Bad to the bone

Hur kan träning alltid vara jobbigt. Blir det aldrig lättare :-)

Till exempel så tränar jag knäböj varje vecka. Och har gjort det länge. I några års tid nu faktiskt. Och visst, jag lyfter/böjer tyngre nu än för ett par årsedan. Men det är precis lika slitigt, tungt och jobbigt (nästan) varje gång. Varenda liten muskelfiber jobbar febrilt i de där böjen och rörelsen känns verkligen i hela kroppen. Avskyr. Fruktar. Och älskar den. På en och samma gång. Skulle dock aldrig vilja vara utan min veckodos av knäböj. Den gör gott för hela kroppen. Knäböj – tillsammans med chins och marklyft behöver jag (och många andra) varje vecka. For life.

Idag körde jag alltså ben i gymet. Tillsammans med Johan. Det är så skönt att låta någon annan ta över träningsplaneringen, passupplägget och pepptalket. Att bara göra. Ta i. Mata. Jobba. Jag håller ju på med sådant hela dagarna annars. Älskar verkligen de här timmarna med fokuserad egen styrketräning. De ger så oerhört mycket energi, både fysiskt och mentalt. När jag lämnade gymet idag kände jag mig urstark och orubblig (spagettiben till trots). Redo att ta mig an vilken utmaning som helst. Henric: let’s get married! <3

IMG_3259

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>