plats som alltid kommer att vara ”hemma” för mig. En vecka varje sommar flyttar alla syskon med barn in i huset. Och det är fullt ös från morgon till kväll. Vi leker, snackar, dansar, springer, bråkar, skrattar. Och har det alldeles, alldeles underbart.

Igår testade jag benen för första gången sedan min åttamilatur i helgen. Och de kändes otippat lätta och glada. Det blev traillöpning för hela slanten. Först fem kilometer med barnen. Och sedan milen på egen hand. Och spåren här på Berget är verkligen magiskt fina. Smala stigar varvas med bred grusväg. Tät skog efterföljs av luftiga grenar. Kohagar, hästhagar och blåbärsris. Rötter och kalhyggen. Och vad som händer ovan trädkronorna märker en endast av genom små strilar av sol eller regn som lyckas tränga igenom. Ljuset är trolskt och tillsammans med ljudet av mina andetag och den lätta brisen som flyter mellan träden, känner jag mig så levande.

Ultraintervaller del 4

Intervall 7

Euforisk känsla när jag påbörjar återhämtningsrutinerna inför näst sista intervallen. Trött. Men förväntansfull. Och glad. Börjar se slutet. Börjar tänka på att jag snart ska få ro i hamn den här utmaningen. Börjar tro på att jag kommer att kunna genomföra det hela. Benen känns löjligt opåverkade. Däremot har jag hållkänningar som kommer och går. Och främre delen av foten känns öm samtidigt som jag har krampkänningar i tårna. Men det är ju småsaker i sammanhanget; ingenting som påverkar mig särskilt. Så, in med gröt, kvarg och mysli. In i duschen. Ner i sängen. 17.40 åker skorna på igen. Sällskapet anländer: supersnabba grannen Patrik och min klient, vän och löparlöfte Hanne står redo att hänga på denna sjunde mil. Patriks snack och Hannes genomförande (hennes första mil och hon gör det med besked, så stark) tar mig igenom denna intervall. Klart tuffast av dem alla. Jag har håll och känner av – all energi in till trots – underskottet på energi. Benen är pigga men jag börjar känna mig ”tom”. Och ”torr”. Tack Henric, Hanne och Patrik för supporten denna sena timme. Ni var grymma!

IMG_5764.JPG

Intervall 8

För sista gången ställer jag mig på yogamattan. Förvånas över hur smidig jag känner mig i kroppen. Det är fötterna, framförallt tårna som är ömma. Men i övrigt känns det fortsatt stabilt. Upp i köket och plockar fram lakrits, salta nötter, choklad mm. Sista intervallen tänker jag unna mig att gå på raketbränsle :-) En timme kvar; dusch, ombyte och 15 min sömn är ungefär det som händer innan Stina och en annan supersnabb granne – Marie – knackar på dörren. Det. Är. Dags. Dags att springa en mil. Och inte vilken mil som helst. Utan den sista milen av åtta. ÅTTA! På ett dygn. Jag har tagit mig ända hit. Nu ska jag få njuta av upploppet. Är ju inte jättesugen på löpning. Men jag är jättesugen på att gå i mål. Så vi sätter igång. Marie peppar och håller min godispåse som jag har med mig ut på rundan. Stina har som vanligt full koll på mig och ger mig en hand i ryggen vid varje uppförsbacke. Henric är på superhumör. Han springer sin femte mil för dagen och är på gång att sätta ett prydligt distansrekord. Vi sjunger på olika låtar och diskuterar musiksmak. Detta håller mig sysselsatt i många kilometer. Inte långt kvar nu. Och jag tillåter mig att känna efter lite. Och det är ju typiskt sett inte en bra grej. Inget jag rekommenderar om en inte är nära mål. För jösses. Jag känner mig ju faktiskt trött och allmänt osugen på att springa överhuvudtaget. Tar det aldrig slut! Sällskapet peppar, hejar, tjoar och sjunger. Okej då. En kilometer kvar. Känslorna börjar välla fram; stolt, lättad, glad, nöjd. Och så helt plötsligt har 80 kilometer avverkats. Vilken grej! Och så kul jag har haft. Precis hela dygnet. Aldrig tvekat på vad jag pysslat med. Aldrig tvekat på huruvida jag faktiskt vill göra det här. Aldrig tvekat på min förmåga att genomföra det hela.

Har tagit en mil i sänder. Utan att blicka framåt. Njutit av varje intervall och vad den bjudit på. Det här var verkligen en rolig grej som jag varmt kan rekommendera. Jag kommer definitivt att göra det igen. En behöver ju inte springa en mil vid varje tillfälle. Det är ett perfekt sätt att träna uthållighet. Varför inte korta distansen? Eller springa varannan intervall? Finns många sätt att delta på.

Hursomhelst. Duschen efteråt är magisk. Maten likaså. Stina, jag och Henric hänger i soffan och småsnackar om dagen. Aldrig någonsin har det varit lika skönt att krypa ner i sängen. Det går liksom inte att beskriva HUR skönt det var att få lägga sig. Och veta att en inte ska upp om en halvtimme för att ge sig ut och springa en mil. Jag sover gott i ungefär fem timmar då jag vaknar av att magen kurrar av vrålhunger. Går upp och käkar. Lägger mig igen. Vilken lyx :-)

IMG_5784.JPG IMG_5789.JPG IMG_5774.JPG

Ultraintervaller del 3

 Intervall 5  

Dyblöt kastade jag av mig kläderna. Frusen och hungrig. Yogade. Försökte tänka klart. Min kropp skrek efter mat. Och helst av allt ville den förses med en rejäl burgare. Och en massa andra goa grejer som dök upp i mina tankar. Nu gäller det att ha is i magen. Att kasta sig över en rejäl köttbit kommer antagligen innebära rejäl magkramp på nästa intervall. Förhandlade med med mig själv och landade i att en soppa/gryta på rotfrukter samt en ostbricka (modell mindre) fick räcka. Bra med energi. Utan att ta upp för stora volymer eller att vara svårprocessat. Varmt. Och jag blev faktiskt rätt nöjd. Fokus även på varm dusch och lite fotmassage. Efter väldigt kort stund i ryggläge var det sedan helt plötsligt dags att snöra på sig skorna igen.

Helt plötsligt får jag ett meddelande på FB att Andreas är på väg. Med på intervallen ska alltså en löparkompis som jag sprang tillsammans med på en av löparresorna till Mallorca. Hur härligt att vänner från när&fjärran engagerar sig och ansluter på de olika etapperna! Nu har jag alltså sällskap av två pratglada killar och den här milen minns jag som en enda lång diskussion om fotboll, träning, livet, löpning, resor. Och vi hade så himla trevligt. Precis som en fika. Fast i löparskor. Stort tack Andreas för att du tog dig tid att springa med mig och Henric på den här milen!

Intervall 6

In igen. Nu kan jag det här. Snabbt som ögat kör jag min rutin. Käkar kyckling, fetaost, matvete, edamebönor och aioli. Får återigen  ”behärska” mig. Känner att ögonen går i kors. Börjar se suddigt. Är nog lite trött ändå. Klockan är 14.00 och jag har ju faktiskt inte sovit inatt. Lägger mig och blundar. ”Blundar” ända fram tills 14.40 och det är dags att sätta på sig dojorna igen. Ett av de par jag alternerade med under det här dygnet.

Jag är inte riktigt med i matchen. Den där korta stunden av sömn gjorde mig riktigt seg. Jag kan inte tänka klart. Och kroppen skriken efter mer tid i sängen. Regnet öser ner. Och det blåser från sidan. Men, men. På med skorna. Har med mig Henric. Jag säger till honom att jag inte vill prata. Surar lite. Har håll (för mycket kyckling och saft). I typ tre kilometer. För då möter vi Marie, min vän och klient, som har bestämt sig för att springa med under resterande delen av intervallen. Humöret är plötsligt i topp. Så välbehövligt med den där externa energin Marie bidrar med. För jag började helt klart känna av utebliven sömn och energiunderskott. Benen däremot känns helt opåverkade. Hade, humörhöjaren till trots, svårt att konversera. Att koncentrera mig på vad Henric och Marie talade om. Men vi betar av distansen och nu är det plötsligt ”bara” två milintervaller kvar.

Hur det kändes att gå i mål får ni reda på imorgon.

Ultraintervaller del 2

Intervall 3

  

 

Hej Emma! Min fina vän och kollega från advokatbyråtiden säger gomorron med ett leende som väcker löpsuget igen. Henric ansluter också, redo att ta sig an sin första intervall. Emma som precis hittat löpningen som en naturlig del i hennes träningsliv utmanar sig och hänger på hela milen. Krigar. Hela tiden med ett positiv inställning och hennes kämpande ger mig SÅ mycket kraft. Lägg därtill att det är vindstilla, nattlöpningens mörker har har ersatts av ett underbart morgonljus; hela landskapet framstår så fantastiskt vackert. Benen känns fjäderlätta och jag känner mig euforisk; runners high. Tack Emma och Henric för sällskapet på den ”enklaste” intervallen.

Intervall 4

  

Efter att jag hejdåkramat Emma, sagt ”gonatt” till Henric (som tar en paus för att sedan hänga på senare under dagen), tvättat och yogat, käkar jag havregrynsgröt, kvarg, keso, nötter och frön. (Och så självfallet jordgubbar och vindruvor. Har blivit en grej nu. Känns som att jag måste ha det för att det även fortsättningsvis ska kännas lika bra)  Duschar. Vilar i form av slösurf under tiden benen – väl förpackade i kompressionstights (hela tiden) – är positionerade i högläge.

När klockan (8.40) meddelar att det är dags för nästa intervall känns det ungefär som ”its a job – just get i done with”. Jag ska nämligen springa själv. Och regnet öser ner. Det blåser kuling (känns det som :-)). Men jag låter det inte komma åt mig. Jag pluggar in lurarna i öronen och sätter på Sommar i P1 med Kjell Enhage. Ett sommarprat som jag har sparat på för speciellt tillfälle. Just där&då känns som ett sådant speciellt tillfälle. Jag och Kjell ger oss ut på rundan. Och han får mig på gott humör omedelbart. In i bubblan av löpning. Skratt. Och intensivt lyssnande. Utanför bubblan både regner och blåser det. Men det märker jag ingenting av. Det är jag och bubblan. Löparbenen jobbar på fint. Och det finns ännu ingen tillstymmelse till trötthet. Tack Kjell för en härlig runda!

Ultraintervaller: del 1

        

Jag är i mål. 80 km senare sitter jag nu i sängen och njuter av upplevelsen. Njuter av att faktiskt få ligga kvar i sängen den här gången. Sju gånger tidigare har jag precis hunnit lägga mig innan det var dags att gå upp och ge sig iväg igen (som det kändes iaf :-)). En av de bästa sakerna med att utmana sig fysiskt är just den upphöjda njutningen av vila, sömn, mat och mys efteråt.

Jag ska försöka att återberätta hela upplevelsen i en serie av inlägg – till undvikande av självbiografikänsla (som det lätt kan bli när mycket ska återges i ett svep). Vi tar det från början.

Intervall 1

Dagen och kvällen innan start känns både evighetslång och skrämmande kort på samma gång. Efter jobbet på fredagen handlar allt om att ladda mentalt och fixa med kläder& energi etc.. Känslan är att jag är väl förberedd för uppgiften. Så förberedd som jag kan bli utifrån mina förutsättningar. Jag har ätit bra hela veckan. (Känner att jag lyckats med konststycket att äta mer energi än vad som förbrukats. Utan att för den skull känna mig ”tung”.) Jag har tänkt igenom en plan för vad som ska göras under tiden mellan varje intervall i syfte att optimera återhämtningen. Jag har bokat sällskap under de nattliga samt (på förhand) svåra intervallerna. Samtliga fyra kids är på väl omhändertagna på annat håll :-).

Säger gonatt till Henric som ska sova innan det är dags för honom att ansluta på morgondagens intervaller. Lyssnar på musik. Roxette (alltid). Drar på mig löparkläderna till tonerna av ”Dressed for success”. Mimar framför spegeln till ”The Look” och känner hur laddad och pepp jag faktiskt är för att ta mig an den här utmaningen. Kör en liten yogasekvens medan jag väntar in sällskapet under första intervallen. Han anländer och det är dags.

Vi kliver ut på gatan. Knappar igång Mr. Garmin och tänker på att jag är rätt galen ändå. Fast på ett kul sätt om ni frågar mig :-) Vi drar iväg och det känns surrealistiskt till en början. Men vi snackar, skrattar och snart har jag slutat tänka på utmaningen. Njuter istället av löpningen och den härliga känslan. När vi kommer tillbaka hem kan jag dock inte låta bli att tänka att jag kommer att göra samma sak sju gånger till innan dagen är slut. Sjukt egentligen. Hursomhelst kunde jag inte ha fått en bättre start. Tack Fredrik för en grym uppstartsmil!

Intervall 2

Jag påbörjar min plan för åtgärder mellan intervallerna. Såhär. Bild på FB (såklart :-)). Av med kläder och in i tvättmaskinen (måste ha tillgång till torra och rena kompressionstights hela tiden). Yoga i form av en förutbestämd serie rörelser med fokus på vader, hamstrings, tensor och ljumskar. Mat enligt en energiplan (som jag faktiskt följde till stor del); denna gång: avokado på knäcke, skinka, vindruvor, jordgubbar, några nötter och en drickkkvarg. Snabbdusch. På med nya springkläder (inklusive kompressionstights). Ner i sängen. Vila/sova. Lyckades sova 30 min denna första gång. Vilket var den längsta sovsekvensen under hela utmaningen. Klockan ringer 2.40 och det är dags att snöra på sig skorna för intervall nummer två. Bilder från den här intervallen återfinns i inlägget ovan (det enda jag hann posta under själva genomförandet).

Min vän och klient Isak kliver in genom dörren 2.45. Får omedelbart ny energi och vaknar till liv bara av tanken på att han faktiskt åkt från Varberg mitt i natten för att springa med mig! Så, ut i becksvart mörker och iväg på andra intervallen och milen. Det är hur härligt som helst att springa genom landskapet i gatlyktornas sken. Vi småsnackar om livet och löpningen. Bara springer under tiden liksom. Och så vips är vi tillbaka igen. Nattlöpning är ju superhärligt. Tack Isak!

Påbörjar åtgärdslistan omedelbart. Tvättar. Yogar. Käkar avokadoknäcke, yoghurt&mysli, vindruvor och jordgubbar. Duschar. Vilar och somnar i ungefär 20 min. Känns som att klockan, som är satt på 5.40, ringer nästan omedelbart.

To be continued.

 

Sista förberedelserna

      

Fixar med det sista innan det är dags att ge sig av på första intervallen. Ska bli skoj. Förväntansfull och lite otålig. Precis så känner jag mig nu. Kroppen känns bra (möjligen förutom en störande liten punkt under främre trampdynan (som smärtar mig till och från)). Benen redo. Och huvudet utgår jag från är med i matchen.

Jag har en plan för energi. Som alldeles säkert kommer att revideras allteftersom. Jag har compeed. Jag har stretchmattan utrullad. Jag har tvättat alla sporttoppar (som inte skaver) och alla löparstrumpor (utan hål). Därutöver har jag seriösa planer på stretch, dusch och ben i högläge mellan varje intervall. Vi får se hur det går med alltihopa :-)

Uppdaterar löpande på Instagram och/eller Facebook. På instagram heter jag @sjobermgari.

Lets go :-)

 

Uppladdning pågår

      

 

Hur en laddar inför en åttamilatur i löparskor?

Jag testar modellen med kompishäng, vila, manikyr och en massa god mat. Sova är jag inte så bra på. Därför fokuserar jag mer på nämnda delar. Vilka jag däremot är riktigt bra på :-)

Senaste dygnet har spenderats i Skåne och Nyhamnsläge hos våra underbara vänner Eva och Daniel. Finns få ställen jag hellre hänger på än just där. Turligt nog fick jag också chansen att träffa min fantastiska adept Martina som bor i närheten. Martina som jag tränar online och som snart kommer att springa sin första mil under 40 minuter.

Nu ikväll har vi ägnat åt oss skaldjursfrossa och stora&små diskussioner om livets väl och ve. Dessutom har flera vänner hört av sig och utlovat sällskap under ultraintervallerna. SÅ glad för detta. Vilken ynnest att vänner vill springa mitt i natten för att ”beskydda mig mot vildsvin” etc. :-)

Imorgon är en vanlig arbetsdag men jag ska försöka att vila lite på kvällen innan det hela drar igång. Dessutom ska jag skriva en energiplan (och inhandla det som behövs). Så att jag vet vad som ska ätas mellan intervallerna. Vet att jag kommer att komma in i ”guldfiskhjärnan” efter ett tag. Och då är det bra att det står på en lapp vad jag ska göra i respektive paus.

T. Minus 25 h.

Tunga lyft och kompishäng

    

Hur en bäst laddar för en åttamilatur i löparskor? Ja, idag kändes det helrätt med tung överkroppsstyrka och kompishäng. Efter ett riktigt maffigt styrkepass med Henric och Johan styrde vi kosan mot Vallda Golfklubb för att avnjuta deras alltid lika goda lunch.

Dagens pass:

4 x 8 chins

4 x 6 låg rodd i kabelmaskin

4 x 8 overheadpress

4 x 8 omvända flyes i kabelmaskin

4 x 6 bröstpress

4 x 6 hantelpress

2 x 15 sidoplanka med höftdopp

2 x 20 crunches på bosuboll

Jag har också hunnit med att besöka Löp&Sko som självfallet ser till att jag har bästa skorna att springa i på lördag. Bättre service och mer kompetent personal gällande löparskor går inte att hitta.