Alla passen kan inte de vara de bästa

Får ibland besvikna kommentarer från vänner, klienter (och från mig själv) etc. om ”misslyckade pass”. ”Kroppen var seg”, ”jag gav inte allt”, ”jag borde ha sprungit snabbare”, ”jag borde ha lyft tyngre” osv. Mitt svar (inklusive till mig själv) är alltid: alla pass kan inte vara de bästa. Eller hur!? Det säger sig självt att vissa pass måste vara ”mindre lyckade” för att få uppleva känslan av ett riktigt superpass. Det går upp och det går ner. Precis som med allt annat i livet. Det viktiga är att acceptera att alla pass inte kan vara de bästa. Låta de mindre lyckade passen passera. Kanske lära sig något från dem. Och gå vidare.

Ett exempel från min egen träning är när jag skulle springa fem kilometer snabbdistans häromveckan. Och benen bara vägrade att öka så mycket som jag hade planerat. Det bara gick inte. Såväl benen som huvudet sviktade och det var bara att acceptera att det inte blev någon snabbsistsns denna dag. Däremot blev det ett tio km långt distanspass in på kontot. Och det är ju också bra. Inte precis det jag hade planerat. Men iaf tio km löpning. Och jag har tagit revansch på den där uteblivna snabbdistansen. Bl.a. genom det lyckade passet igår.

20141228-221102.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>