Morgonintervaller

  

 

Klockan ringde mitt i en otydbar dröm av ett virrvarr av blandade händelseförlopp och människor. Justeja. Springa. Det som igårkväll kändes som en superplan; rolig och jag var pepp på den, kändes precis just då som en riktigt dålig ide. Ogenomförbart jobbigt. Men som alltid tar jag mig samman. Biter ihop och genomför. Tänker på den situationen att jag skulle avstå. Och vad jag skulle tycka att det beslutet efteråt. Att avstå för att jag var sömndrucken och lat? Aldrig i livet.

Så, på med löparoutfiten (som låg uppdukad), i med en espresso och ett par glas vatten. Ut på gatan. Aktiverade Mr Garmin och så iväg på stela, stolpiga och sömniga ben. Tre kilometer långsamt uppvaknande innan jag påbörjade en intervallserie på 4 x 1,5 km med två minuters vila emellan.

Första intervallen var brutalt seg. Drev på i vartenda steg. Ändå gick det i slowmotion. Mot slutet kändes det något bättre. Andra intervallen kändes bättre. Började få flyt och feeling. Vevade igång benen i en uppförsbacke. Och den frekevensökningen fick upp farten totalt sett. Tredje intervallen började det gå fort. Riktigt fort (för att vara mig, 1,5 km och morgonintervall). Fjärde intervallen hade jag inte huvudet med mig. Inte ”där” ännu. Alltså jag menar ”inte där” i förhållande till att plåga mig igenom de där sista brutalt plågsamma intervallerna. Där var jag innan Hamburg. Men just nu har jag semester från brutalt plågsamma saker. Hursomhelst tog jag mig igenom även den sista intervallen på ett godtagbart sätt :-)

Efter denna dagsstart har jag varit unbeatable. Fram tills nu :-) Hörs imorgon!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>