Gästblogginlägg av Henric: Amsterdam maraton 2014

Mitt tredje maraton. Den officiella målsättningen var att slå personbästa (3.47). Den hemliga målsättningen var att slå kollegans tid från Köpenhamns maraton (3.43) :-)

Någonstans gnagde dock en oro. Var jag för kaxig? Faktum var ju att jag tränat mindre än både till München maraton och Stockholm maraton. Bara blivit äldre och något kilo tyngre. Men, det är klart, även mer livserfaren :-) So, go for it!

Ett par dagar innan maran inhandlades för säkerhets skull en ny gps-klocka: Adidas Smart Run med inbyggd pulsmätare (inget bröstband) och bluetoothteknik direkt till trådlösa hörlurar av högsta kvalitet. Hur cool som helst. Men, tyvärr, inte helt lättförståelig för en stressad oteknisk kontorssnubbe. Med lite hjälp från ovannämnda kollega lyckades jag dock få igång den på kontoret och var därmed redo för action!

På väg ner till Amsterdam plingade det till i mobilen. ”Important advice in connection with the expected heat! … it is very sensible to lower your goal substantially… In the worst case scenario, you should even consider sitting this one out… If you happen to spot a co-runner who is pushing the limits in an irresponsible way, approach him / her or warn one of the Red Cross employees.” 18-20 grader kanske inte är någon extrem hetta i min bok, men nu fanns det ju något att skylla på :-) Dessutom kunde jag kanske plocka några placeringar genom att säga till oansvariga medlöpare att ta det lugnt om de försökte springa om mig på loppet :-)

Dan före dan var fin. Ljumma vindar, sol, småseg i huvudet efter fredagkvällens kolhydratladdning på puben (det är trots allt inte en elitsatsning vi snackar om :-)) och adrenalinfylld stämning i Sporthallen Zuid där nummerlapp och t-shirt hämtades till ljudet av dånande upptempomusik. I like! Lite pasta på det och därefter en stilla kanalbåtstur i det vackra vädret. Kändes helt klart som en bra uppladdning.

Tidig middag, tidig sänggång, en god natts söm och sedan var det dags! Upp och hoppa. Dagen D. Några skivor rostat bröd med ost och marmelad. Lite yoghurt och frukt. En croissant. En kaffe. Mycket vatten och juice. Tog sedan hyrcykeln till Olympiastadion, lämnade in överdragskläder och fann mig plötsligt stå inne på stadion tillsammans med tusentals förväntansfulla, sammanbitna medlöpare. Hög musik och speakerröst från enorma högtalare. Pulsklockan på. Jag såg hur pulsen sakta men säkert steg – trots att jag stod helt still och försökte andas lugnt. Adrenalinet rusade runt i kroppen. Kan det inte bara börja snart? Tänk om jag går in i väggen? Bäst att jag ställer mig vid 3.45 ballongerna i fall min nya, fräcka klocka inte funkar. Har jag verkligen tränat tillräckligt och ätit rätt? Varför drack jag de där ölen i fredags? Hur ska detta gå?? Pang! Så var vi iväg. Ut från Olympiastadion. Ut på äventyr på Amsterdams soldränkta gator.

Det var ganska stor trängsel i starten, inte minst runt farthållarna, och det var svårt att komma in i min egen rytm när jag sprang med 3.45 ballongerna. Dessutom kändes tempot förvånansvärt långsamt. Jag bestämde mig därför ganska snart att i stället springa mitt eget lopp. Våga satsa hade Tessan skrivit på morgonen. Peter hade skrivit något liknande. Marie likaså. Tidigare maratonlopp har jag av taktiska skäl hållit igen så att jag ”säkert” skulle orka hålla tempot hela vägen in i mål och kanske till och med ha krafter kvar att öka på slutet. En ganska trevlig och behaglig taktik måste jag säga. Men av någon anledning kändes det som att det var dags att spänna bågen lite mer denna gång. Att våga satsa.

Steget var lätt, temperaturen behaglig, publiken entusiasmerande. Efter de första 5 kilometrarna skruvade jag därför upp tempot något, från ca 5.12 till ca 5.05. Och där låg jag fram till 25 km utan större problem. Det kändes riktigt bra faktiskt. Banan slingrade sig fram längs floden Amstel ut från centrum och genom lantliga miljöer. Endorfinerna sprutade. Livet var underbart. Jag tacklade motvind och regnstänk med gott humör. Bara skönt fläktande och uppfriskande, typ. Jag blev inte ens ilsken när min musik inte gick igång när jag var sugen på discodunk i lurarna. Bluetothteknik direkt till trådlösa lurar av högsta kvalitet är liksom inte så mycket att ha om det inte kommer något ljud i lurarna. Men, som sagt, jag blev inte ens ilsken. Inte likt mig om man säger så :-) Jag började istället räkna lite för mig själv. Håller jag detta tempo landar jag på 3.36! Kollegan (som jag visste följde loppet i realtid hemma i TV-soffan) har nog satt chipsen i halsen vid det här laget… Kul om jag kan stressa honom lite till, åtminstone till mellantiden vid 30 km, hehehe…

Här någonstans började det dock vända neråt. Högmod går före fall. Aj. Började kännas stumt i benen. Banan skulle ju vara helt platt – vad är detta för viadukter och broar med flera höjdmeter? Va, va, va! Tempot saktade ner efter 32 km, benen mer och mer tunga, det är ju riktigt jobbigt med maraton när man inte fegar :-) Kilometrarna blev längre och längre. Tankarna mer och mer negativa. 3.36 var inte längre aktuellt, jag brydde mig inte längre om 3.40. Kände mig tvungen att stanna vid energi- och vätskekontrollerna för att vila benen någon extra sekund. Var till och med sugen på att gå (!) vid några tillfällen längs banan. Men det gjorde jag inte (jag brydde mig trots allt fortfarande om 3.43 :-)). Utan borrade i stället ner huvudet och plockade kilometer efter kilometer i mentalt mörker, moll, misär…

Nej, nu överdriver jag allt lite (jag hade ärligt talat inte velat vara någon annanstans på jordklotet just då – utom, möjligen, i mål :-)). Men jag var trött och framförallt ganska uttråkad. Kan det inte bara ta slut? Tempot sjönk till 5.27, vilket ändå får betraktas som helt OK efter omständigheterna. Då – plötsligt – en liten skylt: 39 kilometer. Så vacker där i motljuset. Bara 3 kilometer kvar. Det är ju ingenting!

Steget lättade igen, tempot ökade, fåglarna kvittrade, jag gjorde high five med söndagsklädda barn, insöp atmosfären, hejaropen, livemusiken. Jag fick en sten i skon, var tvungen att stanna och snöra av och på mig skorna, där rök 3.40 (vilket jag inte visste då, för min fräcka, dyra klocka hade ju laddat ur vid det laget…) men vem bryr sig. På det igen med glatt humör! Till slut… in på Olympiastadion… nästan overkligt… känslan av triumf… jag har klarat det… jag har överträffat mig själv… jag är grym! Underbara känsla! Tack löpningen! Tack Marie!

Det blev 3.40.21 till slut, vilket jag är otroligt nöjd med. En helt annan taktik än tidigare. Gå ut relativt hårt (men inte så hårt att man går in i väggen under loppet – tempot måste fortfarande vara inom komfortzonen – gäller att känna sin löparkropp) och vinn så mycket tid som möjligt de första 30 kilometrarna; bit sedan ihop, kriga och försök att tappa så lite tid som möjligt den sista, tuffa milen. Inte lika behagligt som min vanliga taktik, inte en lika snygg split, men – åtminstone denna gång – framgångsrikt! Mitt resesällskap sprang in på imponerande 1.29 på halvmaran, så vi hade all anledning att fira efteråt med mycket god mat och mycket god dryck. Trötta, men lyckliga!

Henric

Listigt

Jag älskar listor av alla dess slag. To do-lista, önskelista, inköpslista, hitlista, klasslista. Det är något med att samla och strukturera information och fakta i detta format som tilltalar mig. Blev därför inspirerad att fylla i den lista som har florerat bland träningsbloggare de senaste veckorna.

Löparsko: utforskar ny mark efter frakturen. Just nu ett par Saucony (med feta inlägg i)
Macka: knäckemacka med ägg&kaviar, leverpastej&smörgåsgurka eller en stor bit ost. Alltid med gurka, tomat och paprika
Sportbehå: två stycken från Champion som jag haft i säkert tre år (har använt dem så mycket att jag har ett bestående ”ärr” efter resåren). Fortfarande lika bra passform och funktion
Resa: min och Henrics resa till Cortina där vi vandrade i Dolomiterna
Champagne: så ofta som möjligt. Min absoluta favorit när det gäller alkoholhaltiga drycker
Shapetights: inte min grej. Har dessutom inga former att visa upp tyvärr
Juice: dricker inte juice. Äter hellre frukt. Eller ännu hellre grönsaker.
Podcast: Maratonpodden med Petra Månström
Skida: älskar att åka längd. Har aldrig förstått tjusningen med utförsåkning.
Hösttights: mina vanliga tights från 2xu med ett par tunna underställsbyxor under
Tesort: Vanilla Caramel. Med skummad soyamjölk och pudrad kanel. Alla vardagskvällar.
Vatten: kolsyrat med smak
Bil: BMW X1 (tror jag den heter). Funkar som ambulerande ptbil, shoppingbil och mammabil
Efterrätt: glass, daimkulor, maränger och grädde eller något chokladigt
Väst: sällan när jag tränar men alltid min dunväst när jag coachar utomhus i kyligt väder
Myströja: lever i myströjor, mysbyxor och raggisar. Har en hel garderob bara för dessa plagg.
Pasta: som uppladdning inför lopp eller på söndagar i lasagne. Till vardags äter jag bönpasta.
Träningslinne: ett aprikos från Adidas om jag är på loosehumör eller ett färgsprakande från Nike om jag är på tighthumör. Vid löpning är det ett snabbt vitt linne med rosa detaljer från Nike.
Värmeplagg: brukar svepa in mig i min ”supermjukaste” filt efter att först fått på myskläder och raggsockar.
Frukost: Gröt eller yoghurt/kvarg med mysli. Alltid ägg. Alltid blåbär. ALLTID kaffe. Massor med kaffe.
Hörlurar: behöver nya. Klistar fast dem jag hittar (vanligtvis något av barnens med cupcakes eller spiderman på) under buffen.
Gymskor: Nike free. Just nu barfota eftersom jag jobbar med de stabiliserande musklerna i foten som en del i rehaben.
Reflexväst: slarvar med detta men har på inrådan av syrran köpt ett lysband att fästa på armen
Jeans: gillar loosefit och boyfriendmodeller. Just nu ett par favoriter från MET.
Pannband: springer alltid med pannband eller buff. Känner mig inte löparklädd utan något på huvudet.
Lax: en gång om dan. Antingen som lunch, mellis eller middag. Har alltid varmrökt lax från fiskbilen i kylen. Just nu en champagnemarinerad som är så vansinnigt god.
Träningsapp: funderar på att lära mig använda detta mer…
Löparjacka: en rosa från 2xu. Kom på att jag måste införskaffa en regnjacka också.

IMG_7321

 

Fyra höstklädda löpare

Henric sprang Amsterdam maraton på 3.40.21!

20141019-192951.jpg

 

Min man alltså! Wow. 3.40.21 på Amsterdam maraton. På bilden poserar han med vinnaren av loppet. I mina ögon är det dock Henric som är den verkliga vinnaren. Vilken träningsdisciplin! Vilken taktiker! Vilken löpare! Hans egen loppberättelse utlovas inom kort i ett gästblogginlägg. Men jag vill bara kort nämna något om hans träning inför den här (och ett par andra maror som han sprungit).

Henric är advokat och partner på en stor affärsjuridisk byrå. Innebärande att han jobbar mest hela tiden. Typ jättemycket. Vi har ju dessutom fyra barn som naturligtvis alltid prioriteras först på den tid han faktiskt är hemma. Lägg därtill fix med hem&hus och allt det där. Och det är lätt att förstå att det inte är särskilt mycket tid över för träning. För att ändå kunna bedriva en seriös maratonträning har alla mellanmjölkspass strukits ur hans träningsschema (för egen del älskar jag dessa pass – ni vet när det bara är sådär behagligt och skönt att träna). Inga junk miles för Henric alltså. Däremot två kvalitetspass löpning varje vecka; ett långpass och ett intervallpass med fokus på längre intervaller. Därutöver ett styrkepass där dynamisk stretch ingår i uppvärmingen. Sähär har träningen sett ut sedan förra sommaren. Och det har ju uppenbarligen varit ett framgångsrikt tillvägagångssätt. Bör också nämna att det sällan är på prime time som träningspassen kan genomföras. Utan – precis som för mig – gäller det att fånga ögonblicket när det uppstår. Ofta blir det sena kvällar efter att flyget landat eller barnen nattats. Personligt rekord med sju minuter idag. Så bra gjort. Henric är dessutom en taktiker och har alltid en väl genomtänkt plan för genomförandet av loppet. Mer om det får ni höra i hans loppberättelse.

20141019-193042.jpg

20141019-193102.jpg

20141019-221158.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Medan mannen springer rekordlopp utomlands ägnar jag mig åt spa och fest på hemmaplan. Hallå vad hände här! Kul var det hursomhelst. Träffade mina klasskompisar på ett hejdundrande 20årsjubileum hemma på Slätta igår. De flesta var sig otippat lika och kändes inte en dag äldre än när vi senast hängde ihop på Centralskolan i Tidaholm. Och vi hade massor att tala om. Kul! Jag pratade tydligen så mycket att jag tappade rösten…Kan säga att det var mycket kroppsspråk på mina pt-pass idag.

Mamma&döttrardag på St Jörgen spa

20141017-222318.jpg

20141017-222327.jpg

20141017-222337.jpg

20141017-222406.jpg

20141017-222424.jpg

20141017-222439.jpg

20141017-222447.jpg

 

Vår mamma har fyllt 60 år. Och detta firas genom att jag, Tessan och födelsedagsbarnet spenderar ett dygn på spa tillsamman. Hur skönt som helst. Jag gillar St Jörgen. Rawfoodbuffen på lunchen är en anledning härtill. Det fräscha gymet är en annan. Själva spaavdelningen är mysig och avkopplande.  Men min favoritplats på anläggningen är ändå den s.k. swayhyllan med sängar som vaggar en in i en annan dimension. Vill ha en sådan hemma :-)

Vi började alltihop med att njuta av lunchbuffen som var helt fantastisk ur ett hälsoperspektiv. Lägg därtill att det var magiskt gott och fanns massor av spår av kärlek däri. Fortsatte med ett ptpass med mamma. Hon ville träna ben. Och då fick hon självfallet det. Vi tränade teknik i knäböj, utfall och marklyft. Och köttade på lite tyngre i några mindre komplexa övningar. Sedan in i spat där vi valde sparitualen för 2014 (kanske mest för att det i den ingick champagne…:-)) Varmt och kallt om vartannat. Smörjade, tvättade och krämande tills jag var blänkande ren och len som jag vet inte vad. Tog en powenap i vaggsängarna för att sedan dricka champagne som vi överraskandes fick skickat till oss. Tack för det P! :-) Mamma blev så glad!

Dagen avslutades med en fantastisk middag, häng och snack i myskläder på hotellrummet. Vilken härligt dag. och det fortsätter imorgon igen. Morgonträning. Hotellfrukost. Och sedan hem till Slätta för klassåterträff. Det är nämligen 20 årsedan jag gick ur nian. Hello! 20 årsedan. Crazy! Tur ändå att jag är i bättre form än någonsin. De här människorna känner mig ju som den rundlätta plugghästen… Man får ju ändå säga att det hänt en del sedan det senast begav sig :-)

Det finns inget dåligt väder…

20141016-231722.jpg

 

06.40 befann jag och min skivstång oss på Valhalla IP. Kolsvart förutom gula fläckar från gatlyktornas sken. Regnet öste ner och det anades lite göteborgska brisar från nordöst. Mitt i allt detta ser jag en svart skepnad röra sig allt närmre mig och skivstången. Och prick 6.45 dyker min klient N upp för ett styrke- och intervallpass. Hur starkt! Att han dessutom gav allt, stod med händerna i en vattenpöl och matade armhävningar, utförde mängder av styrkeövningar med och på blöta traktordäck. Sprang runt banan. Varv efter varv medan regnet öste ner. Men så blev han också belönad med den svårslagna känslan av att ha genomfört ett riktigt bra träningspass. Även jag var nöjd. Med upplägg och coachning. Även om jag frös från insidan och ut när jag åkte hemåt. Helt klart värre att vara tränare än tränande när det är kallt, blåsigt och/eller blött.

Efter denna något brutala dagsstart har jag hängt med syrrorna. Länge. Shopping var temat för dagen. En del julklappar har bl.a. införskaffats. Tidigt. Jag vet. Men då känner ni inte mina systrar…de hade helst klarat av julklappsinköpen för en månad sedan :-) Älskar verkligen de här dagarna när vi hänger alla tre systrar.

Efter detta systerhäng var det dags för K&P – mina trogna torsdagskvällsklienter (sedan ett år tillbaka!) att underhålla och utveckla styrkan i kroppen. Så jag tog skivstången och åkte hem till dem.

Nu är jag och skivstången så done for today. Återstår nu bara att sova gott. För imorgon – och hela helgen med för den delen – är det fulltecknat i agendan. Mycket roligt väntar de kommande dagarna såsom spa och reunionparty. Men först ska det springas med klienter hela fredagförmiddagen. En sak i sänder :-)

 

Tomtetågsplanering etc.

20141015-205537.jpg

 

Finns få saker som gör mig på så gott humör som tanken på löpartågen (dvs. Sommar- och Tomtetåget). Idag var det dags att sätta detaljerna för årets Tomtetåg tillsammans med Susanne och Alexander. Och det märks att det är en trio som brinner för de här löpningarna. Tankar och idéer utbyttes i en aldrig sinande ström. Och såhär några timmar efteråt känns det som att vi har fått ihop en grym agenda inför vårt tomtespring. Vilken ynnest det är att få arrangera event som handlar om hälsa, glädje, utmaningar och gemenskap tillsammans med andra som också jobbar med och brinner för dessa frågor. Och för att paketera alltsamman för vidare leverans till andra. En annan ynnest är möjligheten att spendera en arbetsdag i mjuka soffor, med god lunch& gott kaffe, massor av skratt i sällskap av dessa människor. I am a lucky girl.

Sedan hem. In på gymet och direkt in i pt-rollen. Tränade underbara M idag. Som konstaterade att hon aldrig mer ska ta ett längre upphåll från träningen. Det ÄR inte kul att gång på gång göra de där första mördande jobbiga passen. Kontinuitet är en av de viktigaste faktorerna för en väl tränad kropp och fysik. Och något som gör all skillnad för träningsresultaten in the long run. Jag har nu lovat M att att se till att kontinuiteten blir en del i hennes träningsliv :-)

Lite träning för egen del fick det bli i form av 10 st 30/30 intervaller på löpbandet medan jag väntade på att Henric skulle bli klar med sitt överkroppspass. Snart är det dock dags att börja ladda om för imorgon. 6.45 ska jag nämligen infinna mig  på Valhalla IP för ett hårt pass med en hård kille.

 

Personlig träning utomhus

20141014-202650.jpg

20141014-202700.jpg

 

Den här morgonen var en maxad sådan. Massor av ryggsäckar att packa med matsäckar och jympakläder. Min egen väska skulle också fixas med löparkläder, gymkläder och dessutom ett ombyte till normala kläder. Och i min väska låg det blandat svettigt och rent (fräscht, not!!). Små och stora magar som skulle mättas. Resultatet blev, som så många andra morgnar med samma stress, en stor laddning i mitt absoluta favoritköksredskap Kitchen Aidmixern. Ner med fryst spenat, frysta hallon, frysta superbär, havregryn, avokado, banan, äggvita, kokosmjölk och mandelmjölk. Typ det jag hade hemma. Mixa. Ett stort glas till alla. Plus varsitt stekt ägg. Alla nöjda. Och nästan ingen disk att ta hand om. Perfekt. Barnen iväg på cyklarna. Och jag i löparskorna.

Mötte upp löpandes kunder för intervaller i höstsolen. Vilken perfekt dag för detta. Hög och krispig luft och strålande höstsol. Tog mig vidare in till Slottsskogen för utomhusstyrka med en klient. Lika perfekta omständigheter på denna arena och för denna träningsform.

Mitt råd till er alla är att passa på att spendera så mycket tid utomhus som möjlig. Gå ut på lunchrasten. Ta eftermiddagskaffet utomhus. Andas frisk luft. Vänd ansiktet mot solen och tanka värme och vitaminer. Träna utomhus. Så mycket som möjligt. Det kommer definitivt att höja energinivåerna och det allmänna välbefinnandet.

Imorgon bär det av till Jönköping för möte med Susanne och Alex. Vi ska tala Tomtetåg och annat roligt. Och på kvällen väntar klienter på hemmaplan och TFC. En dag att se fram emot.

Rörelseenergi i alla dess former

20141013-192809.jpg

20141013-192817.jpg

20141013-192825.jpg

 

Började dagen med en milebreaker i ordets rätta bemärkelse. Idag sprang han en mil. Min klient P ni vet. Vet att jag tjatar om detta. Men jag är så imponerad av hans beslutsamhet, underbara inställning och förmåga att bryta barriärer samt jobba med negativa tankar. Och – framförallt – att han visar att det ALDRIG är för sent att påbörja ett mer hälsosamt och aktivt liv. De tre första kilometrarna sprang  han enligt egen utsago ”i ett mörker”. Och jag såg att han kämpade. Slet som ett djur. Men så kom det först en backe. Där jobbade vi med att öka frekvensen i benen genom en aktiv armpendling. Jobbade med att öka pulsen och få upp ”ångan” i kroppen. Och efter det blev det lite bättre. Sedan lämnade han den sista segheten i kroppen när en liten kille började springa med oss, drog upp tempot och hejade på! Tack för den co-coachningen lillkillen. Sista kilometern var den snabbaste och efteråt utnämnde jag honom till årets bragdmedaljör. Go P!

Efter en förmiddag med löpandes klienter i Billdal begav jag mig till Ullevi för överkroppsträning med Johan. Kände mig i bra form idag. Som vanligt kände jag mig allra starkast i ryggövningarna. Idag: chins, skivstångsrodd med v-handtag, bellyback och omvända flyes. Avslutade med 10 st 30/30 intervaller i crosstrainern. 30/30 intervaller innebär att du går på max i 30 sek. Och sedan återhämtar dig i lugn fart i 30 sek. Ett perfekt intervallpass om du har ont om tid. (Självfallet behövs det lite tid till uppvärmning och nedvarvning också.) Gillar att köra intervaller efter tung styrka emellanåt. Särskilt om jag har behov av ”rensa systemet”. Och precis så var det idag.

 

Söndagshäng

20141012-220659.jpg

 

Underbara, sköna och slappa söndagshäng! Långsam promenad vid havet. Långfrukost med familjen. Fika. Bio. Och söndagsmiddag. Bara bra grejer. Återhämtande och kvalitativt spenderad tid.

Vilken nostalgitripp det var att se ”Pojken med guldbyxorna! Den moderna version som visades på duken idag var dock långt ifrån serien som jag minns den från förr. Men bra var den. Tyckte både jag och tjejerna. Killarna såg ”Boxtrolls” och verkade nöjda as well :-)

Men efter detta sköna har jag nu jobbat ett antal timmar. Effektivt och fokuserat. Personlig träning har ikväll levererats såväl inom som utom Sverige. Och den här delen av min verksamhet växer hela tiden. Kul! Märker att modellen som sådan är extra framgångsrik för bedrivande av löpträning. I de fall styrketräning är en del i mitt onlineuppdrag ingår det alltid planerade fysiska träffar emellanåt. Här krävs det hands-on arbete på ett annat sätt.

Imorgon väntar nya utmaningar för oss alla. En av mina klienter ska för första gången springa milen. En annan ska maxa i marklyft. Själv ska jag göra en massa chins. Utan assist. Och lätt ska det gå. Imorgon blir en bra dag!