Mot Sälen

Alltså jag är superpirrig. Pirrig för att Tessan&Henke ska genomföra sitt livs löparutmaning. Och för att jag denna gång ska ska stå vid sidan om. Följa deras toppar och dalar. Skratt och tårar. Ser hursomhelst fram emot detta med stor entuasiasm. Även om jag känner att det kommer att bli tungt när de har det tungt. Att jag kommer att vilja dra dem fram i spåret. Avlasta. Bära. Hjälpa. Befria dem från smärta. Att agera support till någon annan som utför den idrottsliga prestationen är faktiskt också ett sätt att ta del av själva upplevelsen. Och den här gången känns det helrätt av följa spektaklet vid sidan om. En hel och frisk fot hade inte ändrat detta faktum :-)

Just nu sitter vi i bilen med halvnöjda ungar i baksätet. Och har några timmar kvar att köra. Men vi kommer nog fram vad det lider. Den här gången också. Glad för att jag gick upp 05.00 när klockan ekade som ett envist och gällt brandlarm i örat. Kändes inte som en bra ide just då. Men just nu inser jag ju att det var genialiskt. Och det måste ju ha vetat någonstans i det undermedvetna. Annars hade jag inte hunnit med att jogga åtta kilometer den här dagen. Och just de åtta kilometrarna gör faktiskt all skillnad nu när dagen spenderas i bilen och på vägarna.

Det blir en kort briefing och genomgång av loppet och taktiken när vi kommer fram ikväll. Därefter är det nog dags att krypa till kojs. Starten GÅR nämligen 05.00. Och då bör vi ha varit uppe en bra stund dessförinnan. Imorgon kommer att bli en lång, spännande och omtumlande dag. Inte minst för superstjärnorna, inspiratörerna och superduperbästagrymmaste TESSAN&HENKE. Fy tusan vad ni är bra!

IMG_3588

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>