Nyårsafton 2014

20141231-195818.jpg

20141231-195805.jpg

20141231-195827.jpg

 

Inte riktigt nyårsafton i traditionell stil detta år. Men bra. Till och med jättebra!

Började på bästa tänkbara vis med morgonjogg i soluppgång. En mil längs med strandpromenaden. Njöt av av att följa havets nyanser i takt med att morgonljuset växte sig starkare. Trots att mina ben värker av brutal träningsvärk sedan benpasset i måndags kändes det lätt att springa när omgivningen och känslan var så ideala.

Sedan har dagen bjudit på poolhäng och massor av bad&lek för barnen. God mat i mängd&parti. Och så lite fest på det. Några sådana här veckor borde ingå i varje kalenderår.

Nu är året infestat och jag är utfestad. Nu ska dagen bara avslutas traditionsenligt (som varje kväll) med högläsning ur Berts dagbok. Klart slut, varulvstjut.

Hej sol, bad och semester

20141230-221713.jpg

20141230-221629.jpg

20141230-221527.jpg

Sol, bad, lek och häng med familjen är det som väntar en vecka framöver. Så himla härligt. Planet lyfte tidigt imorse så vi har förutom att ha rest i en halv dag hunnit med sen lunch poolbad, relax på rummet samt middag här på Teneriffa och playa Las Americas.

Och jag säger bara: solljus! Känslan när jag vände min bleka och ljustörstande nuna mot solen var så obeskrivligt härlig. Först nu förstår jag i vilket behov jag faktiskt är av den här ljusterapin :-)

Här kommer vi att trivas. Perfekt hotell för barnen med bra pooler, mycket aktiviteter och nära stranden. Perfekt för mig och Henric med löparvänliga strandpromenaden precis utanför rummet och bra restaurang. All träning den här veckan kommer att bedrivas utomhus. Löpningen naturligtvis. Men även styrkan. I bagaget ligger nämligen trxen och ett gummiband. Resten av redskapen tänker jag leta upp i den naturliga terrängen :-) Och rörligheten, ja den blir självfallet att njuta av på strandkanten.

Underbara, härliga och välbehövliga semester!

 

Härlig träningsdag

Flytet håller i sig. Dagen inleddes med ett killerpass på löpbandet. 10 x 400 m med 60 sek ståvila. Jag jobbar ju på att få upp snabbheten på korta intervaller. Idag pendlade jag mellan 3.45-3.50 min/km. Och det fanns mer att ge. Blir att våga höja farten ännu lite till nästa gång. För det är ofta där det sitter. I modet alltså. Lätt att bara komma upp till ”jobbigt” och nöja sig med det. Istället för att ge sig på ”krigarfart”. Idag låg jag någonstans mittemellan. Som vanligt var jag allra starkast under de avslutande intervallerna. Hur mycket jag än jobbar på snabbhet och explosivitet kommer jag dock dessvärre förbli segstartad. Men jag accepterar det. Så länge helheten är snabb det vill säga :-)

20141229-170722.jpg

20141229-170751.jpg

 

Fortsatte därefter denna träningsdag med tung styrka. Jag höll till vid skivstången under hela passet. Började med knäböj där jag nu kör på kroppsvikten, dvs. 60 kg. I såväl raka marklyft som vanliga marklyft körde jag på 1,5  kroppsvikten, dvs. 90 kg. Kändes hanterbart idag. Jag har helt klart utvecklat styrkan senaste månaderna. Känns grymt. Och en stor eloge till Johan som är en stark bidragande orsak härtill.

Nu blir det att packa bikini, shorts, korta löpartights och solglasögon. För tidigt imorgonbitti lyfter hela familjen för en vecka på Teneriffa. Nice. Mycket nice.

Alla passen kan inte de vara de bästa

Får ibland besvikna kommentarer från vänner, klienter (och från mig själv) etc. om ”misslyckade pass”. ”Kroppen var seg”, ”jag gav inte allt”, ”jag borde ha sprungit snabbare”, ”jag borde ha lyft tyngre” osv. Mitt svar (inklusive till mig själv) är alltid: alla pass kan inte vara de bästa. Eller hur!? Det säger sig självt att vissa pass måste vara ”mindre lyckade” för att få uppleva känslan av ett riktigt superpass. Det går upp och det går ner. Precis som med allt annat i livet. Det viktiga är att acceptera att alla pass inte kan vara de bästa. Låta de mindre lyckade passen passera. Kanske lära sig något från dem. Och gå vidare.

Ett exempel från min egen träning är när jag skulle springa fem kilometer snabbdistans häromveckan. Och benen bara vägrade att öka så mycket som jag hade planerat. Det bara gick inte. Såväl benen som huvudet sviktade och det var bara att acceptera att det inte blev någon snabbsistsns denna dag. Däremot blev det ett tio km långt distanspass in på kontot. Och det är ju också bra. Inte precis det jag hade planerat. Men iaf tio km löpning. Och jag har tagit revansch på den där uteblivna snabbdistansen. Bl.a. genom det lyckade passet igår.

20141228-221102.jpg

Memorable day

Det krävdes tydligen lite ”tuffare” förutsättningar med isiga gator och bitig kyla för att jag skulle ge mig ut på långa intervaller. Värmde upp med långfrukost tillsammans med maken och följde upp med en tre kilometers uppvärmning med honom. Därefter drog han iväg på på lugn långjogg medan jag sladdade iväg på den första av tre tvåkilometersintervaller. Underlaget var halkigt och fästet under all kritik. Benen var däremot väldigt samarbetsvilliga. Och vad gör väl lite dåligt fäste i det läget? Inget alls faktiskt. Kunde med relativ lätthet hålla tävlingsfart på halvmaran under intervallerna. En av de bästa sakerna man får uppleva som löpare är ju just de där passen med bra ben. Och i synnerhet de där passen när man överhuvudtaget inte räknat med det. Idag var en en sådan dag. 15 km easy running. Det var naturligtvis jobbigt under intervallerna. Men inte den där tunga, slitiga och riviga jobbigheten som uppstår när man har ”dåliga” ben eller är ur form. Utan jobbigt på ett hanterbart och positivt sätt. Så nice! Det här passet ska jag tänka på de där dagarna när man segar sig fram i spåret med blytunga ben.

Detta härliga löppass efterföljdes sedan av en lång lunchsittning på Tranquilo med Henric. För att toppas med en kväll med tjejerna i champagneklubben. Vilken dag! Tid med maken, tid med vänner, kvalitetsträning, extra god mat och champagne. Livet är så enkelt ibland. Det ska jag också komma ihåg. Särskilt de dagar som det är svårt. (Oj, vad mycket jag skulle minnas från den här dagen! :-))

Vi hörs imorgon.

1J3B0532 fix1

Foto: Petra Björstad

Ingen annan än den vanliga träningen idag :-)

En lugn tia tillryggalades denna morgon under lyssnande till maratonpodden. Trebarnsmamman och reklamkvinnan Tove Langseth började springa för några årsedan genom att anta en utmaning i jobbet. I senaste avsnittet av podden berättar hon om hennes fascinerande resa till en av Sveriges främsta kvinnliga maratonlöperskor. Lyssna och inspireras!

Denna lugna tia efterföljdes av ett löpstyrkapass på TFC. Enbensknäblj, ”höftvick”, dynamiska ryggresningar, plankan med axelklapp, benindrag på boll, armhävningar, höftlyft och axelrotationer avlöste varandra i olika superset. Avslutade med några yogainspirerade rörlighetssekvenser.

Sedan blev det kombinerad jobb- och kompislunch med Marcus. Hinner ju inte ses så ofta nu när han bor i Stockholm så vi hade mycket att avhandla. Ber att få återkomma med ett gemensamt träningsevent vi är i färd att planera. Kommer bli så bra!

I detta nu – precis hemkommen från jobb på TFC ska allt handla om soffhäng med Henric. Vi ska slappa ikväll. Jag upprepar. Vi ska slappa ikväll. Vet ärligt inte om jag kommer ihåg hur man gör. Men det blir att öva på det idag :-)

Ha en fin kväll vänner. Det ska jag ha.

IMG_5757

 

En högre lägstanivå

Överallt läser jag om vänner, bekanta och medmänniskor som lovordar återhämtning, njutning, ledighet och tid med nära&kära. Härligt. Och välbehövligt för oss alla.

Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det är lite sorgligt att det krävs ”en jul” för att vi ska unna oss allt detta. Ett unnande som borde ses som självklarheter och naturliga inslag i det vi kallar livet. För när vi tänker efter vad som är viktigt i livet är svaret sällan övertidsjobb, detaljplanerad vardagslogistik, känslan av otillräcklighet eller uteblivna träffar med dem som står oss närmast. För att vi inte orkar. För att tiden inte finns efter att övertiden, stressen och logistiken klarats av.

Helt plötsligt; en gång på sommaren och en gång på vintern så släpper vi allt. Och frotterar oss i överflöd av det vi längtar efter under resten av året. Vi grillar i goda vänners lag, dricker vin, äter knäck, njuter framför brasan, dricker glögg, spelar sällskapssepel tills vi nästan får nog av varandra och allt det goda.

Sedan kommer baksmällan. Efter semestern och ledigheten. När vi har tillåtit oss att njuta maximalt av allt. Då ska vi börja vårt nya liv. Ett liv med träning, bra mat, disciplin och struktur. Och så börjar vi om med övertid, stress och logistik. Tills vi återigen får släppa på tyglarna under semester eller julledigheten.

Något jag jobbar hårt med att implementera i mina klienters liv är ”en hög lägstanivå”. Jag försöker själv leva efter den devisen. Jag vill alltid vara i god form. Den behöver inte vara topnotch. Men det är inte heller något jag strävar efter. Då blir det lätt överdrivet och en oönskad ”besatthet”.  För mig är inte heller en god form lika med att vara superdeffad. Långt ifrån. Men jag vill alltid vara i en form jag trivs med. Jag vill känna mig stark, sund, rörlig, stolt och stark. Och jag vill se konturerna av mina muskler. Oavsett tid på året. Oavsett om det är midsommar, nyår, bikinisäsong eller en semesterresa som väntar. Min form är nämligen av betydelse enbart för min egen känsla. Jag trivs bäst i oversizekläder och är överhuvudtaget inte ute efter att visa upp en välsvarvad figur i några tighta fodral eller liknande. Min form gör mig istället stark och strålande året om. Utanför mina oversizekläde. Där syns min goda form som allra mest. Less is more – om du frågar mig. (Ok. Jag spänner mig i gymkläder emellanåt. Men jag tror ni förstår vad jag menar :-))

Den här höga lägstanivån gäller även löpningen. Även här går det lite upp och ner. Det är en självklarhet för alla löpare. Men på samma sätt som med den visuella fysiska formen vill jag hålla en hög lägstanivå på min allmänna löparförmåga. Och detta löses genom att inte ta några (frivilliga) löparuppehåll. Att hålla i regelbundenheten och distanspassen även om motivationen till blodsmakande intervallpass eller tålamodsprövande långpannor saknas.

Vad vill jag ha sagt med allt detta? Jo, försök att förlägg njutningen mer över tid. Ta kommandot över din tid. Se till att återhämtning, njutning, ledighet och tid med nära&kära prioriteras även mellan julledighet och semester och mellan semester julledighet. Jag försöker själv att jobba aktivt med att vara synlig, närvarande och tillgänglig för nära&kära året om. Ibland lyckas jag bra. Ibland mindre bra. I det senare läget har jag fått lära mig att omprioritera. Tur att även jag blir klokare med åren.

Jag vill på samma tema uppmana alla att sluta se träningen som en resa fram till att midsommarklänningen eller badbyxorna ska sportas. För att därefter släppa alla hämningar. Och börja om med energiminuskost igen. Att sluta löpträna bara för att det lopp man tränat till är avklarat. Och sedan börja om med mördande jobbiga pass igen. Jag har själv levt det här av- och på livet under många år. Där livets glada dagar ska levas under ett begränsat antal veckor varje år. Och att tiden däremellan är en enda lång transportsträcka med jobb och stress till nästa andningshål då vi ska vara i vårt livs form, hinna umgås avslappnat med alla vi älskar och göra allt det där vi prioriterar bort under terminerna. Sluta genast med detta!

Jag är säker på att du vet allt det jag skriver ovan. Men jag ville bara i all välmening påminna dig om allt detta när du har tid att läsa den här bloggen :-)

God fortsättning kära vänner!

1J3B0058 fixFoto: Petra Björstad

 

Julafton 2014

En mil i löparskor startade denna julafton. En snabb mil. I alla fall för att vara halvsju på morgonen. Nyvaken och utan en enda gnutta energiintag kramade jag och grannen om varandra 52 minuter senare. Önskade varandra god jul och skiljdes åt för att påbörja julfirande med våra familjer. Henric och jag fixade glöggbricka, pepparkakor och skumtomtar. Tog på oss tomteluvor och väckte barnen med julsånger. Populärt hos några. Mindre populärt hos andra. Morgonpaket och julfrukost framför sista avsnittet av julkalendern. Därefter full fart mot den stora julbuffen.

Så gott alltihop. Och jag tycker själv att jag gjorde mycket bra val på julbordet. Fokuserade på skinka, lax, sill, fröknäcke, kål, omelett, ägghalvor och grynkorv (typ den enda korv som jag verkligen gillar). Och massor av senap. Konstigt. Jag vet. Men jag älskar senap. God kvalitetssenap. Funkar till allt :-)

Därefter var det tomtebesök, paketöppning, Kalle Anka, tomtegröt och Karl-Bertil Jonssons julafton. Den senare är enligt mig bästa underhållningen på hela julen. Ja, kanske till och med hela året. Hela familjen satt med varsin skål tomtegröt och betraktade julen ur Karl-Bertil Jonssons perspektiv. Nyttigt för våra barn. Helt klart. Och nyttigt för mig. Som en påminnelse om att det liksom inte är självklart för alla barn att få iphones etc. i julklapp.

IMGP1350 IMGP1357 IMGP1358 IMGP1364 IMGP1375 IMGP1384 IMGP1386 IMGP1389 IMGP1351

 

 

 

 

 

Juligt fys och hjärtligt mys

Började dagen med löpklienter och blodsmakande intervaller. Ja, inte för mig då. Gällande egen ansträngning höll jag mestadels till bland hantlar&stänger. Även om passet avslutades med några 30/30 intervaller i maxfart på löpbandet. Följde upp det hela med lite styrketränade klienter vilket också satte punkt för arbetsdagen och två dagars ledighet.

Därefter har allt handlat om juligt mys med barnen och familjen. Systrar och föräldrar har anlänt och vi har käkat tomtegröt&skinkmacka. Slagit in julklappar. Och spänningen är total bland stora&små.

Imorgon ska jag tassa upp riktigt tidigt för att smyga fram paket under granen. Något till alla. Ta en kopp glögg. Kliva i löparstassen för att ge mig ut på en julrunda tillsammans med grannen, vännen och namnen Marie. Därefter hem för att väcka barnen, Henric, pappa, syrran och svågern med pepparkaka, glögg och paketöppning vid granen. Sedan kommer resten av släkten och så kan festligheterna (eller kaoset beroende på hur man ser på det) ta vid.

Jag älskar julen!

20141223-202504.jpg

20141223-202513.jpg

20141223-202524.jpg

Fest i löparskor och hemma

Löparskor eller heels. Löpning eller fest. Ja, så ser mina dagar ut just nu. Först ut och frusta och snora i löpspåret tillsammans med klienter för att sedan svida om till festblåsa med piffig look. Kontraster. Idag reggade jag 25 km. Ihopsamlade på många timmar och många pass. Men 25 km är ändå 25 km. Och då smakar glögg, tomtegröt, skinkmacka, pepparkakor och knäck alldeles utmärkt tillsammans med fina vänner.

Imorgon blir det blandat löpning och styrka med klienter. Först ut är min supersnabba klient Ola – en av Sveriges främsta motorcrossförare – som jag tränar i uthållighet. Han tänker bli ännu bättre på att köra motocross genom att förbättra sin allmänna uthållighet. Och vi är på god väg.

I den bästa av världar hinner jag klämma in ett eget styrkepass mellan klienterna också. Vi får se hur dan före doppardan utvecklar sig.

Vänner, det är julafton om två dagar! Var tog december vägen? Och var är julstämningen? Förmodligen där snön är…Längtar efter vitklädda granar, ljuset från snön och knarr under löparskorna. En annan sak: glöm inte att träna på julafton! Det är underbart. De senaste åren har jag sprungit långpass innan jullunchen. Så kommer det inte att bli i år. Men en tidig morgonjogg innan vi väcker barnen för morgonpaket och julaftonsmorgonmys vid granen är redan bokat.

20141222-223843.jpg