Gästblogginlägg av svåger Henrik: Lopprapport

Det sägs att ultralöpning handlar lika mycket om att äta som att springa. Det förstnämnda har jag aldrig haft några problem med, utmaningen för mig skulle bli kilometrarna. 

Dagarna innan loppet var dock mycket av fokuset på mat, att fylla förråden så mycket som möjligt, att äta utan att vara hungrig. Under loppet: jag är, peppar peppar välsignad med en mage som sällan strular, vilket gjorde att planen var att äta det som bjöds på stationerna. Det komplement jag satsade på var snickers. Det blev totalt 9 snickers under dagen, tillsammans med lite ostkaka, pannkakor, falukorvsmackor, saltgurka, blåbärssoppa och massor med sportdryck och vatten. Helt enkelt en väldig massa skräpmat, mycket kalorier, lite fibrer och lite näring, i sitt rätta sammanhang. Hade egentligen bara svårt att äta under en period kring Oxberg men där tvingade Henric i mig lite ostkaka och så höll sig energin på en bra nivå. Mycket mat men heller inga större svackor, huvudet var starkt under hela resan.

Å så till löpningen:
Jag har tidigare som längst sprungit knappa 50 km och träningen i sommar har inte följt planerade veckodoser pga lite småskavanker och periodvis bristande motivation. Detta tillsammans med erfarenheten från mina två senaste långlopp där jag gått ut för hårt och Maries stränga uppmaningar gjorde att jag valde en defensiv taktik med låg utgångsfart. Min målsättning var solklar, att komma i mål, tiden får bli vad den blir.

Efter att ha lyssnat på Jonas Buuds införsnack så hade jag fokus på att ta mig till Evertsberg (45km). Jonas menade nämligen att kommer man dit så kommer man i mål, där ifrån är det lättlöpt. Jag visste att jag skulle få assistans av Henric efter 23 och sedan skulle han lotsa mig upp mot den kritiska punkten. Började lugnt och fint med mycket gång och lite löpning. Blev positivt överraskad när första milen bara tagit 70 minuter, kände mig stark. Fortsatte i blandad terräng mot första mötet med serviceteamet i Mångsbodarna i jämnt lugnt tempo. Påfyllning med snickers, coachning och Henric i löpkläder, bra förutsättningar för att ta sig an nästa halvmara mot milstolpen Evertsberg. Fortsatt behagligt tempo, promenad i alla backar, jogging på platten. Skönt med någon att snacka lite skit och fördriva tiden med och vägen mot Evertsberg kändes kort. Milstolpen är uppnådd, första maran avklarad och fortfarande krafter kvar och dessutom 9 h tills målet stänger. Jag kommer klara det! Marie finns på plats och jag stoppar i mig mat och får rapport om att Tessan ser stark ut och maler på km för km. Byter skor från terrängskorna till asfaltsdojor. Känns som ett bra val när det blir några km utför på asfalt direkt efter kontrollen. Har musik med mig men tanken är att spara den ett tag till men med 40 km kvar till Mora känner jag mig tung och drar fram lurarna. Får en jäkla boost av de första låtarna och ömsom dansar och ömsom sjunger med i låtarna. När publik eller medlöpare närmar sig övergår jag till att mima :) Kilometrarna rullar på och snart närmar sig Oxberg. Är sliten vid stationen men Henric gör ett bra försök att påstå att jag ser lätt och spänstig ut, i alla fall i förhållande till övriga löpare. Har inte kraft att analysera sanningshalten och en advokat skulle väl aldrig ljuga… Är lätt illamående men efter övertalning tar jag en bit ostkaka i handen och ger mig ut på sista tredjedelen. Inser att jag kommer att komma i mål, underbar känsla men gör även att jag tappar fokus en aning och känner av smärtan i benen mer. Det börjar bli stelt på allvar och fotsulorna och tårna uppskattar inte längre markkontakten. Det går långsamt, stegen är korta och promenadinslagen allt längre. Att förlänga steget känns orimligt, gör några försök att jobba på frekvensen. Funkar ok korta sträckor men orkar inte hålla i det. Kör på med musik men får nog trimma till spellistan till nästa gång. Jag kan hitta energi i Winnerbäcks texter i de flesta sammanhang men med 70 km i benen gav det inte den energikick jag behövde. Jobbade på och efter hand försvann km för km och Mora uppenbarade sig. Med tre km kvar kom jag på mig själv med att inte kunna sluta le, steget kändes lätt och var längre än någon gång tidigare under dagen. Spanade efter portalen och till slut såg jag den, spurtade förbi ett stafettlag och tog emot publikens jubel som om jag vunnit loppet, blev så uppe i stunden att jag missade Tessan, Marie och Henrics hejjarop som jag på filminspelningen hört var ganska högljudda. Mäktig känsla och svårt att hålla tårarna tillbaka när utmattning, glädje att ha klarat det och glädje att slippa springa mer blandas i en stor röra. Efter målgång blir det kramkalas med klanen, lite mat och sedan taxi Diefke tillbaka till Sälen där barnen och barnvakterna hade ritat en välkommen hem skylt! Snackar, äter och däckar. Lång dags färd mot natt är över och kvar finns känsla av att hjärnan vann över kroppen, i rätt sinnesstämning är det mesta möjligt!

Sammanfattningsvis skulle jag säga att jag fick ut det jag hade ur kroppen mycket tack vare uppladdning och support under loppet. Att ha markservice, kunna vila middag och fokusera på loppet är inget man är van vid som småbarnsförälder, tack mamma och pappa!
Att ha någon som springer med, att ha ett känt ansikte vid stationerna och någon som tvingar en att äta när illamåendet slår hungern är guld värt, tack Marie och Henric!
Att ha någon att diskutera träningsupplägg med, att ha någon att träna med, att ha någon att dela intresse med, att ha någon som tycker det är den naturligaste saken i världen att stiga upp vid 6.00 på en söndag för att båda ska hinna med ett långpass innan lunch är en förutsättning för att jag skulle lyckas med denna utmaning, tack Tessan!

20140825-230113.jpg

20140825-225246.jpg

1 Comment

  1. christina blomqvist

    Vi njuter av att läsa om din upplevelse. Starkt! Bertil o Christina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>