En vecka utan löpning

Ett litet skavsår på trampdynan. Ett litet oansenligt sådant som ändock känts av vid löpning och som gjort att jag justerat fotisättningen något. En ”ny” fotisättning som jag sprungit ca 18 mil med de tre senaste veckorna. Konsekvensen? En svullen och inflammerad vad (nedre fästet av soleus) som smärtar rejält i vissa lägen. Så, efter att ha konsulterat Roger, osteopaten som jag träffat med jämna mellanrum under flera år, tar jag nu löpvila veckan ut. Säger Roger att jag ska vila då gör jag det. Detta dels eftersom jag litar på honom tillfullo i de här delarna, dels eftersom jag ser mig och löpningen i en livslång relation och en vecka i ett sådant perspektiv inte känns särskilt bekymmersfull. MEN eftersom jag är en springande människa – en som på ett effektivt sätt laddar ur, laddar om, mediterar, har egen tid, gråter, skrattar, socialiserar, planerar, lyssnar på dagens nyheter och kulturradion SAMT tränar när jag springer undrar jag mest hur i hela fridens namn jag ska hinna med allt i veckan. Kanske till och med måste be om hjälp :-)

2013-05-08 19.18.31

Styrketräning blir det hursomhelst och konditionen tänkte jag underhålla med ett spinningpass (om det finns något på de två luckor jag har i veckan…:-)) alternativt ett egenkonstruerat intervallpass på någon konditionsmaskin i gymet.

Ben&magpass med bra tryck

Fin närvaro och bra tryck i benen bäddade för ett bra strykepass idag. 3 tior på 70 kg  marklyft vittnar om att styrkan börjar återvända i denna lite långlöpsargade kropp. Härligt! I övrigt blev det som vanligt många, djupa knäböj. Jag kommer nog aldrig att bli riktigt stark i knäböj men eftersom det är en så fantastiskt bra och genialisk rörelse och träning för (i princip) hela kroppen är det bara att jobba på. Det är mycket som ska stämma för att böjen ska bli riktigt bra då den ställer stora krav på rörlighet styrka, balans och koordination.

2013-03-27 16.29.54

 

Efter skivstångsövningarna körde jag även några maskiner; en för framsida, en för baksida och en för utsida. Detta för att vara säker på att ta ur det sista ur benen utan att behöva oroa mig för att greppet eller corestyrkan satte stopp dessförinnan. För magen blev det joystick och crunches på bosuboll med viktplatta. Lämnade gymet med världens största leende och helt bubblig av energi. Just i detta nu hoppas jag att musklerna växer och frodas med assistans av de högrevsbiffar som utgjorde kvällens middag. Hade lillasyster Elinor med sambo på besök och med hjälp av dem och barnen länsade vi fatet med biffar. Så goda.

 

Aktiv vilodag

Kommande vecka blir en utmaning vad gäller livspusslet i sin helhet. Är själv med barnen i princip hela veckan och har massor av jobb att göra. Alltsamman roligt, kul, utvecklande och mysigt var för sig. Tillsammans – en aning för mycket. Men som vanligt brukar det ju gå ihop i slutändan. Sambon, som drog till Stockholm för en fullspäckad jobbvecka redan idag, konstaterade att vi ses först på en tillställning på fredag…ibland är det mycket på alla fronter helt enkelt :-) Vi började iallafall dagen på ett mysigt sätt när vi tog en frukost på stan tillsammans.

Därefter har jag haft tre PT-timmar, förberett veckans träningsprogram för onlineklienter etc., träffat underbara Becka och hennes alltigenom ljuvliga dotter Viola, hämtat svärmor på Landvetter och käkat middag med henne.

1074412_10151781019960460_290179250_o

Idag var en inplanerad vilodag. En välbehövlig sådan har det visat sig. Känner mig lite lytt&halt all over. Imorgon blir det dock ett styrkepass: ben står på programmet. I min ursprungliga plan fanns också en tanke om en morgonmil. Löpningen hoppar jag dock över imorgon.

Det är kontrasterna som gör det

20131116-230312.jpg

Lunchtid. Medhavd lunch som intas i ”förrummet” till bastun. Perfekt utsiktsplats över Skatås motionscentral. Älskar att duscha länge och varmt samt basta efter en höstlig löprunda. Få saker som jag finner så njutningsfulla som just det faktiskt. Har precis avverkat en 18 km lång runda i riktigt kuperad terräng när lunchen intas. Vackert och perfekt temperatur för löpning. Och om det inte hade varit för en mindre fysisk kollaps under sluttampen – hade allt varit helt perfekt. Ont i knä, ont i höft och ont i nedre fästet i soleus. Allt på en och samma gång. Tolkar de här känningarna som en signal från kroppen om att dra ner något på löpträningen. Då får jag ju samtidigt mer tid och energi att lägga på styrke- och rörlighetsträningen. Gäller ju – som alltid – att se det bästa utifrån de förutsättningar som gäller från tid till annan :-) Rätt trist ändå; för just nu längtar jag efter varje löppass och tycker verkligen att inledningen på den här mängdperioden har känts riktigt bra. Men men.

 

20131116-230344.jpg

20131116-230359.jpg

20131116-230325.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Middagstid. Svidar om från svettiga träningskläder till ”draintillstanstass” för att möta upp vänner på middag. Och som alltid har vi en massa att avhandla när vi kommer samman. Och som alltid har vi så himla mysigt. Att sedan maten och bubblet var riktigt bra, bidrog naturligtvis ytterligare till att förgylla kvällen. Det här är andra gången som jag äter på Grill Grotesque och jag var lika nöjd den här gången. Ikväll valde jag en majskyckling med endive, kanstanjer och böngroddar som var tillagade på olika sätt. Magiskt gott.

Vilket var då bäst. Lunch eller middag? Nu gör ju vännerna att middagen vinner just idag men lunchen var inte dum alltså…; kontraster ftw.

 

Fina fredag

Marie PT5Började dagen med ett styrkepass med Johan. En perfekt start där vi jobbade igenom överkroppen på ett effektivt sätt. Mycket rygg såklart: chins, roddar och omvända flyes. Men även bröst och armar fick en del uppmärksamhet. Därefter var det fullt fokus på jobb, däribland ett möte med kollegorna på TFC. Det är mycket fina erbjudanden på gång från gymets sida när det gäller personlig träning. Så för er som tränar där – eller funderar på att göra så – rekommederar jag att hålla ögon&öron öppna. Dagen avslutades på bästa sätt med en fantastisk middag hos goda vänner; trevligt häng, goda viner, hummersoppa, fasan (egenjagad av värden :-)) och creme brulee.  Depåerna känns nu välfyllda inför morgondagens terrängrunda.

 

Mängdvecka

De senaste veckorna har jag succesivt trappat upp löpningen efter urladdningen i München. Och förra veckan sprang jag 55 km. Den här veckan hoppas jag få ihop 60 km (varav 42 km redan är tillryggalagda). 18 km sparar jag till lördagmorgon där jag hoppas få sällskap av min fina vän Gunilla på de mjuka skogsstigarna i Skatås. Kommer att ägna mig mycket åt att samla kilometer och jobba på kvantitet snarare än kvalitetet vad gäller löpträningen under återstoden av året. Längre och långsammare löppass varvas med styrka och rörlighet. Och jag hoppas att den här träningen kommer att belönas under nästa års planerade lopp. Har för avsikt att anmäla mig till ett ultralopp redan i helgen. Återkommer i ämnet.

2013-06-25 14.55.52

 

Make time count

Har det senaste reflekterat över att många klienter uttrycker ”men åh, är det såhär det ska kännas när jag tränar” eller ”ska jag verkligen köra såhär tungt – jag orkar ju inte den sista repetitionen”. Tror att många tar sig till gymet eller ut i löparspåret för att köra ett kvalitetspass utan att för den delen ta sig utanför bekvämlighetssonen. Och sålänge den zonen inte lämnas, kommer de önskade resultaten sannolikt att utebli. Något som jag ofta säger till mina klienter är att de inte ska vara rädda för att bli trötta. Just det här är nämligen något många är rädda för. Rädda att ta sig till en nivå där de inte har full kontroll och där det är riktigt jobbigt. Och då brukar jag också påminna att det ofta är i den här situationen som ”the magic happens”, dvs. att kroppen anpassar sig till den nya belastningen genom att bli snabbare eller starkare. Det här är också en förmåga som går att öva upp. Ju mer du tränar, desto bättre blir du på att veta kroppens gränser och vad som är önskvärd och eftersträvansvärd trötthet. Att veta när du nådde ända fram på passet (dvs. plockade ur de krafter som fanns i kroppen den dagen) eller när fokus/motivation sviktade (ja – alla pass kan inte presteras på topp) för att pressa dig tillräckligt hårt.

20130627-152027.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Våga bli trött! Hjärnan signalerar också att du är tröttare än vad kroppen de facto är.

Barn gör som vi gör (och inte som vi säger…)

Prata i normal ton – skrik inte! Skynda dig! Plocka upp dina kläder! Allt detta hör jag mig själv säga till barnen flera gånger om dagen. Själv hör jag mig samtidigt prata med för hög röst, är medveten om att jag är hopplös på att skynda mig (ska bara…), sprider ut mina kläder över hela huset. Däremot stiger jag gärna upp extra tidigt på morgonen för att träna eller prioriterar bort en tvkväll i soffan för att få till den träning jag planerat och vet att jag mår bra av. Och minsann – de senaste dagarna har sonen slagit upp ögonen och frågat om jag inte kan köra lite morgonträning med honom. Såklart jag vill! :-) Upphopp, armhävningar, rodd med gummiband, jumping jacks och bicepscurl med gummiband. Sedan kör sonen några övningar med hanteln på egen hand…:-)

20131112-211416.jpg

20131112-211423.jpg

 

Ikväll har han gått omkring och skrytit om hur vältränad han blivit efter den senaste tidens träning :-) Kärlek!

The world is upside down: långpass på en måndag!

Ett lite tidigare avlutat möte och ett återbud från en klient bäddade för dagens 22 km. 22 km som gick längs med havet i stora delar. Flackt och på en asfalterad cykelbana – just the way I like it. Kroppen var väldigt bestämd med tempot: om man bortser från första och sista km höll jag 5 min och 30 sek/ km genom hela passet. Och det var det verkligen autopilot på; jag bara sprang i min bubbla och funderade på allt och ingenting. Lätta, studsiga steg och det hann aldrig kännas jobbigt. Älskade, underbara löpning. Är så glad att vi har varandra!

20130903-154214.jpg

Farsdagssöndag


Farsdagsfirande med morgonjogg, frukostbuffe, presenter och teckningar. Och sedan jobb. Roligt sådant där min ultralöpande klient fick allt fokus och som han kämpade idag. Att springa 15 mil i veckan är inga problem för den här killen men efter 45 min överkroppsstyrka var han nästintill okontaktbar. Helt slut faktiskt. Är nöjd med träningen som vi fått till i helgen. Fokus har legat på att stärka upp hans posturala muskulatur och jag tror minsann att axlarna kommit bak och ryggen rätats ut en aning efter allt slit.

En annan man som sliter hårt är min sambo, tillika pappa till Ebba och Axel samt bonuspappa till Alice och Isak. Kan inte tänka mig en mer kärleksfull och omtänksam pappa/bonuspappa till våra barn. En husfar som ständigt ”slår knut” på sig för att förena ett (tids)krävande jobb med storfamiljens stundom slitsamma logistik och för att möta allas behov och önskemål. Och med detta lyckas du ofta väldigt bra Henric!

20131110-174102.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20131110-174141.jpg20131110-174117.jpg