En högre lägstanivå

Överallt läser jag om vänner, bekanta och medmänniskor som lovordar återhämtning, njutning, ledighet och tid med nära&kära. Härligt. Och välbehövligt för oss alla.

Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det är lite sorgligt att det krävs ”en jul” för att vi ska unna oss allt detta. Ett unnande som borde ses som självklarheter och naturliga inslag i det vi kallar livet. För när vi tänker efter vad som är viktigt i livet är svaret sällan övertidsjobb, detaljplanerad vardagslogistik, känslan av otillräcklighet eller uteblivna träffar med dem som står oss närmast. För att vi inte orkar. För att tiden inte finns efter att övertiden, stressen och logistiken klarats av.

Helt plötsligt; en gång på sommaren och en gång på vintern så släpper vi allt. Och frotterar oss i överflöd av det vi längtar efter under resten av året. Vi grillar i goda vänners lag, dricker vin, äter knäck, njuter framför brasan, dricker glögg, spelar sällskapssepel tills vi nästan får nog av varandra och allt det goda.

Sedan kommer baksmällan. Efter semestern och ledigheten. När vi har tillåtit oss att njuta maximalt av allt. Då ska vi börja vårt nya liv. Ett liv med träning, bra mat, disciplin och struktur. Och så börjar vi om med övertid, stress och logistik. Tills vi återigen får släppa på tyglarna under semester eller julledigheten.

Något jag jobbar hårt med att implementera i mina klienters liv är ”en hög lägstanivå”. Jag försöker själv leva efter den devisen. Jag vill alltid vara i god form. Den behöver inte vara topnotch. Men det är inte heller något jag strävar efter. Då blir det lätt överdrivet och en oönskad ”besatthet”.  För mig är inte heller en god form lika med att vara superdeffad. Långt ifrån. Men jag vill alltid vara i en form jag trivs med. Jag vill känna mig stark, sund, rörlig, stolt och stark. Och jag vill se konturerna av mina muskler. Oavsett tid på året. Oavsett om det är midsommar, nyår, bikinisäsong eller en semesterresa som väntar. Min form är nämligen av betydelse enbart för min egen känsla. Jag trivs bäst i oversizekläder och är överhuvudtaget inte ute efter att visa upp en välsvarvad figur i några tighta fodral eller liknande. Min form gör mig istället stark och strålande året om. Utanför mina oversizekläde. Där syns min goda form som allra mest. Less is more – om du frågar mig. (Ok. Jag spänner mig i gymkläder emellanåt. Men jag tror ni förstår vad jag menar :-))

Den här höga lägstanivån gäller även löpningen. Även här går det lite upp och ner. Det är en självklarhet för alla löpare. Men på samma sätt som med den visuella fysiska formen vill jag hålla en hög lägstanivå på min allmänna löparförmåga. Och detta löses genom att inte ta några (frivilliga) löparuppehåll. Att hålla i regelbundenheten och distanspassen även om motivationen till blodsmakande intervallpass eller tålamodsprövande långpannor saknas.

Vad vill jag ha sagt med allt detta? Jo, försök att förlägg njutningen mer över tid. Ta kommandot över din tid. Se till att återhämtning, njutning, ledighet och tid med nära&kära prioriteras även mellan julledighet och semester och mellan semester julledighet. Jag försöker själv att jobba aktivt med att vara synlig, närvarande och tillgänglig för nära&kära året om. Ibland lyckas jag bra. Ibland mindre bra. I det senare läget har jag fått lära mig att omprioritera. Tur att även jag blir klokare med åren.

Jag vill på samma tema uppmana alla att sluta se träningen som en resa fram till att midsommarklänningen eller badbyxorna ska sportas. För att därefter släppa alla hämningar. Och börja om med energiminuskost igen. Att sluta löpträna bara för att det lopp man tränat till är avklarat. Och sedan börja om med mördande jobbiga pass igen. Jag har själv levt det här av- och på livet under många år. Där livets glada dagar ska levas under ett begränsat antal veckor varje år. Och att tiden däremellan är en enda lång transportsträcka med jobb och stress till nästa andningshål då vi ska vara i vårt livs form, hinna umgås avslappnat med alla vi älskar och göra allt det där vi prioriterar bort under terminerna. Sluta genast med detta!

Jag är säker på att du vet allt det jag skriver ovan. Men jag ville bara i all välmening påminna dig om allt detta när du har tid att läsa den här bloggen :-)

God fortsättning kära vänner!

1J3B0058 fixFoto: Petra Björstad

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>