Discoträning

20140131-233027.jpg

 

Började dagen med en serie rörlighetsövningar hemma i vardagsrummet. Så oerhört skönt för kropp&själ. Med det lugnet har jag sedan tagit mig an jobb och klassdisco. Det senare har helt klart varit i fokus denna dag. Mycket som ska fixas med för att få till ett bra disco: lokal, ljud, ljus, mat, tårta, ”drinkar”, snacks och dekor. Temat för kvällen var att klä ut sig till en förälder. Tycker att Alice gjorde ett rätt bra jobb: svart linne, pärlörhängen och en blond hästsvans :-)

De här kalasen och festerna som ordnas för barnen är som att kastas tillbaka i tiden och återuppleva discominnen från egen uppväxt. ”Traumatiska” som när svaret blev ”nej” när man bjöd upp till tryckare eller överväldigande som när man blev uppbjuden av drömprinsen (hände typ en gång – men ändå :-)). Alltsammans blev iallafall väldigt lyckat och det var en nöjd och upprymd tjej som mötte upp resten av familjen och Miranda hemma i tvsoffan. Henric som ikväll haft fyra vilda grabbar att utfordra och hålla koll på. Vi hade nämligen besök av Tessans goa killar. Och senare även – alla barnens stora favorit – Miranda, som nu sover sött i Alice rum.

Nä – nu måste jag sova, ska nämligen upp om fem timmar för att dra iväg på hockeyturnering med Isak. Men någon gång mellan alla aktiviteter under morgondagen ska jag klämma in lite löpning med Miranda. Hon ska värma upp med 20 km traillöpning…

Veckans dubbel

20140130-205208.jpg

 

Morgonlöpning och lunchgym. Däremellan jobb och trevlig lunchdate.

Bra planering resulterade i en rekordeffektiv inledning av denna dag. Hursomhelst. Morgonens löpning var en riktig slirig historia. Försökte mig på några enminutersintervaller men det var stört omöjligt att hitta flow, rytm och känsla i det moddiga och mjuka underlaget. Utmaningen blev till slut att öka farten så mycket så möjligt och springa på efter bästa förmåga på de partier där det gavs öppningar för detta. Fick ihop några stycken till slut. Vaken och glad blev jag också.

Intentionerna inför lunchgymmandet var goda men resultatet mediokert. Ett helt ok pass men långt ifrån hur jag VILL att det ska vara och kännas. Kunde inte riktigt få fram vare sig energin eller viljan till den där viktiga och avgörande repetitionen eller viktökningen. Mör blev jag iaf och kul var det. Det är bara att acceptera att det inte går att prestera på topp varje pass men det betyder ju inte att passet var mindre värt. Och så blir det ju ännu roligare de gånger då allt stämmer :-)

Imorgon blir det att vila från styrka och puls. Däremot ska det tänjas och stretchas rejält i höfter, bröstrygg och hamstring innan jag tar emot en hel drös med tweenisar på Alice klassdisco. Och därefter – sin vana trogen sen ankomst – kommer Miranda för hänga med oss i helgen. Så det lär bli high life hela helgen. Barnen ser nästan fram emot detta mer än mig :-)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Birthday girl

Har idag firat min 36e födelsedag på ett alldeles förnämligt sätt. Började dagen med att njuta av en ståndaktig uppvaktning iform av skönsång, uppläsning av egenskriven dikt från Alice, en bunt konstverk (teckningar) med motiv för egen tolkning och lite annat smått&gott (bl.a. en råsaftcentrifug – räkna med mycket juice i bloggen framöver :-)). Därefter unnade jag mig en lugn morgon med tidning och osunt många koppar kaffe (tantvarning 1). Därefter jobb med ptklienter. Men sedan! Vinterlöpning; tjugo underbara, mjuka, ljusa och sliriga kilometer. Lyssnade till och njöt av tystnaden (tantvarning 2). Bara jag och mina andetag. Fullständig närvaro i kroppen. Magiskt.

IMG_2067

 

 

 

Mindre tantvarning på bilden ovan när jag firade min förra födelsedag – på stan.

Därefter möten och datorjobb som nu ersatts av en kväll i soffan (tantvarning 3) med Homeland och mat som sambon fixat. Lägg därtill alla gratulationer via telefon, kort, sms och FB. Så lyckligt lottad som har så många människor runtom som tänkt på mig idag. Tack också till Gunilla&Andreas med barn som kom förbi med blommor, sång och presenter <3 Kunde inte önska mig mer av min födelsedag.

Fika istället för träning

Idag har allt passerat i en rasande fart. Och det har varit saker stapplade på varandra utan någon tid däremellan. Men till slut var det så äntligen dags för den där efterlängtade löppausen. Drar på mig alla kläder (massor av lager nu när det är så kallt) och ska precis ge mig av när barnen kliver innanför dörren: ”vi vill fika med dig!” Det ville tydligen jag också. Av med alla funktionsplagg och på med mysisarna. Och så en lång mysfika med barnen. Tända ljus varm choklad och scones. Idag kändes detta val helt självklart och även om det spritter lite i benen av icke nyttjad energi – så oroar jag mig inte ett endaste dugg för att den inte kommer att användas på bästa sätt tids nog :-)

IMG_0318

 

 

 

 

 

IMG_0569

Först ut: ben&mage

 

20140127-142603.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ingen tid över för styling idag – tur att det inte hänger på håret :-)

 

Veckans värsting är alltså först ut. Tung benstyrka är alltid grisjobbigt och kräver fullt fokus och bra uppladdning för att klaras av på ett önskvärt sätt. Och imorse gnagde en något nervös och tvivlande känsla i bröstet. Kommer jag att klara tung bestyrka idag? Håller benen för det efter helgens urladdning? Har jag återhämtat mig tillräckligt för så pass tung kvalitetsträning. Men jag valde att inte analysera detta i mer detalj utan litade på att gårdagens mat och vila gjort susen. Fokuserade istället på den styrka mina tappra måndagsmorgontränande klienter utförde och att äta lite extra bra grejer samt lite mer än jag brukar. Allt för att känna att energin verkligen fanns där. Och det gjorde den. Efter en stund. Lite tveksam inledning i knäböjen följdes upp en bra mittdel i form av en grym känsla i marklyft, benspark, bensax och bencurl och bålrotationener i cable. Avslutade med raka crunch på boll i cable (se bild nedan) och rygglyft – men där började energin att sina. In total – en grym start på träningsveckan! Imorgon blir det löpning igen. Har 50 minuter på mig för egen träning – så korta intervaller it is.

20140127-142638.jpg20140127-142628.jpg

Pulled beef burger – den perfekta återhämtnings- och födelsedagsmiddagen

20140126-181647.jpg

 

Min fantastiska syster (vars födelsedag infaller idag) och min grymma svåger sprang idag 45 km i tuff terräng; Sandsjöbacka ultramaraton. En fantastisk prestation. Kan säga att jag – särskilt med mina mil i benen från igår – inte kände mig särskilt sugen på att hänga med dem ut i skogen i morse när jag lämnade dem 6.30 i Kungsbacka. Becksvart, iskallt och blåsigt. Men deras humör var på topp och det var två taggade löpare jag vinkade av vid starten! Eftersom syster fyllde år hade hon fått önska middag av mig och sambon att serveras efter målgång. Burgare med något chokladigt till dessert var våra instruktioner.

Vår tolkning av dessa instruktioner resulterade i pulled beef burger (8 h i ugnen) med egenbakade hamburgerbröd, krispig coleslawsallad på rödkål, sötpotatispommes, fetaostcreme och gucamole. Till dessert: chokladfondant med vaniljglass och färska bär. Det. Var. Gott. Typ SUPERGOTT. Jag. Är. Mätt. (För mätt. Men det var det värt.)

Nu har jag varit ledig nästan hela helgen och har därför en söndagskväll med rätt mycket jobb att klara av. På kvällens agenda står bl.a. utskick av träningsscheman, avstämningar med onlinekunder samt förberedande av morgondagens pt-träningar som startar redan 07.00.

På återhörande imorgon mina vänner! Och, hörrni, – glöm inte planera in veckans träning!

Ultralöpning på träning

20140125-171606.jpg

 

Är så nöjd och så trött. Ligger helt utslagen i soffan efter dagens ultralöpträning. Ett träningspass som helt klart är en förbättring från senast det begav sig. Summa summarum fick jag ihop 43,54 km löpning på 4,5 h. Startade 8.30 och slutade springa 13.00.

Första timmen: springer iväg med en känsla ungefär ”varför i hela fridens namn ska jag springa fram till klockan ett. Och Marie – du vet ju hur jobbig du är, kommer ju springa de där timmarna, att du inte bara ger dig någon gång. Orka”. Hade helt klart lättare ångestkänslor där under första kilometrarna. Lyssnade på Markus Torgeby på Maratonpodden och kom snart på andra tankar. Superbra podcast btw. Efter en timma tog jag en minuts gångpaus och tuggade lite på en energibar.

Andra timmen: lyssnar lite på radio och möter upp Andrea vid TFC efter ungefär en halvtimme. Passar på att gå på toa, käka en macka (vitt bröd med smör och bredbar getost), salta nötter och att dricka ett par koppar varm choklad. Smakar fantastiskt. Senare delen av timmen bara försvinner när Andrea och jag uppdaterar oss om det senaste.

Tredje timmen: ja – vad ska man säga. Vi snackade bort den här timmen och jag minns inte att det var jobbigt alls. Vi sprang ut till vackra Särö och bara njöt av omgivningarna och skön löpning. Någonstans där i mitten stannade vi för energipåfyllning. Blev energibar denna gång.

Fjärde timmen: första halvtimmen gick fortsatt enkelt och vi stannade på TFC för en sista energipåfyllning. Nu i form av naturgodis, chokladmjölk och salta nötter. Därefter började kroppen kännas stel och frusen. Andrea vek sedan av efter att ha samlat ihop 25 fina kilometer på lätta ben.

Femte timmen: en halvtimma kvar. Lätt som en plätt eller? Nej – fem minuter efter att jag och Andrea kramats hejdå väggade jag nästan. Tempot gick från stabilt 5.45-5.50 min/km till 6.30-7.00 min/km inom loppet av någon minut. Började ”hugga” i höftböjaren, fick krampkänning i bröstryggen och var bara allmänt mentalt trött. Men  – som så många gånger förr – tog jag mig samman. Stannade och drack några rejäla klunkar vatten, stretchade höftböjaren och påbörjade nedräkningen på allvar. 15 min, 10 min, 7,5 min, 5 min, 4 min, 3 min, 2 min, 1,5 min, 1 min. Och till sist: händerna mot skyn. I did it again!

Men nu är det inte mycket med den här tanten. Helt slut faktiskt. Men det känns bra. Känns bra att vara trött efter ett rejält träningspass och nu blir det såklart helvila imorgon – från träning that is. För imorgon fyller min älskade supersyster Tessan år. Och det ska hon fira med att springa Sandsjöbacka Ultramaraton. Och självfallet skjutsar jag syster till starten kl. 6.15. Och självfallet fixar storasyster beställda pulled beef burger och födelsedagsfest under tiden hon (och grymmesvågern) springer. Och självfallet hämtar vi dem efter målgång. Och självfallet firar vi henne med pompa och ståt därefter.

Vilken helg – love it!

 

Stiff

Fredag – igen? Jag välkomnar visserligen dagen med öppen famn men har verkligen sex dagar passerat sedan jag senast firade in helgen? Tydligen. Tur att jag har bloggen som informerar om att jag faktiskt uträttat saker under dessa dagar.

Idag har jag tänjt och töjt i mina stela muskler. I en hel timma. Ont och skönt på samma gång. Till skillnad från annan träning som (om du kör hårt) gör ont under själva utövandet för att kännas skönt efteråt – gör rörlighetsträning ont OCH skönt under tiden rörelserna utförs. Fokus på dagens pass låg på att öppna upp höfter, stretcha ut vader samt mjuka upp bröstryggen. Jag var helt slut efteråt. Älskar när jag har närvaro och fokus att genomföra den här typen av träning med kvalitet.

I detta nu är jag på väg in till stan för att möta upp sambon, Gunilla och Andreas för en kväll med god mat och bubbel. Det senare får begränsas något ikväll då ju planerna för imorgon inkluderar en lång långpanna. Har till min stora glädje visat sig att jag får fint sällskap under delar av löpningen av min vän och pt-klient Andrea (som för övrigt tävlar i skytte och i dagarna kammat hem en silvermedalj i SM!).

20140124-225434.jpg

 

Önskningar kan gå i uppfyllelse

Mål, visioner, drömmar och önskningar. Det finns det gott om. Men att omsätta dem i praktiken är en helt annan sak. Något som kräver mod, svett, uppoffringar, omprioriteringar och slit. Från början kunde jag inte springa ens en kilometer. Och jag hade aldrig tränat styrketräning. Alltsammans för mindre än fyra årsedan.20140123-163631.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Genom hela livet har jag önskat mig en stark och vältränad kropp. 32 år (nåja 20 iaf) tog det mig att sluta att bara önska. Att gå från att bara önska – till att i konkreta handlingar  uppfylla denna önskan. Mycket har hänt sedan dess. Mycket som har med mod, svett, uppoffringar, omprioriteringar och slit att göra. Fyra år som har förändrat mig på utsidan – absolut. Men den största förändringen har skett inuti. Ni förstår – jag har så länge jag kan minnas placerat mig själv i facket charmig, rundlätt och glad tjej med ett gott läshuvud som främsta signum. Denna identitet som, trots allt, tagit mig igenom många faser i livet; blev jurkand, affärskvinna, mamma, fann kärleken och flera av mina närmsta vänner under den här perioden. Men hela tiden saknades ”någonting”. Och den där önskningen brydde jag mig inte så mycket om – för målet passade inte in min identitet. Lägg därtill en total avsaknad av talang för idrottsliga prestationer. Noll. Alltså precis totalt noll, zip, zero.

Men så där i känslostormen under skilsmässan, under en promenad, när jag helt plötsligt började springa, hände något inom mig. Och från den dagen har jag inte låtit något stoppa mig från att uppfylla den där diffusa och oprioriterade önskningen. Det där ”någonting” uppenbarade sig så självklart och tydligt. Och därefter har jag låtit fysisk rörelse få en naturlig del i mitt liv och min vardag. Den bara finns där och inget jag gör när tiden räcker till. Jag ser helt enkelt till att tiden räcker till. För att jag vill. För att jag behöver det. För att jag älskar det. Och krävs det att jag trollar med knäna för att hinna med de pass jag vill – ja, då gör jag det.  

Påhejad av sambon, inspirerad av syster Tessan och Miranda (då genom hennes blogg), uppstyrd pådriven och upplärd av Marcus. Och så en obeveklig vilja on top. Och om insatsen varit mod, svett, uppoffringar, omprioriteringar och slit – på repeat, har utkomsten varit energi, styrka, självkänsla, självförtroende, glädje, lycka – ja till och med eufori. Och vet ni, det bästa av allt – det behövs inte talang och en träningsbakgrund fylld av meriter för att bli väl tränad eller vältränad (stor skillnad mellan begreppen). Det som krävs är VILJA. Alltså att vilja på riktigt; från hjärteroten och allra längst in i själen. Och med den viljan har jag – ur mitt perspektiv – uppnått till synes ”omöjliga” mål. Halvmil, mil, halvmara, mara, ultramara. Latsdrag, assisterade chins, fria chins, viktade chins.

20140123-163614.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

If there is a will, there is a way.

Flyt i löpningen

20140122-223241.jpg

 

Det är glädjande att meddela att löpningen känns bättre än på länge. Känner mig stark, tålig och stabil. Har sällan tunga ben från genomförda träningar. Visst kändes benpasset från i måndags och farthålleriet från igår – men dagens 17 km kändes trots detta enkla. Såväl mentalt som fysiskt. Benen är mer samarbetsvilliga och pinnar på även om de är träningsvärkande från styrketräning etc. Har helt även klart förlängt distanserna senaste tiden och jag springer sällan distanspass under 15 km. Allt i linje med det planerade ultraloppet i mars. Nu blir det dock löpvila i två dagar. Detta då det vankas långlöpning på lördag. Målet är att springa i 4,5 h. Men vi får se; det är mycket som ska klaffa för att en sådan löpning ska ros i hamn.

I övrigt har jag ett fortsatt glidarjobb då kvällen har bjudit på flera starka prestationer av motiverade klienter på TFC. Det var sannerligen full fart på gymet ikväll; många kollegor på plats och det bedrevs inspirerande träningsverksamhet i varenda hörn.  Nä – dags att avsluta den här dagen. Och det gör jag som vanligt med en kopp te& något läsvärt därtill. Gonatt bloggen – ses imorgon.