Klädesholmen

Vilken morgonjogg! Så vackert! Hösten är min favoritårstid. Iallafall när vädret är som nu :-) Fräscht soligt. Gnistrande krispigt. Knalligt färgsprakande.

Sprang från Klädesholmen ner mot Rönnäng och en bit mot Skärhamn. På cykelvägar, genom fiskelägen, över klippor, vid landsvägen och på bryggor. Njöt av att lyssna till havsbrisen och fiskar som ”slog” i vattnet. Såg fåglar dyka efter frukost ute till havs och fiskare i små ekor längs med havsbandet. En morgonjogg jag bevarar som ett varmt minne. Ett minne att plocka fram de mornar det blåser och regnar på snedden. Som det ju också kan göra i september…  (Eftersom jag glömt vätskebältet fyllde jag vatten i en tomflaska mousserande vin i morse. Fick en del blickar när jag tog några rejäla klunkar från den under löpturen :-))

Efter morgonjogg avnjöt vi en riktigt bra frukost på Salt&Sill. Gillar när det inte är alltför mycket att välja på. Men när det som finns är av högsta kvalitet. Och precis så var det idag. Yoghurt, mysli, äggröra/omelett, ostar och grillade grönsaker är standard på hotellfrullebuffen för mig.

Efter frukost gick vi en promenad runt pittoreska Klädesholmen. Lade oss på solvarma klippor och blickade ut över skärgården. Hur vackert kan det egentligen bli. Har nästan svårt att ta in allt det fina. Vi satt nog i minst en timma och bara tittade ut över kobbar och skär. Reflekterade över livet. I stort och smått.

Vi avslutade sedan vistelsen med en riktigt god lunch. Sillplanka för herrn och räksallad för damen. Nöjda lämnade vi sedan den bohuslänska skärgården för vidare avfärd mot Billdal och den mer göteborgska dito.

20140920-153254.jpg

20140920-153303.jpg

 

20140920-153247.jpg20140920-153237.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20140920-153229.jpg

Minihoneymoon på Klädesholmen

Har inte utrymme i schemat för någon längre frånvaro nu under hösten. Men det känns ändå som att ett par dagars avkoppling – en minihoneymoon – tillsammans efter bröllopet är på sin plats. Vi är därför i detta nu på Salt&Sill på Klädesholmen för att njuta skärgårdsluft, god mat och bröllopsminnen. Blir finmiddag ikväll och löpning längs med havet imorgonbitti. Toppar sedan med frukost och skärgårdshäng därefter. Känns lagom och helt perfekt :-)

Kvällens middag var magnifik. God, fräsch, smakrik och vacker. För mig är det ett mycket gott betyg när det går att äta tre rätter, njuta av dem, utan att hamna i matkoma. Och det gjorde jag inte idag. Nu blir det bubbel och filminspelningar från bröllopet.

Ser mycket fram emot att springa i den här storslagna miljön imorgonbitti. Mycket livsnjut just nu! En inte så lite viktig beståndsdel i en hälsosam livsstil.

20140919-213959.jpg20140919-214009.jpg20140919-214018.jpg20140919-214026.jpg

 

 

Perellieffekten

20140918-210501.jpg

En dag som börjar med soluppgång på Valhalla IP blir nästan alltid bra. Jag ska sluta tjata om det men…Denna träningsarena alltså! Den gör något med mig. Särskilt mitt coachande. Platsen, stämningen och människorna. Jag blir inspirerad. Den här morgonen var inget undantag. Sprintar, chins och däckvältande höll klienterna sysselsatta på Valhalla idag. Bl.a.

Efter lunch var det dags för egen träning. Idag värmde Johan och jag upp utomhus med lite jogging. Så mycket bättre än löpbanduppvärmning när vädret är som det är. Benen skulle tränas och Johan hade förberett en oväntad pepp och energiinjektion genom att tillse att det spelades schlagermusik när det var dags för min ”svaga” gren benspark. Och det gav verkligen avsedd effekt. Efter denna ”överraskning” hade jag världens energi till återstoden av passet. Tänk vad ”små” saker kan göra skillnad!

Kvällen spenderades sedan som fotbollsmorsa när Alice spelade match. En perfekt avslutning på den här dagen. Nu är det dags att krypa till kojs för imorgon ska jag möta soluppgången på Valhalla igen. Den här gången tillsammans med min grymma klient I.

Intervaller och livet

Idag har jag njutit av livet. Började dagen med att bestämma mig för att jag inte skulle stressa med barnen. Gick istället upp lite tidigare. Tände ljus. Gjorde fruktsallad. Äggröra. Rostade frön och nötter. Dukade extra fint och väckte dem sedan lite mer varsamt än annars. (Ok. Höjde rösten en aning när Isak skrek ”UT” för tredje gången när jag pussade honom i nacken :-)).

Hursomhelst. Vi käkade frukost tillsammans. Jag var lugn. Och de var med på noterna. Så det blev verkligen en sådan där mysig och harmonisk morgon som jag önskar att varje skoldag kunde föregås utav. När barnen cyklade iväg till skolan (medan jag stod och vinkade klyschigt i dörröppningen med förkläde och tofflor. Mission accomplished!) skulle jag egentligen ha sprungit intervaller med en klient. Men det avbokades. Och istället blev det en extra lång förmiddag med syster Tessan! Typ världens bästa förmiddag. Kaffe. Några kilometers jogging. Intervaller. Nedjogg. Dusch utan stress. Långlunch i solen. Men låt oss ta det från början.

Kaffet. Ett måste innan träning. Antingen några munnar riktigt starkt eller oskäligt många koppar av den lite svagare varianten. Idag blev det en helt perfekt preworkout i form av en dubbel lungo med skummad mjölk på toppen.

Joggingen. Några kilometers jogg under ständigt pågående och intressanta samtal; bröllop, barn, träning och vänner. Mycket att avhandla denna dag (som vanligt). Glatt sinne. Lätta ben.

Intervallerna. 4 (60 sek + 45 sek + 30 sek + 15 sek) där vilan är lika lång som föregående intervall. En favorit. Hade en skön känsla i kroppen. Även om det naturligtvis var kräkjobbigt. Fick draghjälp av syrran, energi av den vackra omgivningen (Amundön) och kunde ändock tänka att jag är en lyckligt lottad tjej (eller är kvinna ett bättre epitet?) som har möjlighet att spendera en onsdagförmiddag med syrran i löparskor. Dessutom med ett glittrigt hav vid min sida. Och så tryckte jag på lite till. Efteråt var vi helt slut. Så trötta att vi till och med valde att promenera sista kilometern hem.

Dusch utan stress. Mycket ovanligt i min värld. Underskattat. Och väldigt avkopplande. Luktade kokos i hela huset efter en överdos av såväl duschcreme som bodybutter. Älskar kokos :-)

Långlunch i solen. Avnjöt en kycklingstroganoff på terassen på mitt favvolunchhak Vallda Golfklubb. Talade om livet, solade och avslutade det hela med en kaffe. HUR nice.

Känns bra att ha laddat energidepåerna inför morgondagen som är fulltecknad från 07.00-22.00. Först ut N – som bl.a. ska välta traktordäck. Det blir skoj! :-)

20140917-204519.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20140917-204556.jpg20140917-204624.jpg

 

 

 

Stark brud

20140916-194352.jpg

20140916-194404.jpg

 

20140916-194420.jpg

 

Från sidenlinne till träningslinne. I lördags drack jag bubbel med blommor i håret. Idag käkar jag kall kyckling ur plastlåda i bilen mellan två kunder.  Ni som hängt med i bloggen ett tag vet att jag gillar både ock. Att det är kontrasterna som gör det :-)

Ett ordentligt träningspass har jag fått till sedan jag blev maka i lördags. Hade bra tryck i musklerna efter helgens energiintag även om sömnunderskottet förtog lite av den kraft och det fokus jag lyckades uppbåda under övningarna; chins, dips, skivstångsrodd med v-handtag, omvända flyes, ryggresningar, lutande hantelpress, militärpress i smithmaskin.

Ofta får jag kommentarer liknande (eller med samma andemening): ”ska du ut och springa idag, ska inte du gifta dig imorgon?” Eh, jo! Varför skulle jag strunta i löpningen bara för att jag ska gifta mig dagen efter? Den är ju precis lika välbehövlig som annars. Och kanske än mer när det vankas extraordinära events. Jag kände mig piggare, starkare och snyggare efter det där löppasset. Ingenting som syntes på utsidan naturligtvis. Men något som kom väl till pass när jag skulle försöka att piffa till mig tillsammans med fyra ungar innan vigseln :-) Hälsa och välmående är ju bekant något som händer på insidan. Och som – över tid – också avspeglas på utsidan. Snarare är det så att ju hårdare press livet ställer på dig, ju tightare kalendern är, ju mer stressad du känner dig. Desto viktigare att göra dina pass. Men allt det där vet nu ju redan…:-)

 

 

Emotionellt överväldigande

Befinner mig just nu i ett emotionellt lyckorus av känslor, ord, tankar, sömnbrist och allmänt kaos. Vilken magi som uppstod på bröllopsdagen (i lördags). Den känslan jag bar inom mig under dagen är svår att återge. En blandning av förväntan, upprymdhet, pirr, glädje, kärlek och närvaro. På ett ungefär.

Började dagen med en morgonjogg såklart. En långsam och kort en. Men jag fick iaf röra på mig och andas frisk luft. Därefter var det full fart mot vigseln och allt som skulle fixas dessförinnan. En massa grejer skulle det visa sig. Barnen var dock grymma och samarbetsvilliga som aldrig förr. Henric och jag däremot var allmänt förvirrade och agerade planlöst från det ena till det andra. Tur att jag hade förutsett detta och bett om hjälp med diverse fix (tack Catharina!).

Vigseln, middagen, festen. Och talen! Så berörd. Och den känslan av överväldigande glädje och tacksamhet som uppstod inom mig – omringad av nära och kära där under kvällen – var så stark. Och den känslan lever fortfarande kvar såhär efteråt. Ingen postweddingblues här alltså.

Från fest och glam till den brutala vardagen. Började redan igår med fotbollsturneringar och andra aktiviteter för barnen. Och fortsatte idag med tidig uppstigning och det vanliga föreskolankaoset. Life goes on. Men nu under namnet Marie Sjöberg Diefke.

Nedan ser ni några bilder som svåger Henke tog under vigseln.

IMGP1086IMGP1090IMGP1183IMGP1125IMGP1105 IMGP1145

 

 

Dan före dan

20140912-193928.jpg

20140912-193936.jpg

20140912-193946.jpg

20140912-194016.jpg

Jaha, så var det dags för den stora dagen. IMORGON. Redan. Vad hände? Vad ska jag ha på mig. När börjar det. Typ. Har haft mysig date med mannen i mitt liv iaf. Känslan börjar infinna sig.

Har liksom inte hunnit vara nervös för egen del då jag har klienter som ska springa en massa lopp imorgon. Martina kommer exempelvis att äga Helsingborgs gator och Kina kommer att göra sitt livs lopp i Stockholm. Jag är med er tjejer!

Men nu sitter jag här. Med en underbar man och käkar kebab. Helt slut. Båda två. Med barnen smaskandes på varsin skål med chips&nötter. Det blev liksom inte mer glammigt än såhär kvällen före Dan. Men vi har det bra. Stämningen är på topp mitt i allt kaos. Alla är taggade till tänderna inför festen imorgon. Och förbereder sig på sitt sätt. Sjunger, gapar, badar, spelar dataspel, spelar gitarr, leker Ninja etc. Det här blir bra! :-)

Motion har det blivit iform av en morgonjogg med snabba grannen och namnen Marie. Fick bita ihop över- och underkäken för att hänga med i hennes tempo denna morgon. Klarvaken var jag iaf när Mr Garmin stoppades utanför dörren 15 km senare.

Imorgon blir det också någon form av rörelse innan bröllopsbestyren drar igång med full kraft. Promenad eller lugn jogg i några kilometer. Känslan får bestämma.

 

 

Bad to the bone

Hur kan träning alltid vara jobbigt. Blir det aldrig lättare :-)

Till exempel så tränar jag knäböj varje vecka. Och har gjort det länge. I några års tid nu faktiskt. Och visst, jag lyfter/böjer tyngre nu än för ett par årsedan. Men det är precis lika slitigt, tungt och jobbigt (nästan) varje gång. Varenda liten muskelfiber jobbar febrilt i de där böjen och rörelsen känns verkligen i hela kroppen. Avskyr. Fruktar. Och älskar den. På en och samma gång. Skulle dock aldrig vilja vara utan min veckodos av knäböj. Den gör gott för hela kroppen. Knäböj – tillsammans med chins och marklyft behöver jag (och många andra) varje vecka. For life.

Idag körde jag alltså ben i gymet. Tillsammans med Johan. Det är så skönt att låta någon annan ta över träningsplaneringen, passupplägget och pepptalket. Att bara göra. Ta i. Mata. Jobba. Jag håller ju på med sådant hela dagarna annars. Älskar verkligen de här timmarna med fokuserad egen styrketräning. De ger så oerhört mycket energi, både fysiskt och mentalt. När jag lämnade gymet idag kände jag mig urstark och orubblig (spagettiben till trots). Redo att ta mig an vilken utmaning som helst. Henric: let’s get married! <3

IMG_3259

 

 

 

 

Intervalldöden

Idag var det blodsmak och smärta i löpningen igen. På riktigt alltså. Jag hade glömt bort HUR jobbigt det är att springa intervaller. Sjukt jobbigt. Mjölksyra och hög puls är ingen bekväm historia.

Passet bestod av  två kilometer uppvärmning efterföljt av 3 x 2 km med 90 sek vila däremellan. Avslutade med en kilometer nedvarvning. Målet var att hålla tävlingsfart på halvmaran under intervallerna. Gick ok. Men jag fick slita för det. Slet och rev. Det gjorde ont. Ville bara stanna. Sneglade på Mr Garmin alldeles för ofta. Men tillslut hade jag klarat av alla tre intervallerna – i hyfsat jämnt och högt (nåja!) tempo. Nöjd men också förfärad över att det är precis det här som krävs för att komma tillbaka i ”vanlig” form igen. Hujedamig.  

20140910-230030.jpg

 

Bild tagen från en annan intervalldöd.