Dorsia

  

Yogade igång denna lördag. Har yogat en del det senaste och blivit mer medveten om begränsningar och stelheter som sitter lite varstans. En del åldersrelaterat (!) men mycket beror på tunga lyft i gymet och hundratals mil i löparspåret. Min rörlighet måste bli bättre. Jag läste någonstans att en inte är ”äldre än ens ryggrad är flexibel”. Och jag kan bara hålla med. I det avseendet tänker jag inte bli ”tant” på mycket länge :-)

Därefter har vi – som de allra flesta i Götet – njutit av vårsolen och av knoppar som brister. Hur vackert är det inte när körsbärsträden börjar blomma, träden färgas ljusgröna och fågelkvitter ljuder från när och fjärran.

Kvällen spenderades med goda vänner i stan. Middag på Dorsia som imponerade med fantastisk kokkonst idag. Till förrätt valde jag vit sparris (bilden ovan) och till huvudrätt  vårkyckling med primörer. Maten var verkligen topnotch. Desserten; choklad, bär, grädde och nötter avnjöts hemmavid. Trots att maten var fantastisk, vinet gott och kvällen ljummen så var sällskapet ändå det bästa ikväll.

Diskussioner om livet. Samtalen ville aldrig ta slut och hade det inte varit för barnvaktstider hade vi kunnat fortsätta med pratet många timmar till :-) Sådana här kvällar alltså. DET är hälsa och välmående minsann.

 

Fina fredagen

Löpning är temat för den här dagen.

Började som vanligt med min fredag med löpcoachning i arla morgonstund. 6.45 startade första sessions igång inne i Göteborg. Därefter en kort egen löptur innan vidare löpande klienter avlöste varandra.

Tillslut blev klockan lunch och jag mötte upp syrran och Andrea för lyxig fredagslunch. Vi satt länge och njöt av den goda maten som serverades på Särögården. Vi talade såklart mycket om löpning; något vi älskar att pyssla med alla tre. Andrea som ju är gravid i v 40 sprang varje vecka (inklusive kvalitetspass) ända fram till och med v 31.

Och lyxen fortsatte därefter. Frisörbesök, coachsamtal med klient i kombination med kaffe i solvägg, hämtmat med maken i soffan, senaste avsnittet av Svett&Etikett som handlar om löpning. ”Musse” alltså, det går ju inte att inte gilla honom. HUR ödmjuk kan en vara? Vill dessutom tillägga att han alltid hälsar så glatt när en råkas på stigarna i Skatås. Heja Musse!

Blir en smula trött på mig själv på det här ”sängbloggandet”. Jag gillar ju faktiskt den här bloggen väldigt mycket. Försöker att tänka på den som en kompis som behöver omtanke, uppmärksamhet, kvalitetstid och kärlek. Och det kan en inte säga att jag bidrar med till de här bloggen just nu. Ni som följer mig här vet att jag i princip alltid postar ett inlägg om dagen. Tyvärr är det numer så att dessa inlägg skapas precis när ögonlocken är halvvägs nere och de liksom inte går att få upp igen. Bloggen: jag lovar att skärpa mig.

Stretchpass

 

Typisk Mariemat på bilden ovan. Anemaliskt protein fanns det gott om i kylen. Därutöver såg det lite skralt ut med mina vardagsmatsgrejer. Bara att ge sig iväg till affären. Jag gillar verkligen inte att ha en ”tom” kyl. Det är omysigt tycker jag. Dessutom gillar jag känslan av att verkligen kunna äta det jag är sugen på. Inte vad som råkar finnas hemma.

Efter handling och fem klienter var det dags för egen träning. Idag med Stina. På schemat stod stretch. Och det var precis det vi ägnade oss åt. Jag hängde upp och ned, Jag kämpade med min stela rygg och korta framsidalår. Rotationer och positioner som varade i en evighet. Jag djupandades. Stod ut med den där skönonda stretchsmärtan. Och fick belöning i form av flera ”klossar” som släppte taget. Befriande känsla.

Den känslan får nu följa med mig till sängs. Dags att sluta de blå. Imorgon ringer kl. 05.00. Igen.

Blött&lätt

  

Hela förmiddagen höll jag koll. Före och efter klienter och under manikyr. Positiv som jag är, trodde jag hela tiden att det snart skulle sluta att regna. Eller iaf avta i intensitet. Tvärtom hade regnet tilltagit i intensitet varje gång jag kollade. Tillslut var tiden för min noga schemalagda löptur inne. Regnet vräkte ner. Som tur var hade vädergudarna bestämt sig för lugna vindar. Tack för det! Ösregn utan vind funkar faktiskt rätt ok vid löpning. Förutsatt att löparoutfiten är anpassad därefter! Så, på med regnjackan och iväg. Lätta ben från första steget. Och när benen är lätta blir sinnet likaså. Singing in the rain. Typ. En bra sak med den senaste träningsperioden är att jag inte oroar mig för regn på tävlingsdagen. Så mycket löpning i regn jag har ägnat mig åt de senaste månaderna. Löjligt många timmar. Idag blev jag ju inte ens nerkyld då det var flera plusgrader ute :-) Hursomhelst sprang jag två kilometer uppvärmning efterföljt av en 16 km lång fartökning. Som idag kom ganska lätt; behövde aldrig kriga för att hålla farten. Prisa Löpargudinnan!

Enda smolket i bägaren är att jag har fått en låsning i ryggen. Har känt mig stel i ryggen senaste veckan och på passet med GirlsWellnessAcademy sträckte det till ordentligt i bröstryggen. Ska yoga med Stina imorgon och räknar med att den där låsningen är borta därefter. Positiv. Justeja:-)

Revansch

Jobbet är jobbat. Träningen är tränad. Tvätten är tvättad. Maten är inhandlad och påsken ett minne blott.

Har fått så mycket energi in i systemet idag. Bäst och mest från dagens löptur. En enkel tiokilometare. Som skulle genomföras strax innan lunch. Regnet öste ner. Och den där måndagssegheten hade inte riktigt släppt greppet ännu. Utgick från Nordstan eftersom jag precis tränat en klient där. Klart omysigt alltihopa. Hursomhelst kom jag iväg. Joggade iväg mot Järntorget, Linnegatan och Slottskogen. Seeeeegt i ca fyra kilometer. Men sedan blev det lättare och lättare. Och snabbare och snabbare. Kände hur kroppen fylldes med liv, styrka och energi. Jag började tänka mer klart. Kände mig alert. Positiv: så skönt det är att springa i regnet; kul att springa urbant för en gångs skull; omväxling förnöjer. Och glad för att jag bokat lunch med Stina.

Lunch med Stina innebär (oftast) rykande het linssoppa på Condeco. Som balsam för själ&gom efter den förmiddagen. Idag talade vi bl.a. om utomhusträningen på Särögården som drar gång imorgon. Häng gärna på. Du anmäler dig här!

Att sedan stå som åskådare när ens dotter kämpar och sliter på fotbollsplanen tillsammans med sina kompisar är en fantastisk känsla. Blev så glad&inspirerad av att se tjejernas samarbete, laganda och positiva teamspirit.

Och att sedan få avsluta dagen med att få sms av en klient som sprungit sin snabbaste halvmara någonsin. På ett träningspass. En ”vanlig” tisdag. Som hon förtjänar den framgången! Stolt. Glad. Och nu även trött.

I säng för att ladda för morgondagen som bl.a. bjuder på ett fartfyllt löppass, jobb och lite lyx på skönhetssalong. Jag klagar inte :-)

 

 

 

Inte med i matchen

Idag har jag legat steget efter. Varit synnerligen ineffektiv. Har helt enkelt inte varit med i matchen. Allt jag har företagit mig har tagit oskäligt lång tid. Varför är det så vissa dagar. Jag vet att vissa saker ska göras. Jag tänker att jag ska göra dem. Men jag kommer liksom inte till skott. Genomförandefasen fungerar inte. Konstaterar alltså att jag inte åstadkommit särskilt mycket denna dag. Sådär, då var det konstaterat. Och accepterat.

Men det har ju faktiskt inte varit en dålig dag för det. Jag har skrattat flera gånger. Haft en bra dag på jobbet. Ätit en mysig middag med barnen. Även om tvätten ligger orörd. Storhandlingen uteblev. Påskutrensningen kvarstår. Och flera andra punkter på todo-listan står oavprickade (big dislike på den).

Men imorgon, då ni, då ska det minsann hända grejer! Tur att vi får nya chanser att åstadkomma grejer sju dagar i veckan 365 gånger varje om året. Och vad gör det egentligen att tvättberget ligger där i tvättstugan. Eller att kylskåpet inte är välfyllt.  Eller att det står tuppar och hönor och kikar på mig i fönstren. Ingenting alls faktiskt. Har ju en ny chans att fixa det imorgon :-)

Mot Göteborg

På väg.

Mot vad?

Många saker. Men först och främst mot Göteborg, Billdal och vårt älskade hus. Borta bra men hemma bäst. Alltid. Glad att jag känner så. Det är ju trots allt där det händer. Ja, livet alltså.

På väg mot jobb och kära återseenden med mina tränande. Har saknat jobbet. På ett positivt sätt. Nu återstår endast att se huruvida de tränande har saknat mig :-)

På väg mot vardagslunken med skola, jobb, aktiviteter, läxor och massa åtaganden i allmänhet. Låter kanske trist och inrutat. Det är det också. Men jag gillar det som kallas vardag och förutsägbarheten i den. Jag gillar också de små sakerna som förgyller den. En mysig fika med barnen på eftermiddagen. Spontana promenader med vänner. Lyckad läxläsning. Te och soffhäng med de stora barnen när de små har lagt sig. Nystrukna dukar på bordet. Färglada buketter i mina favoritvasar. Osv. Saker som gör mig lycklig varje dag kan göras lång. Att förbereda en god, vacker och näringsrik middag till min familj kan vara något av det mest tillfredsställande jag vet. Älskar också att duka fint och tända ljus även om det är måndag. Tur att jag får möjligheten att göra det redan imorgon.

På väg mot träning. Närmast förberedande löppass, underhållande styrka och rörlighetsträning inför maran i Hamburg. Om två veckor är det dags. Ska bli riktigt roligt att springa en mara igen. I nummerlapp så att säga (42195 m eller mer springer jag ju emellanåt). Senast det begav sig var Stockholm maraton förra året; mitt livs värsta löptur. Nu tänker jag mig snarare motsatsen i Hamburg :-) Efter maran ska jag bara springa spontana turer dit benen bär mig den dagen. Och i farter som känns rätt just där och då.

Först ska jag dock njuta av att sitta still i bilen och blicka ut över landskapet. Njuta av att det har varit tyst i bilen i tio minuter. Och att jag strax ska käka två äggmackor. En klassiker på vägen.

Fin avrundning

IMG_4628     

En magisk vecka har också ett slut. Vilka fantastiska dagar vi har fått njuta av här i Norge och Trysil. Solsken, skidor på längden och tvären. Snowboard (barnens nya favorit), löpning, promenader, god mat och krispig fjälluft. Myskvällar i stugan. Morgonyoga med den mest fantastiska vinterutsikt i blick. Stora grötfrukostar (älskar att barnen numer också älskar dem). Restaurangbesök – med och utan barn. Värmande drycker, i såväl vuxen- som barnvarianter. Älskar fjällivet som ni förstår :-)

Nu är det dock dags att lämna snövärlden för att möta våren i Göteborg. Inte illa alls faktiskt. Ser fram emot uteträning med mina klienter och löpturer med bara ett lager kläder. Kommande veckor blir det lite strukturerad träning inför maran i Hamburg. Men därefter blir det bara spontana äventyr i löpskorna. Ett tag iallafall.

Idag har jag sprungit på ett löpband på intilliggande hotellet. Känns skönt för sinnet att ha sprungit ett par pass trots att det mesta har handlat om skidåkning såklart.

 

Soppatorsk

Idag har jag ägnat mig åt att fylla på energidepåerna. Jag ”tog slut” nästan direkt under skidåkningen på förmiddagen. Mycket energi ut de senaste dagarna. Även om vi äter hela tiden har jag tydligen inte lyckats fylla på depåerna tillräckligt. Jag valde därför att finåka en stund varefter jag mest har njutit av barn, fika, mys och stughäng resten av dagen. Vill ju ha fulladdade depåer inför morgondagen då jag dels ska springa ett kvalitetspass på löpband, dels ska på tur på fjället med grabbarna. Ska bli spännande att se hur det går för dem i längdspåren det här året :-)

Nu blir det tacos, popcorn, choklad och Lets Dance. En klassisk fredagskväll helt enkelt. Fast i Trysil.

IMG_4636

ImageImage kopia

 

Livsnjut

      

Det går nästan inte att förklara känslan av att glida runt på fjället på skidor. I strålande solsken, på gnistrande snö, runt vitbeklädda fjälltoppar. Och att få göra det med mina tjejer. Som också njöt till fullo av skidåkningen. Det är första året som de verkligen uppskattar det här med längdåkning. Tidigare har det varit mycket vurpor och pustanden i spåret. Idag diagonalade båda tjejerna iväg med riktigt god teknik och känsla. Så härligt och jag rös av välbehag av att få dela den här upplevelsen med dem. Sju kilometer åkte vi innan det var dags för lunch. Jag behövde inte påminna tjejerna om att äta upp maten efter den här förmiddagen. Sällan har väl en sådan aptit skådats. Fjälluft och längdskidåkning skapar helt klart stora utrymmen för goda och rejäla måltider.

På eftermiddagen drog jag och syster iväg för lite egen åkning. Spåren var dessvärre inte i samma klass som på förmiddagen men som tur är har jag ju en del muskelmassa att kötta på med. Ingen teknisk finess överhuvudtaget men framåt kom jag ändå (även om samma 15 km tog nästan 30 min längre i dessa såsiga spår) :-)