Ultralöpning på träning

20140125-171606.jpg

 

Är så nöjd och så trött. Ligger helt utslagen i soffan efter dagens ultralöpträning. Ett träningspass som helt klart är en förbättring från senast det begav sig. Summa summarum fick jag ihop 43,54 km löpning på 4,5 h. Startade 8.30 och slutade springa 13.00.

Första timmen: springer iväg med en känsla ungefär ”varför i hela fridens namn ska jag springa fram till klockan ett. Och Marie – du vet ju hur jobbig du är, kommer ju springa de där timmarna, att du inte bara ger dig någon gång. Orka”. Hade helt klart lättare ångestkänslor där under första kilometrarna. Lyssnade på Markus Torgeby på Maratonpodden och kom snart på andra tankar. Superbra podcast btw. Efter en timma tog jag en minuts gångpaus och tuggade lite på en energibar.

Andra timmen: lyssnar lite på radio och möter upp Andrea vid TFC efter ungefär en halvtimme. Passar på att gå på toa, käka en macka (vitt bröd med smör och bredbar getost), salta nötter och att dricka ett par koppar varm choklad. Smakar fantastiskt. Senare delen av timmen bara försvinner när Andrea och jag uppdaterar oss om det senaste.

Tredje timmen: ja – vad ska man säga. Vi snackade bort den här timmen och jag minns inte att det var jobbigt alls. Vi sprang ut till vackra Särö och bara njöt av omgivningarna och skön löpning. Någonstans där i mitten stannade vi för energipåfyllning. Blev energibar denna gång.

Fjärde timmen: första halvtimmen gick fortsatt enkelt och vi stannade på TFC för en sista energipåfyllning. Nu i form av naturgodis, chokladmjölk och salta nötter. Därefter började kroppen kännas stel och frusen. Andrea vek sedan av efter att ha samlat ihop 25 fina kilometer på lätta ben.

Femte timmen: en halvtimma kvar. Lätt som en plätt eller? Nej – fem minuter efter att jag och Andrea kramats hejdå väggade jag nästan. Tempot gick från stabilt 5.45-5.50 min/km till 6.30-7.00 min/km inom loppet av någon minut. Började ”hugga” i höftböjaren, fick krampkänning i bröstryggen och var bara allmänt mentalt trött. Men  – som så många gånger förr – tog jag mig samman. Stannade och drack några rejäla klunkar vatten, stretchade höftböjaren och påbörjade nedräkningen på allvar. 15 min, 10 min, 7,5 min, 5 min, 4 min, 3 min, 2 min, 1,5 min, 1 min. Och till sist: händerna mot skyn. I did it again!

Men nu är det inte mycket med den här tanten. Helt slut faktiskt. Men det känns bra. Känns bra att vara trött efter ett rejält träningspass och nu blir det såklart helvila imorgon – från träning that is. För imorgon fyller min älskade supersyster Tessan år. Och det ska hon fira med att springa Sandsjöbacka Ultramaraton. Och självfallet skjutsar jag syster till starten kl. 6.15. Och självfallet fixar storasyster beställda pulled beef burger och födelsedagsfest under tiden hon (och grymmesvågern) springer. Och självfallet hämtar vi dem efter målgång. Och självfallet firar vi henne med pompa och ståt därefter.

Vilken helg – love it!

 

3 Comments

    • traningsguiden

      Den är riktigt bra; välgjord och underhållande. Gillar blandningen av ytligt och allvarsamt och hur du förenar dem båda utan att få den intervjuande att känna sig obekväm.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>