Less is more

Ibland får jag nog av fokuserade blickar, better bodies linnen, ådriga muskler och kroppar i onaturliga poser. Slappna av. Det är inte terrorattacker, kränkningar av nationella gränser eller svälten i tredje världen vi pysslar med. Det är träning. Vi lyfter skrot tametusan. Vi sätter ena foten framför den andra i löparspåret. Inte för att rädda världen. Utan för att vi vill hålla oss i form, gå ner eller upp i vikt, få egen tid, slappna av, träna inför ett lopp osv.

Jag kan ibland känna att det blir too much ”på liv eller död”. Too much ”hard core allvar”. Too much ”jag tar mig själv på blodigaste allvar” när det kommer till träning. Ett sådant förhållningssätt inspirerar inte mig alls. Jag gillar egentligen inte när det blir för mycket. Av något.

Jag får ofta kommentarer kring min fysik. Ofta positiva sådana. Ibland uppmanas jag att tävla eller att visa mer ”fitnessbilder” här på bloggen. Aldrig i livet. Inte min grej. At all. Jag blir snarare anti. Självfallet ser ni muskler eller någon ”spännig” bild på mig ibland. Men ofta i samband med ett leende och min förhoppning (och tanke) är att lite självdistans och en ”intesåblodigtallvarmentalitet” lyser igenom bilden. Ja, hela den känsla jag vill förmedla med min träning. Och den form av träning jag vill inspirera er till att genomföra. Det blir liksom lite enklare, roligare och mer lättillgängligt på så vis.

Därmed inte sagt att hård träning och prestation är något vi inte ska ägna oss åt. Tvärtom. Men jag tror att det är betydligt lättare att göra just detta om vi struntar i att bli för allvarliga, se stenhårda ut på våra bilder, ta oss själva på för stort allvar i träningssituationen eller att ägna för mycket tid åt onaturliga poser (okej, jag överdriver men jag tror ni förstår vad jag menar :-)). I alla fall för oss vanliga tränande. Skratta, le och ta i som f*n. Ibland går det bra. Ibland mindre bra. Skratta nöjt i första fallet. Skratta revanschlystet i det andra.

Sist vill jag slå ett slag för att vi tillsammans – särskilt vi som arbetar i ”branschen” – aktivt tar ansvar för att modernisera stereotypen, idealbilden, karikatyren (you name it) av hur en träningstjej ska se ut. För egen del fick jag en överdos av just denna stereotyp på Fitnessfestivalen i år: långa hårextensions, supertighta och urringade t-shirts eller linnen, utställda tights eller hotpants, fejkbränna samt überlånga lösögonfransar. Känns mer ”sexy” än ”stark och hälsosam”, enligt mig. Överallt läser och hör jag: strong is the new skinny. Upp till bevis!

20150112-213123.jpg

4 Comments

  1. Ulrika

    Just lovely!!
    Älskar inställningen. Det lyser rakt igenom dig att du har de åsikterna.
    Och just av den anledningen kontaktade jag dig:))
    Kram Ulrika

    • traningsguiden

      Great minds think alike :-) Kändes så bra att tala med dig igår; har saknat våra samtal. Kör hårt nu! Vi hörs. Kraaaaam

  2. Håller med till 100%!!
    Din inställning inspirerar :)

    • traningsguiden

      Kram Linda! Du är så bra på att ge positiv feedback. Något många av oss behöver bli bättre på :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>