Intervalldöden

Idag var det blodsmak och smärta i löpningen igen. På riktigt alltså. Jag hade glömt bort HUR jobbigt det är att springa intervaller. Sjukt jobbigt. Mjölksyra och hög puls är ingen bekväm historia.

Passet bestod av  två kilometer uppvärmning efterföljt av 3 x 2 km med 90 sek vila däremellan. Avslutade med en kilometer nedvarvning. Målet var att hålla tävlingsfart på halvmaran under intervallerna. Gick ok. Men jag fick slita för det. Slet och rev. Det gjorde ont. Ville bara stanna. Sneglade på Mr Garmin alldeles för ofta. Men tillslut hade jag klarat av alla tre intervallerna – i hyfsat jämnt och högt (nåja!) tempo. Nöjd men också förfärad över att det är precis det här som krävs för att komma tillbaka i ”vanlig” form igen. Hujedamig.  

20140910-230030.jpg

 

Bild tagen från en annan intervalldöd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>