Nu är vi på Slätta. Älskade Slätta. Inget hav, Massor av skog. Åker&äng. Så annorlunda från livet i Göteborg. Så välbehövligt och så mysigt. Barnen gillar att vara här lika mycket som mig. Även Henric har börjat inse storheten i att spendera tid på Västgötaslätten.
Före avresan genomfördes första joggen med ”vanlig” känsla. Och med det menar jag en jogg som inte känns jobbig från första till sista steget. Kändes nästan som ”vanligt”. Hade liksom lite flyt i steget och en relativt låg puls. Nu kan konditionen – och foten – bara bli bättre. Och jag har för avsikt att jobba på det under veckan.