Omladdning pågår

Idag har jag varit trött. Såväl fysiskt som mentalt. Hade ambitiösa planer för egen träning, jobb med ett annat projekt jag håller på med just nu, kvällsutflykt till havet med barnen etc.. Saknade energi till allt det där. Har bara fixat med det mest nödvändiga och låtit allt annat stå tillbaka. Så får det också vara ibland. Det är faktiskt första gången sedan jag kom hem från Mallorca som jag har tagit det lugnt. Bättre sent än aldrig. Imorgon räknar jag dock med att vara mitt vanliga jag igen. För då har jag ännu mer planer och punkter på agendan. Däribland ett kvalitetspass löpning. Deltagande i skattedeklarationskurs för egen företagare. Pt-klienter. Och mys ned kidsen. Undra hur det känns att vara sysslolös?

Hur tänker ni kring trötthetssymtom? Ibland när det vankas träning kan ju såväl kropp som knopp kännas sega och ovilliga. Den typen av trötthet är jag mästare på att parera och övervinna. Min taktik är alltid att jag alltid måste påbörja träningspasset. Känner jag för att avbryta efter tio minuter – är jag dock fri att göra så. Har hittills inte utnyttjat den möjligheten. Den typen av trötthet som belägrade kropp&själ idag var något helt annat. Jag var liksom trött som människa. Helt slut faktiskt. Jag behövde inte träning idag. Och därför avstod jag från förhandling med mig själv i frågan. Något dåligt samvete över utebliven träning har jag inte heller. Jag tränar ju för sjutton hur mycket som helst. Mitt mantra för dagen var istället: vila kvinna! Och det har jag gjort. Imorgon är en annan dag.

IMG_6441

2 Comments

  1. Du var som vanligt klok och gjorde det rätta :-)
    Känner man sin kropp känner man också skillnad på när den faktiskt säger nej. Det är inte de som har mycket jobbiga saker runt sig som går i väggen utan de som har massa roliga åtaganden hela tiden. Det är när man har kul det är svårast att se signalerna.
    Så fortsätt lita på dig och ditt omdöme, att du känner skillnad på när kroppen behöver vila och när det bara är latmasken som är på oväntat besök.

  2. Isak

    Kan räkna passen på en hand då jag kommit ut, satt igång med uppvärmningen och tänkt ”det här blir bra”, ofta är känslan den motsatta istället. Men det är väl också den vetskapen som gör att jag orkar ta mig igenom den initiala tröttheten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>