Sega ben men glad ändå

Att jag verkligen gillar löpning som rörelseform bekräftas gång på gång: såväl igårkväll på i tusingarna som imorse på morgonjoggen.

För även om benen var bedrövligt sega och hela kroppen var en enda segt köttstycke som var allt annat än sugen på att röra sig framåt i någon form av acceptabelt tempo (för mig) – så uppskattar jag även de här löpturerna. Inte på samma sätt som när kroppen bara flyger fram och det känns som att ingen fart någonsin kommer att trötta ut den. Utan uppskattning på ett annat sätt.

Jag är tacksam över att jag ger mig själv tiden, rörelsen, energin och träningen – i alla lägen. Inte bara när motivationen är på topp, kroppen känns lätt, energinivåerna höga, tiden finns och sömnkontot är fulladdat. Jag är tacksam över den härliga känsla som infinner sig efteråt – särskilt efter de där strävsamma löpturerna då inte en meter kommit gratis. Jag är tacksam över att jag faktiskt har tränat kropp&knopp så bra att jag kan ”bestämma” att den ska ut och springa trots att benen helst vill inta horisontallläge.

20130730-122849.jpg

 

Efter mitt intervallpass igår möttes jag av den här unge mannen som då skulle krypa till kojs. ”Ikväll får du dela säng med Jack Sparrow mamma…”

Ett pass som helt utan konkurrens utses till årets (hittills) sämsta kvalitetspass. Och förutsättningarna var inte heler de bästa. Men hallå – jag är van att träna när tillfälle ges och jag var trygg med att det skulle gå vägen den här gången också. Trött som tusan med en grillmiddag intagen för 20 minuter sedan, tryckte jag igång Mr Garmin och gav mig av. Och trots att starten bjuder på en härlig nedförslöpa fick jag liksom kämpa för att veva igång benen. Försökte ändå se lite käck ut när jag passerade grannarna och blev helt andfådd efter 500 m.

Ok – 6 tusingar känns ju genomförbart…NOT. Började förhandla med mig själv men jag var obönhörlig. 6 tusingar med 1 min ståvila blir det. Punkt. Kände dock att farten var något jag inte kunde göra något åt idag men känslan kanske ändå kan infinna sig  – förutsatt att jag bortser från det där med fart. Och jag VET hur en tusing ska kännas. Så jag värmde upp i 3 km och tog sedan av mig Mr. Garmin och sprang min vanliga 1 km sträcka fram och tillbaka 6 ggr. Vet inte hur lång vilan blev men ca 50-75 sek mellan varje intervall. Snabbt gick det ju sannolikt inte men dra mig baklänges vad jobbigt det var. Och med värkande ben och ett stort leende kröp jag sedan ner hos Mr. Sparrow och hade energi och tålamod att läsa alla böcker som Sparrow önskade.

20130730-122909.jpgI

Gårdagens kvällsdop – tjejerna tvekar inför hoppet.

Imorse blev det också en seg men skön morgonjogg inför bilresan mot Slätta. Åh, vad jag ser fram emot att bara hänga runt och mysa med barnen, sambon, systrar, föräldrar, svärföräldrar, syskonbarn mfl på mitt älskade ”Berget”. Love it.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>