Sunday

IMG_6579
Den gör skäl för sitt engelska namn den här dagen.

Kändes knappt som att jag hann vinka hejdå till middagsgästerna på lördagskvällen innan det var dags att säga gomorron till första klienten på söndagsmorgonen. Den där förlorade timmen kändes av extra mycket imorse. Men en dubbel espresso, några uppvärmningskilometer och lite engagerande coachning senare var kroppen klarvaken. Mötte därefter upp mitt och Viktorias löpargäng på TFC. Korta intervaller stod på schemat. Och som de slet. Slet&rev. Krigade. Krigade&frustade. Och så till slut den stora lättnaden när sista intervallen var sprungen. Alltså, känslan i gruppen under nedjoggen tillbaka till TFC. Jag har sagt det innan men säger det gärna om och om igen. Mer glädje, samhörighet och upprymdhet än i ett gäng nysprungna och endorfinstinna löpare går liksom inte att hitta.

Därefter vidare in till city och nästa klient. Och för henne blev det träning långt utanför bekvämlighetszonen. Gjorde nästan ont i mig med i slutet av seten och jag ville liksom utföra några repetitioner åt henne. Men hon arbetade sig igenom passet. Repetion för repetion. Set för set. Övning för övning. Målmedvetenhet och beslutsamhet i en liten ask. Eller snarare i en liten söt hög med en pöl svett runtom. Krönt av världens största leende För precis så såg det ut efter att vi var klara. Älskart.

Resten av dagen har ägnats åt barnpraktikaliteter och onlineklienter i oilka omgångar. Har nog inte varit en sådan där fantastisk och supernärvarande mamma den här söndagen. Men jag är säker på att barnen klarar sig fint i livet ändå :-)

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>