Lovestory

Igår var det dags att ta sig an nya apjobigga löpsteg. Denna gång 3 x 10 min långa intervaller. Två minuters vila däremellan. 10 minuters upp- och nedvarvning. Jobbigt från början till slut. Men hanterbart. Sprang långsammare än tusingar men snabbare än vad jag gör på femkilometerssnabbdistans. Sista intervallen gick snabbast. Känner mig väldigt fokuserad, motiverad och ”very in to” min löpträning för närvarande. Känner att jag utvecklas och längtar efter nästa pass nästan omedelbart efter att jag avslutat det jag precis genomfört. Relationen till löpningen kan över tid närmast liknas en neverending kärlekshistoria med djupa dalar och höga toppar. Den finns å andra sidan alltid där även om relation är lite svalare emellanåt. Just nu känns den väldigt het.

Idag har jag löpvilat men imorgon hoppas jag kunna klämma in ett långpass med kvalitativa inslag. Det finns en lucka mellan Isaks fotbollsturnering och jobb för Girls Wellness Academy. Gör det då eller inte alls :-)

Istället för att springa har jag gräddat sjukt många plättar. Det är ju inte som när barnen var små och det åts fem per unge. Numer är det snarare 10 till 12 st per unge. Plus två föräldrar. Gissar att jag stekte sisådär 70 stycken denna morgon. Blir pannkakor hädanefter :-) (Även om jag älskar känslan av att steka plättar i den plättlagg från 1930-talet som farmor stekte plättar i åt mig, Tessan och Elinor när vi var små). Plättarna gör jag på mjölk, ägg, mandelmjöl, soyamjöl, naturell kvarg och salt. Serveras med sylt på frysta bär, fruktsallad, nötter och grädde. Så gott!

Istället för att springa har jag också tränat nya ptklienter; hemma hos och på TFC, tränat discomusklerna, varit på bio och sett Paddington med familjen. Rekommenderas. Jag grät flera gånger. Men skrattade ännu fler. Ätit en underbar gulaschgryta som puttrat på spisen hela dagen. Det gjorde du bra Henric! Och nu till sist; mellosoffan med familjen, raggsockar, myskläder, lördagsgodis, mjuka kuddar, filtar och oskäligt många tända ljus. Älskart.

IMG_3847.JPG

Soppbrunch, träning och inspiration på Särögården den 22 mars

Nu följer vi upp den tidigare så uppskattade inspirationsdagen i Särö/Kullavik/Billdal med ytterligare en den 22 mars. Den här gången på temat Balans i livet . Vi träffas kl. 11.30 iförda träningskläder på Särögården.

Vi inleder stunden med ett träningspass tillsammans utomhus. Därefter bjuds en härlig sopp- och sallandsbuffébrunch a la Särögården under åhörande av Stina Albihn och undertecknad som delar med sig av tankar på hur man kan balansera upp livet och om framgång, misslyckanden, personliga krascher och hur de ”roddar” träning, barn och karriärkarusellen. Avslutningsvis rullar vi ut yogamattorna och låter Stina guida oss igenom en skön stund på med fokus på balans för kroppen, hjärtat och själen.

Kostnad 250 kronor.

Anmäl dig här!

Varmt välkomna!

Stina och Marie

IMG_6905

Torsdagstryck

(null)

Underbart träningspass på kvällskvisten idag. Hade laddat med lite extra kolhydrater och det betalade sig verkligen. Hade underbar energi hela passet igenom. Känslan av att känna sig stark och med ett kraftfullt tryck i kroppen är så galet härlig. Och beroendeframkallande :-) Känslan av att ha ett tungt lass med vikter på stången. Lägga den på axlarna. Böja. Och sedan känna hur kroppen svarar i vändningen och med kraft pressar upp stången igen. Magi!

Körde lite ”lättare” vikter och fler reps idag. Jobbade med kontroll i den excentriska fasen för att sedan arbeta explosivt i den koncentriska delen. Arbetsvikten låg på 60 kg i knäböjen och 70 kg i vardera marklyft och raka marklyft. Fortsatte sedan med ”explosiva” chins, roddar och en rejäl omgång för coren. Lämnade gymet med världens energi och ett stort leende. Älskar att träna! :-)

Och imorgon är det fredag.Igen. Dagen börjar tidigt för mig och är fulltecknad fram till 16.00 då jag hämtar barnen och går in i mysmood med familjen.

80 minuter hårt jobb i löparskorna

Dagens träning var nog väst innan jag kom iväg. Oj, så mycket jag var tvungen att fixa med före avfärd! Hade lätt ångest över vad som väntade. Och så är jag ju alltid nervös att jag inte ska orka. Att orken helt försvunnit sedan i förra veckan. Av träning. Av sömnbrist. Av allt annat som händer i livet. Hursomhelst kom jag iväg till sist.

Värmde upp något kortare än vanligt pga. av mitt segande innan passet. Hittade dock rätt snabbt in i ”rätt fart” och rätt känsla i fartökningen. Men nog var det lite slitigt jämfört med förra veckan. Och visst kändes marklyften och knäböjen från i söndags (!). Men som så många gånger förr, började jag komma in i matchen rätt sent. Efter 30 minuter började jag få vittring på ”halvtid” och nedräkning mot den. Och efter halvtid kändes det ju rätt bra att jag var på ”hemjogg. Och sedan fick jag feeling; kunde ”kriga” i motluten och ”återhämta mig” i utförsluten. På platten var det ”bara” att hålla i steget. Sista biten är ju alltid jobbig. Kroppen har ju en tendens att ”lägga ner” när den känner att den snart får sluta jobba. Och då börjar det göra ont. Men höll i och gjorde till och med en liten fartökning på sluttampen.

(null)

(null)

 

 

På Mr. Garmin ovan är enbart uppvärmning och tröskel redovisad. Nedvarvningen var för långsam för att få vara med på bild :-)

 

 

 

Mot ny energi imorgon

IMG_3984.JPG

 

 

 

 

Dagens frukost (barnen fick samma och åt med god aptit:-)): havregrynsgröt (kokt på hälften soyamjölk och hälften vatten) med banan, blåbär, granatäpplekärnor , kanel och äppelmos. Till detta ett fröknäcke med ägg&kaviar samt melon. Och en kanna kaffe.

Veckostarten har varit bedrövlig med sömnbrist, massor av jobb och allmänt strul. Men jag kommer igen. En av mina bästa egenskaper, enligt mig själv :-)  Det kan se ut som att jag ligger nere för räkning. Men icke. Segar mig alltid upp på banan igen.

Träning blir det imorgon iform av någon jobbig löpning. Får se vad det slutligen blir. Det beror lite på kropp&själ, väder&vind och vilka luckor jag rent faktiskt lyckas uppbåda.

Nu när arbetsschemat är så späckat och jag dessutom ligger back på de basala kontona gäller att inte pressa in för många tuffa pass. Jag tar därför tillfällena som uppstår och kör lite mer ad hoc-baserad träning den här veckan. Blir en utmaning för mig som gillar att upprätta planer och veta exakt vad jag har framför mig. Morgondagens träning blir en cliffhanger, även för mig :-) Men hur är det mer er? Ni har väl planerat veckans träning i detalj. Eller?

Vasst veckoavslut

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)Avslutade veckan på ett förnöjsamt vis. Utan att känna mig särdeles sliten fysiskt eller mentalt utarbetad.

Började dagen med fölsefirande av maken. Innan klockan slog åtta hade jag således iförd partyhatt hunnit sjunga ”ja må han leva” och servera favoriten citronmarängpaj. Fixade därefter en riktig helgfrukost. Men därefter lämnade jag disken, födelsedagsbarnet och barnen för ett gympass med Johan. LYX.

Tunga basövningar. Kunde inte riktigt möta mina personbästan idag. Men det blev ett bra pass ändå. Jobbade mig upp på 70 kg i knäböj och 90 kg i såväl vanliga som raka marklyft. Därefter i ilfart till Särögården och Girls Wellness Academy. Blev ett underbart pass i strålande solsken och klarblå himmel. Tjejer, missa inte att anmäla er till kurserna som startar i april; jag kommer snart att meddela dagar och tider för dessa kurser här på bloggen och via FB. Vill du hänga på redan nu går det bra att köpa ett 10-klippkort (klicka här).

Sedan ny ilfart hem för att svida om till födelsedagsmiddag på stan. Mysigt kaos är en bra beskrivning av hur en kväll med hela familjen på restaurang ter sig. Vi skrattar, käkar och samtalar en liten stund. Sedan brukar det på några minuter övergå till att retas, gnabbas och petas och det mysiga samtalet övergår rätt snabbt till tillrättavisningar från min och Henrics sida. Och då brukar hela familjen känna att det är dags att lämna stället :-) Precis så var det denna kväll. Nu ligger grabbarna och sover. Tjejerna kollar på film med Henric och jag jobbar (och käkar efterrättsglassen här hemma). Alles gut.

Just det. En annan sak. Den 23 mars kommer jag och Stina Albihn att hålla ha en inspirationsdag på Särögården. Vi börjar med ett träningspass: StrongGirlsChallenge, fortsätter med soppbrunch och föreläsningar av mig och Stina på temat Balans i livet. Det hela avslutas med ett pass på yogamattan med Stina. Jag kommer att lägga upp ett event på FB vartill jag länkar här i bloggen. Men det går bra att anmäla sig till mig eller Stina redan nu. Det kostar 250 kr.

 

Sjukt jobbiga intervaller mm

Började dagen som de flesta andra: ja, med frukost framför Vinterstudion. Vinterstudion är typ det nya GonorronSverige. Det gäller att hänga med på vad som händer och sägs i Vinterstudion. Det är ju det folk snackar om.

Tog mig sedan samman och drog iväg till TFC. Det var inte helt enkelt att lämna soffan, mysbyxorna, raggisarna och kaffekoppen hemma. Men står det 400 m intervaller på schemat så gör det. Bara gört: wake up with determination, go to bed with satisfaction. 12 st 400 m intervaller att springa. OMG. Det var jobbigt från första till sista intervallen. Frustade som en jag vet inte vad där på löpbandet. Flåsade som en galning i ståvilan. Men ökade farten lite för varje intervall.  Summa summarum blev det 4,8 kilometer i rejäl överfart. Och det är jag riktigt nöjd med. Relativt lätta ben med tanke på sprungna kvalitetspass det senaste. Men det kom verkligen inte gratis idag.

Måste såklart nämna något om kvällens wellnessaktivitet. Mötte upp mamma och syster Tessan på resaturang. Vi käkade riktigt gott på Tvåkanten och bänkade oss sedan några hus upp i konserthuset för att skratta och förfäras av det Mia Skäringer har att berätta.

Känner verkligen att jag har kommit in i ett flow av att fylla dagarna med liv. Och inte tvärtom som det kan kännas i andra  perioder.

Imorgon ska jag fortsätta att fylla dagen med liv. Bl.a. genom att fira makens födelsedag samt målgången i min klient Isaks debutmara (Tokyo). Jobb med Girls Wellness Academy samt en mysmiddag på restaurang med hela familjen. (null)

(null)

Fredagen som blev rätt maxad – fast på ett bra sätt

(null)

Praktiskt jobb mellan 06.50-11.30. Gympt, hemmahospt, löpcoaching.

 

Jobbmöte. Träffade min löpcoachkollega Kenth Svensson, aka Snabba Fötter. Vi har en del gemensamma projekt i uppstartsfasen. Så givande att också diskutera branschfrågor och andra funderingar samt frågeställningar vi löpcoacher ställs inför i det dagliga arbetet. Efter lunch kändes det nästan som ett tjänstefel att inte fortsätta diskussionen i löparskorna. Så det var precis vad vi gjorde. Tiden flög förbi men tror att vi hann avhandla det mesta på agendan. Ska bli spännande att se hur de här gemensamma projekten och idéerna slutligen landar.

 

Champagneklubb. Efter en rekordsnabb dusch bar det iväg på champagneklubb. Idag i Varberg. Och vilken mysig och god kväll det blev. Champagne naturligtvis. Räkor. Ostar. Grönsaker. Aioli. Surdegsbröd. Bär. Och så en väldans massa snack. Välbehövligt och konstrastfyllt till allt snorsportande och skrotlyft i gymet.

 

Sagan om Sommartåget: löpäventyret för ALLA som vill utmana sig på distanser mellan 8-43 kilometer

Löpartågen är speciella för mig. Särskilt Sommartåget. Under den här löpningen från Jönköping till Visingsö har jag upplevt så många känslor, övervunnit så många mentala barriärer, vunnit så många nya vänner, fått så många insikter, skrattat mig igenom så många dalar, toppar & runners high; varit så fullständigt närvarande i tid och rum. Känt mig så otroligt levande.

Första gången jag stod på Jönköping Central för några år sedan undrade jag vad som höll på att hända egentligen. Vad i hela fridens namn hade jag gett mig in på. På den tiden var jag en relativt oerfaren löpare och distansen för Sommartåget var då 55 kilometer. Jag hade precis satt ett nytt distansrekord om 26 kilometer och tyckte att DET var galet långt. Minns att jag kände mig som en riktig rookie bland löparproffs. Kände ingen. Alla såg så grymma ut. Snabba. Uthålliga. Och så lilla, kassa, långsamma jag. Vad gjorde jag i den här gruppen. Tänkte att det här kommer att bli mitt livs utmaning. Kunde inte förstå hur alla kunde se så lugna, harmoniska och strålande glada ut. Vi skulle ju för sjutton springa över fem mil. Hela bunten. Trodde jag.

Vi drog iväg. Alla var så himla trevliga, hjälpsamma och hjärtliga. Uppmuntrande och stöttande. Direkt hade gänget snappat upp att jag var ny, gärna ville sätta nytt distansrekord och att jag behövde stärkas i min tro på att detta var möjligt. Jag märkte snart att tåget bestod av alltifrån nybörjare till elitlöpare. Men i det här tåget spelade nivån mindre roll. Alla sprang med alla. Det droppade av löpare. Det hoppade på löpare. Jag sprang på.

Och det skulle visa sig att den energi som alstrades av all den här hjärtligheten, glädjen och gemenskapen resulterade i en av min löparkarriärs bästa löpturer. Alexander (som ju också är medarrangör tillsammans med mig och Susanne) intog en övervakande och stöttande position vid min sida från 20 kilometer. Han höll koll på när distansrekord passerades och på milstolpar därutöver: 30 km, 35km, 40km, maraton, 45km, 50 km. Därefter kom dippen. När Mr. Garmin slog över till 50 kilometer ville varken knopp eller kropp vara med längre. Då tog Henric (som anslöt de sista 15 km på Visingsö) över vid min sida. Och med hans stöd tog jag mig igenom de sista fem kilometrarna. Det var en helt ofattbar känsla att ”gå i mål”. Att veta att man precis tillryggalagt 55 kilometer för egen maskin. Där och då slutade jag sätta upp begränsningar för vad min kropp är kapabel att utföra. ”It is all in your head” är verkligen ett uttryck som stämmer väl. Det är bara du själv som sätter dina egna begränsningar. Efter den löpturen har jag alltid känt att jag kan ställa upp i vilket lopp eller anta vilken utmaning som helst. Bara jag tränar på ett tillräckligt och relevant sätt inför loppet eller utmaningen i fråga.

Det här var MIN berättelse om Sommartåget. Jag hade som mål att sätta distansrekord. Det kanske du också har. Eller så vill du helt enkelt bara delta i den roligaste, mest prestigelösa och mest upplevelsebaserade löpturen på hela året. Hänga med andra sköna människor och dela träningsglädje när den är som bäst. Det är en MYT att man måste springa hela distansen (som nu är 43 km). Du springer alltifrån 8 km-43 km. Det finns hela tiden en följebil (som transporterar din packning) redo att hämta upp dig om och när du vill avbryta eller ta en paus i löpningen. Följebilen ser också till att ALLA är på plats i färjeläget i Gränna när färjan som tar oss ut till Visingsö för att springa upploppet. OCH bada i Vättern, duscha, käka den godaste av grillbufeer samt mingla, parta, dansa och FIRA på efterfesten. Som i år kommer att lyftas till nya nivåer!

Vi ses den 27 juni. Du anmäler dig här.

 

IMG_3575 IMG_3587 IMG_3588IMG_0002

En blöt tillställning

 

(null)

 

(null)

(null)

Idag har gjort en rejäl urladdning. Främst mentalt. På mitt träningsschema stod ”tröskellöpning  70 min”. Kollade ut genom fönstret. Ösregn. Hmm. Vill inte. Det är ju inte precis så att den typen av pass går att flytta runt hursom i kalendern. De tar tid och kräver viss förberedelse för att kunna genomföras på ett bra sätt. Jag hade EN lucka den här dagen; antingen så genomförs passet då eller inte alls. Fanns inte heller någon möjlighet att boka om inom ramen för nuvarande träningsvecka. Jag kunde naturligtvis ha struntat i det eller kört inomhus på löpband. Men inget av alternativen kändes bra i magen. Så jag gjorde som jag brukar. Tänkte inte. Tog på mig löparskorna. Regnjacka. Svepte en het och stark kopp kaffe. Packade några extra buffar i en midjeväska för att kunna byta längs med vägen och på så vis hålla mig hyfsat torr om huvudet. Och så iväg. Uppvärmningen kändes bra. Regn känns ju inte så mycket när man väl är igång i löpningen. Det gör däremot vind och sträng kyla. Av de två sistnämnda märktes nästan ingenting varför jag blev positivt överraskad över förutsättningarna för kommande fartökning. Jag valde trots allt att förkorta uppvärmningen något för att inte spendera alltför lång tid ute i regnet.

Själva fartökningen var tuffare idag. Jag fick slita mer. Hade svårare att hålla mig till önskad fart. Krävdes mer driv, aktivitet och jobb för att klara sub 5 hela vägen. Även om jag klarade det. Precis ska tilläggas. Två av kilometrarna gick i 4.59 :-). Jag var blöt precis överallt. Benen var iskalla av regndränkta tights. Kände hur regnvatten rann innanför löparkläderna (fötterna var dock relativt torra :-)). Men jag lyckades ändå hålla ihop det på något vis. Hade tankar på att avbryta, stanna och sakta ner precis hela tiden. Av någon anledning gör jag inte det. Tror inte att jag gjort det någon gång faktiskt. Ja, om det inte varit pga. utmattning eller att benen viker sig. Det har ju hänt :-) Men så galet jobbigt är det faktiskt inte rent objektivt. Men mentalt är de här passen en riktig utmaning. Att ligga och pressa på gränsen av sin förmåga under lång tid. Utan vila. Bara en enda lång löpning. Idag 70 minuter. Det kräver mycket vilja. Och kärlek till löpningen.